Sida 29
3. En arbetares dotter
På en ny vink skyndade flickan in uti ett annat rum, hvars dörr var dold af några deröfver hängande fruntimmersklädningar.
»Det der är Annas lilla kammare,» upplyste Axelson. »Jag ligger i det här rummet, jag, och vakar som en pudel vid mitt barns dörr!»
»De goda englar hålla nog vakt vid oskuldens läger,» inföll Dahl.
»Säger herrn det? Men det händer ibland att de goda englarne försofva sig,» svarade jernbäraren.
Anna inkom nu, bärande en bricka, försedd med en liten qvällsvard, bestående af bränvin, smör, bröd och några bitar metvurst.
Värden slog i, söp till och bjöd, och gästerna dröjde ej att följa hans exempel. Aldrig hade en qvällsvard smakat dem så som denna.
Klockan slog nu tolf uti Katarina kyrka.
»Gå nu in och lägg dej, Anna — god natt, lilla knyte — vackert liten — är snart lika lång som jag, fast hon bara är sexton år — nig för herrarne nu — god natt med dej!»
Anna neg och försvann.
»Denna flicka är ditt enda barn?» frågade Jäger.
»Ja, men hon är allt för mej — det är min enda glädje — en far bör inte skryta med sitt barn, men god är hon, det skall Gud veta, och mån om mej — aldrig har hon gjort mej den minsta förargelse — och läraktig se’n!»
»Nå, ger du henne någon uppfostran? — Det förefaller mig som skulle hon förtjena ett annat öde än att slafva som piga i alla sina dar eller bli gift med någon, som inte förstår henne.»
»Herrn har rätt — man skär inte guld med tälgknifvar inom embets- och tjensteklassen — nog har jag, skam till sägandes, skrapat ihop så mycket, att jag skulle kunna kosta på henne — jag är sjelf en grof krabat, men nog vet jag för det, att en god uppfostran är det bästa en far kan ge sitt barn — det enda som oroar mej, är att jag då måste skiljas från henne — att jag inte får vaka öfver henne. — Ett vackert ansigte pryder qvinnan, men det kan också bli hennes olycka — mången natt har jag legat och funderat på den saken — ja, vid Kristus och hans dyra blod, den som mördade mitt barns oskuld, den skulle
Källa: Project Runeberg ·