Sida 203
Natur och Konst.
Jag bugade mig, nämde mitt namn och frågade efter hofintendenten.
»Min man talar ofta om er,» svarade exgrefvinnan, betraktande mig med en viss nyfikenhet, »och vi ha länge hoppats få se er hos oss. Han är för närvarande icke inne, men kommer otvifvelaktigt snart. Var emellertid god och stig in; ni träffar der inne en annan af min mans vänner, som troligtvis kommit med samma båt som ni. Men ni måste tillåta mig att blott för en enda gång vara oartig värdinna. Jag har bud från slottet, måste ovilkorligen dit, men är snart åter.»
Derefter bad hon mig stiga in. Inkommen i en prydlig våning, påträffade jag i hofintendentens skrifrum min medpassagerare på ångbåten, Björkman, hvilken makligt sträckte sig på en soffa, blossande på en cigarr och med ett bord framför sig, rikt på förfriskningar af hvarjehanda slag. Äfven jag slog mig ned i soffan, språkade med Björkman och glömde icke heller förfriskningarna.
Snart visade sig Ekström, men han kom inrusande i rummet, liksom hade han haft de tre furierna hack i häl. Jag hade ämnat mottaga honom med utropet: »Du lycklige, du afundsvärde!» Men orden dogo på min tunga. Ekström var blek, hans ögon rullade vildt, och, utan att ge sig tid att helsa på oss, kastade han sig ned på en stol med begge händerna för pannan. Jag hade aldrig föreställt mig, att Ekström, som alltid förefallit mig vara en af de lugnaste menniskor i verlden, någonsin kunde råka i sådant tillstånd.
»Hvad står på?» ropade Björkman och jag på en gång.
»Det är förfärligt!» utbrast Ekström; »hon har kommit hit för att bereda min undergång! Hon hotar döda mig, döda min hustru! Men hvad frågar jag efter mig sjelf! Men min hustru, min ädla, förträffliga hustru! Hellre tusende dödar för mig, än det ringaste moln på hennes panna!... Lyckligtvis är hon inte hemma nu, men hon kommer, och då... då!»
»Men om hvem talar då?» frågade jag.
»Himmel! Der är hon igen, der utanför!» ropade Ekström med en blick på fönstret; »hon skall tränga sig in! Hur skall detta sluta!»
Björkman och jag hastade till fönstret och, tittande genom de halföppna gröna jalusierna, upptäckte vi ett fruntimmer stående utanför i en präktig toalett, något fetlagd och med
Källa: Project Runeberg ·