Sida 279
En förlofning.
Vi lemna den qvinliga konseljen i fred och begifva oss i stället till den lycklige fästmannen, som vaknade först vid middagstiden följande dag med tungt hufvud, men med desto lättare och gladare hjerta. Hans första blickar föllo på ett litet paket, som låg på hans nattbord och säkerligen blifvit ditlagdt medan han sof. Han igenkände genast sin svärmors stil.
Aha, tänkte han och fattade paketet, jag svär på att detta paket, som är ganska bastant, innehåller min svärmors affärshandlingar, dem hon nu öfverantvardar i sin mågs händer. Nå nå, det är också i sin ordning, fruntimmer kunna aldrig sköta affärer. Det vackra Qvidinge, med sina sex mantal säteri, fordrar en mans hela omtanke. Dessa ofantliga skogar, som jag nyligen å embetets vägnar hållit laga syn öfver, skall jag nu å egna närmare besigtiga. Ett nytt sågverk blott, och på tre år har jag knipit mina hundra tusen riksdaler ur bara skogen. Och den vackra ån, som genomlöper och vattnar egorna och med skäl kallas Kräftån; jag kan sälja kräftor för minst tusen riksdaler om året. Ack, har man pengar, har man allt. Jag är i dag vice häradshöfding, i morgon kan jag vara assessor i hofrätten, i öfvermorgon expeditionschef och sedan justitieråd, det är den vanliga marschen. Och sedan? Ministèren måste kompletteras... tittar man hit, så tittar jag dit. Det skulle smaka min kära Emelie det. Men hvar hin skall jag göra af min klotrunda svärmor? Hon får mjölka korna på Qvidinge.
Under denna dröm om guld och gröna skogar öppnade fästmannen paketet. Ena hälften af hans dröm tycktes genast gå i fullbordan, ty ur paketet rullade några guldnipper, som likväl hade ett förunderligt tycke med den ring och det armband han dagen förut gifvit sin fästmö; men hvad de gröna skogarne beträffar, såg det ut som om elden gått öfver dem.
»Hvad!... Hvad nu... hvad för slag!» utbrast vice häradshöfdingen, tog ett skutt ur sängen och började tassa i strumplästen fram och tillbaka på golfvet, under det han genomögnade sin svärmors bref.
»Hvad tusan vill det här säga!» fortfor han, i det han frammumlade följande lösryckta strofer ur brefvet: »Min dotter är för god att... Olycklig fallenhet för spirituosa... Emelie med sina rena seder... Supa upp sin och sin hustrus
Källa: Project Runeberg ·