Sida 280
En förlofning.
förmögenhet... Komma hem som en kaja om aftnarne... Göra min dotter olycklig...» — »Är käringen galen!» tillade vice häradshöfdingen och kastade brefvet på golfvet.
Derefter hastade han att få på sig kläderna, rakade sig, skar sig oupphörligt, nöp små bitar ur Söndagsnisse och lade dem på skråmorna, tömde en hel karaff vatten för att uppfriska sig och störtade ur rummet, styrande kosan rakt på svärmors hus.
Vår vice häradshöfding, anländ till vederbörlig ort, möttes af en piga, som förklarade »att herrskapet inte tog emot». Men häradshöfdingen sköt undan pigan, trängde in i salen, in i sjelfva förmaket och stod snart öga mot öga med sin hulda svärmor.
»Det förvånar mig på det högsta,» började svärmor, »det förvånar mig...»
»Mig med,» inföll mågen, »och jag förstår inte hvad som kunnat...»
»Man förstår inte att efter ett sådant uppträde som i natt, efter en sådan skandal som...»
»Hvad för en skandal? Hvad har jag då gjort för ondt? Det är möjligt att jag för tillfället var något upprymd, men...»
»Vackert upprymd, när man knappast kan gå... underligt bara att man inte brutit armar och ben af sig på hemvägen... Men dessa plåsterlappar i ansigtet...»
»Plåsterlappar i ansigtet? Jag råkade skära mig under rakningen.»
»Jo jo, man blir allt något darrhändt efter sådana orgier, man får inte röda ögon för roskull.»
»Hvad för röda ögon?»
»Var så god och titta i spegeln!»
»Nå väl, om mina ögon äro röda, så kommer det deraf, att jag på det högsta upprördes vid genomläsningen af det der brefvet, som...»
»Häradshöfdingen har gråtit naturligtvis,» yttrade svärmor försmädligt; »men när man så väl förstår att svälja tårarne... jag såg nog hur lätt det gick i natt.»
»Min goda mamma!» yttrade häradshöfdingen med ömhet och räckte försoningsfullt fram sin hand.
»Mamma!» upprepade frun, tagande ett steg tillbaka, »mamma inte hit, min herre! Jag är blott mamma till
Källa: Project Runeberg ·