Sida 277
En förlofning.
små artigheter gälla för stora dygder, och ingen åsna är så stor att han icke någon gång kan dra in öronen. Detta likväl sagdt utan ringaste häntydning på fästmannen i denna lilla berättelse. Gustaf T** var skicklig jurist och en glad sällskapsmenniska, måhända något för glad, såsom vi snart få erfara.
Gustaf T** friade ena dagen, och förlofningen utsattes till den följande, ty vår v. häradshöfding kunde för embetsåliggande icke uppehålla sig längre i staden. Aftonen af förlofningsdagen kom, och den betydelsefulla ceremonien försiggick med stor högtidlighet. Alla stadens notabiliteter voro bjudna. Sedan man druckit te, vexlade de unga tu ringar, hvarvid stadens kyrkoherde höll ett längre tal, deruti han skildrade den lyckliga föreningen emellan behagens representant å ena sidan och rättvisans å den andra och förutsade de lyckligaste följder af denna förening. »Behagen skulle med sina rosor smycka lagsens hammare och denna i sin ordning sammansmida hymen och behagen» o. s. v. Efter detta i äkta jernbruksstil hållna tal egnade sig herrarne åt pokalerna, och glädjen stod högt i taket. Den läckraste supé intogs, hvarefter följde nya bålar och skålar med den naturliga verkan, att samtliga herrarne blefvo mer än lofligt upprymda och vår lycklige fästman icke minst. Snart började allt gå omkring för honom. Uti hvarenda en af de bjudna damerna såg han sin fästmö, kysste dem alla på mun och tryckte dem till sitt bröst, fruar och flickor om hvarandra, och det med sådan kraft, att de uppgåfvo riktiga nödrop. Sin blifvande svärmor, ett temligen fetlagdt fruntimmer, satte han på sitt knä och smekte henne under de ljufvaste namn, såsom »min lilla engel», »min lilla sötnos», »min stora, stora sockerstrut». Han tog henne för sin fästmö. Så till den grad misstog han sig. Att älska hela verlden är gudomligt, men icke tager det sig rätt väl ut bland svaga dödliga. Också syntes fästmön handfallen och flat, något som man icke kan undra på. Visserligen hade äfven hon fått sin släng af slefven, men när man har rättighet till solopartiet, deltager man icke gerna i kören.
Ändtligen började gästerna aftroppa och fästman med, alla i snafvande tillstånd. Endast ett par af fruarna stannade qvar på värdinnans begäran. Med dessa och sin dotter inneslöt hon sig i sitt kabinett och började följande föredrag:
Källa: Project Runeberg ·