Sida 281
En förlofning.
min dotter... har inte den äran att vara mamma åt någon son, Gud ske lof!»
»Men det är väl inte så afgjordt än, det här skall väl reda sig, vill jag hoppas... Om jag blott finge tala ett ord med Emelie.»
»Emelie har inte tid... hon är dessutom inte klädd än.»
»Inte behöfver hon kläda sig för mig,» menade fästmannen.
»Såå,» menade svärmor, »jo jo, allt passar vice häradshöfdingar.»
»Men det här är ju att drifva skämtet allt för långt... jag har ju alltid visat den största kärlek och vördnad.»
»Kärlek och vördnad, ja visst... det hade jag tillfälle att röna i går afton. Häradshöfdingen visade hela verlden kärlek och vördnad, omfamnade och kysste alla mina gäster, både herrar och damer.»
»Men, bästa svärmor, det der bevisar ju ingenting annat än godt ölsinne.»
»Och sjelf,» fortfor svärmor, »sjelf hade jag den stora nåden att få sitta i herr häradshöfdingens knä.»
»Hvad för slag!» utropade mågen nästan med fasa, »har jag haft svärmor i knä! Då måtte jag ha varit bra påstruken.»
»Jaså,» utbrast i sin ordning svärmor, pionröd i ansigtet och sättande armarne i sidorna, »jaså, det är det enda som generar er. Tillåt mig säga er, min herre... tillåt mig...»
»Tillåt mig ge herrskapet fan!» utbrast v. häradshöfdingen, förlorande tålamodet, hvarefter han rusade ur förmaket.
Återkommen till sitt logis, fann han der församlade alla de manliga gästerna från gårdagen.
»Hvad du är andtruten, kära bror!» ropade borgmästaren; »du kommer från fästmön, du lycklige! Men du har väl inte glömt att du bjudit oss på frukost i dag?»
»Har jag bjudit på frukost!... Kors, det var sannt det... Men... det är omändradt nu.»
»Omändradt!» upprepade borgmästaren med mulet ansigte.
»Det vill säga, min svärmor ger frukost i stället och hon väntar er hvart ögonblick. Man rullade nyss in ett helt träd med ostron, och jag såg en korg... hm... en korg med... med Lacrymæ Christi.»
Källa: Project Runeberg ·