Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

Originalsida 42
Originalsida 42
Originalsida 42
Originalsida 43
42–43

Sida 42

6. Ett barns leende

hans ögon icke var så sjunken som hon trodde sig vara i alla andras?

»Den fallna — den föraktade!» sade Jäger; »hvarför dessa ord, Anna? — Ser du den der grenen, som syrenträdet sträcker öfver våra hufvuden? — En och annan blomma faller vissnad derifrån; men nästa vår blir denna gren ännu rikare på blad och blommor — — det är din egen bild — din nya vår har inträdt — du är nu rikare på behag och dygder än du någonsin varit.»

»Min nya vår!» svarade Anna; »den skall en gång komma, det hoppas jag, det tror jag; men inte kommer den här på jorden, det vet jag — — och ändå känner jag mig nu så lycklig — så säll!»

Hon flätade sina armar om Jägers hals och lutade under tårar sitt hufvud mot hans bröst.

»Jag ville vara allt för dig!» hviskade hon, »din slafvinna, om du önskade det, men — icke — icke din hustru!»

Det fins en kärlek, som kan uppoffra allt — till och med det eljes så värderade skenet inför verlden, om denna kärlek kan drömma derom, att just detta sken skulle kunna i verldens ögon på något sätt skada det älskade föremålet.

Sådan var den kärlek, som brann i denna qvinnas barm. För ett enda felsteg hade hon under trenne år lidit och tynat af, så att hon numera endast var en skugga af sig sjelf, och likväl kände hon sig ha styrka nog att uppoffra sig ånyo, för att visa huru gränslösa och oegennyttiga hennes kärlek och tacksamhet voro för den man, i hvilken hon såg sin välgörare, men hvars maka hon ansåg sig ovärdig att blifva.

»Om jag blefve din hustru,» fortfor hon, »hur bedragen skulle du ej då bli på den maka du tänkt dig i dina drömmar! — Du har tänkt dig henne ren och god — och — hvem är väl jag! — Dig väntar kanske — ja, helt säkert väntar dig en lysande bana — din maka följer dig — du skall blygas för henne och om du det ej gör, så skall hon alltid tro, att du — att du åtminstone bör blygas för henne — — se der, min vän, hvarför jag inte kan tillåta dig en sådan uppoffring — — jag vill inte att du skall lida — — tyst — — jag är inte så oegennyttig som du tror — ty, ser du, jag vill inte lida sjelf! — Har du förstått mig nu?»

Källa: Project Runeberg ·