Sida 37
5. Testamentet
»Tack för din goda tanke om min värda person! Men hvad skall jag göra med dessa pengar?»
»Användas till understöd åt min stackars Anna, som snart nog blir i behof deraf.»
»Din Anna, ja — jag frågade nyss, hur det var med henne, men du svarade mig inte — jag har mycket tänkt på henne också; men man är så upptagen af egna göromål och bekymmer, att man bara tänker och tänker, och dervid stannar det, gudnås.»
»Svär vid er själs salighet, herre, att hvad än må hända — ty mycket, som ni ej anat, har händt och skall hända — svär att vara hennes stöd och råd, när jag inte mera är till.»
»Du förvånar mig, Axelson? — dina läppar darra — hvad är det? Du har blod på dina kläder!»
»Blod? — ånej! — det är rost af något kallbräckt jern, som jag kasserat — — herre, svär vid er moders minne, om hon var er kär — en mor är dock mycket här i verlden — hvad är en far? — en far kan inte en gång beskydda sitt eget barn, om han också vore så stark, att han kunde bära jorden på sina axlar — — svär att beskydda mitt arma, mitt olyckliga barn — — henne och kanske äfven en annan, som mindre förtjent sin olycka än hon!»
Jernbäraren störtade ned till golfvet och omfattade Jägers båda knän. Stora tårar rullade utför den grofva kinden.
»Axelson! vid min själs salighet, vid min mors minne svär jag att göra hvad du vill — men du måste upplysa mig om —»
»Upplysa er? — — Innan morgondagens slut vet ni allt — — gå till Anna — hon skall ge er upplysning — — gå sedan till — till — död och helvete! — gå till brukspatron Dahl — der får ni veta mera — — herre, ni har svurit! — hvad behöfver jag mer! — och vare sedan Gud med er i alla edra lifsdagar!»
Jernbäraren reste sig upp och skred åt dörren. Jäger följde efter och sökte hålla honom tillbaka.
Axelson vände sig om och stirrade länge på Jäger utan att säga något. Hastigt fattade han Jägers hand, tryckte den konvulsiviskt till sina läppar, vätte den med sina tårar,
Källa: Project Runeberg ·