Sida 41
6. Ett barns leende
»Du oroar dig ännu mer, när du talar så, min goda flicka — men låt oss inte tala mer om den saken — låt oss nu tala om dig sjelf.»
»Nej, just om den saken vill jag tala, ty nu mins jag allt,» sade hon, i det hon med en blick af outsäglig hängifvenhet lade sin hand i hans, »hade ni inte redan gjort mer än tillräckligt för mig? — Skulle nu äfven detta komma dertill?»
»Hvad har jag gjort för dig, Anna? — Jag har ju blott handlat enligt din fars testamente — — de två tusen riksdaler han lemnade mig för din räkning har jag användt såsom sig bort, men någon enskild uppoffring har du ej tillskyndat mig — — hvad jag har gjort, har sålunda endast varit mitt åliggande som menniska och embetsmän.»
»Ingen enskild uppoffring! — Än alla dessa omsorger då — hela detta djupa deltagande under dessa långa år? — Kanske intet i edra ögon, ty ni är mer än menniska — ni är enkom skapad för att trösta och hugsvala — men jag — jag uppskattar detta värde, jag — och han deruppe — han gör det äfven.»
»Nå, om du uppskattar det så högt, min goda Anna, hvarför då afslå en bön, hvaraf min lycka beror? — Jag stridde länge med mig sjelf, jag fruktade att de små tillfälliga tjenster, jag kunnat göra dig, kunde få utseende af egennytta både i dina och verldens ögon; men jag förmådde inte längre motstå mig sjelf — jag led alla de plågor, som förfölja ett hjerta, som allvarligt älskar och ännu sväfvar i ovisshet öfver sitt öde — mitt beslut var fattadt och jag skref till dig, som du vet — — då kommer ditt svar och nedslår mina förhoppningar — — jag ville inte tro det — — jag beslöt tala med dig sjelf och har derför kommit hit i dag — — Anna, har du samma svar att ge mig nu?»
»Ni vill taga mig till er hustru — det var ju så?»
»Ja, Anna, jag vill det ej blott, jag måste det äfven, så framt det inte skall bli ödsligt i ett hjerta, som nu är uppfyldt af kärlek till dig.»
»Den fallna, den till och med i egna ögon föraktade, vill ni göra till er maka!»
En djup rodnad färgade flickans bleka kinder. Var det af djup blygsel öfver sig sjelf, eller var det af segerfröjd vid det vaknade medvetandet, att hon åtminstone i
Källa: Project Runeberg ·