Sida 204
Natur och Konst.
rätt vackert, ehuru för tillfället mycket upprördt ansigte, icke egentligen ungt, men vid den s. k. oegentliga åldern hos en qvinna, eller öfver trettio år. Hon syntes liksom öfverlägga med sig sjelf, antingen hon borde gå in i huset eller fortsätta sin väg. Hon tycktes bestämma sig för det förra.
»Jag känner bestämdt igen henne,» yttrade Björkman, »hon var med på ångbåten hit... Ah, nu har jag henne, det är din gamla flamma, kära Ekström, det är hennes nåd generalskan von L**! Det är Medea. Stackars Jason!»
Jag kände ännu helt dunkelt Ekströms förhållande till detta fruntimmer. Men jag erfor den djupaste oro både för hans och i synnerhet för hans hustrus skull, hvilken hvarje ögonblick kunde återkomma.
»Men hon måtte väl låta tala med sig,» förmodade jag; »vill du, skall jag genast gå ut till henne för att afvända skandalen?»
»Förr låter tigrinnan tala vid sig än en svartsjuk, hämdfull qvinna!» pustade värden. »Ifrån att ha visat mig den mest iskalla likgiltighet, för att ej säga förakt, har hon alltsedan min förlofning förföljt mig med de galnaste biljetter, och nu kommer hon sjelf, glömsk af sin värdighet som qvinna. Det är ju den förfärligaste belägenhet man kan tänka sig!»
»Jag vet råd,» försäkrade Björkman; »jag for hit egentligen för att gratulera dig till din stora lycka, men som denna syns problematisk, inskränker jag mig till mitt andra ärende, nämligen att vigilera hos dig trettio eller fyrtio riksdaler, helst femtio, på åtta dagar eller nio, helst på obestämd tid. Ge hvad du kan och jag jagar Medea ner i hafvet, om hon också sprutade eld ur alla porer!»
»Se här, här!» ropade Ekström och gaf honom en sedel, som jag tror, på femtio; »men hvad ämnar du göra?»
»Spela förtviflad älskare,» svarade Björkman, i det han strök upp håret och började vända ut och in på ögonen; »jag skall döda min trolösa älskarinna, döda alla mina rivaler, döda fan och hans mor, men ur den högre dramen blir det.»
Dervid satte han hatten på skulten och rusade ut. Ekström och jag togo plats vid fönstret och sågo mellan jalusierna, som hindrade de utevarande från att se oss, en den kostligaste syn.
Generalskan hade närmat sig porttrappan, då hon möttes och hejdades af Björkman, hvilken nästan på hufvudet störtade utför trappan. Vi hörde ej ett ord af dialogen,
Källa: Project Runeberg ·