Sida 256
Tjugu fästmör och en egendom i Dalarne
Ändtligen finner han en som passar och ber henne behålla den, under det han börjar sitt vanliga tal om sina originella idéer, om behofvet af en okonstlad maka, som aldrig säger honom något emot, om lysning, bröllop och den der egendomen i Dalarne. Han ber henne gravera in i ringen initialerna till hans namn, kanske X Y Z eller Å Ä Ö eller hvad det kan vara. Han går och lemnar mamsellen lycklig ända upp öfver öronen. Huruvida han betalar hvad ringen kostar eller dröjer dermed till dess han försålt sin egendom i Dalarne, förmäler ej historien. Troligtvis gör han det senare, kanske för att på detta sätt gifva ett bevis på sin eviga förbindelse.
Ungefär i samma stil friar han uti minst tjugu bodar, förlofvar sig med minst tjugu bodmamseller och har aldrig det missödet att få korgen, oaktadt två korgbodar räknas bland de tjugu. Den som haft en fästmö, vet nog hur ens tid blir upptagen. Hvad skall det då icke vara för den som har tjugu! Han försummar likväl ej i förbigående att titta in till hvar och en. En kärleksfull blick, en handtryckning öfver disken, se der allt som behöfves för att underhålla den heliga lågan. En hvar borde dock med det snaraste bereda sig på bröllop, ty det kunde icke dröja länge innan egendomen i Dalarne blefve försåld, ehuru konjunkturen just icke var den bästa.
Af ett förlofvadt par är merendels fästmön den mest ifriga uti att meddela verlden sin lycka. Den ena bodmamsellen började innan kort förtro den andra, att hon skulle gifta sig med en rik possessionat i Dalarne. Den andra, något storögd, lönade detta förtroende med ett förtroende tillbaka af alldeles lika beskaffenhet. Sak samma med den tredje, fjerde, femte o. s. v. Namnet på fästmannen kunde omvexla något, men egendomen i Dalarne var alltid densamma och alltid till salu. En besynnerlig vurm som fallit på folket i Dalarne! Alla ville sälja sina egendomar och alla gifta sig med bodmamseller i Stockholm. Ingenting ondt i sjelfva vurmen, ty egendomarne i Dalarne skola icke vara bland de bästa, och Stockholms bodmamseller äro onekligen i allmänhet välkända. Men besynnerligt föreföll det ändå, och snart började man ana rätta förhållandet. En kör af minst tjugu sopraner och alter höjde sig mot bedragaren, hvilken snart fann rådligast att hålla sig undan och uteslutande egna sig åt sin egendomsaffär. De flesta af de bedragna skrattade åt alltsammans, men några togo
Källa: Project Runeberg ·