Sida 326
Mahabaleshwar ...
befordrades M. till general af infanteriet och företog s. å., utan framgång, flere ströftåg mot Petersburg. 1707 erhöll han afsked ur krigstjensten. Han dog i Reval 1710. -- Son till en M:s kusin var den Georg Johan M., hvilken såsom lifdrabant var med Karl XII i Bender och senare i Stralsund. Denne dog 1733 såsom öfverstelöjtnant vid Vestmanlands regemente.
Maikop, stad i ryska Kaukasus, prov. Kuban, vid Bjelaja, en biflod till Kuban. Det var förr endast en befäst stanitsa (kosakby), men genom sitt läge i en mycket bördig trakt, der ryska kolonister fått jord, som öfvergifvits af sina forna egare, tjerkesserna, har M. nu blifvit en rik stad, hvars befolkning vuxit till öfver 25,000.
Mailand, tysk, äfven i Sverige förr bruklig, namnform för Milano.
Mailáth. Se Majlath.
Maillart [majar], Louis, kallad Aimé, fransk kompositör, f. 1817, d. 1871, blef elev vid Paris' konservatorium 1833 och segrade 1841 i täflan om romerska priset. Han komponerade sex operor, bland hvilka i synnerhet Gastibalza (1847), Le moulin des tilleuls (1849; »Qvarnen vid lindarne», 1852) samt Les dragons de Villars (1856; »Villars' dragoner», 1863; i Tyskland bekant under namnet »Das glöckchen des eremiten») gjorde lycka. M. var en betydande scenisk-musikalisk talang och anses af sina landsmän hafva kunnat gå mycket långt, om han egt mera ambition. A. L.
Maillet [maja], Jacques Leonard, fransk bildhuggare, f. 1823 i Paris, lärjunge af Pradier, erhöll 1847 romerska priset och hemsände under sina studieår i Rom flere konstverk, af hvilka ett, Agrippina med Germanicus' aska, nu befinner sig i Luxembourg. Bland hans öfriga arbeten märkas stoder af Vetenskapen och Abundantia, en jägaregrupp i brons, konung Jérômes staty på familjen Bonapartes minnesvård i Ajaccio (1864) samt dekorativa bildverk i kyrkorna S. Severin, S:te Clotilde, S. Leu m. fl. och i nya operahuset i Paris.
Maimana. Se Maimene.
Maimatsjin (egentl. Mei-mei-tsjen, »handelsstad»), R. Kitaiskaja sloboda (»kinesstaden»), stad i Mongoliet, på venstra stranden af den lilla floden Kiachta, 200 m. s. om staden Kiachta (se d. o.), till hvilken M. bildar liksom en förstad.
Maimbourg [mängbour], Louis, fransk historieskrifvare och på sin tid uppburen predikant, f. 1610, intogs helt ung i jesuitorden och blef sedermera professor i Rouen. Hans historiska arbeten, L'histoire de l'hérésie des iconoclastes, L'h. du schisme des grecs, L'h. da wiccliffisme, L'h. du calvinisme och L'h. du luthéranisme m. fl., beskyllas för ytlighet och partiskhet, men framkallade värdefulla vederläggningar af Bayle, Jurieu och i synnerhet Seckendorf. Genom sitt ifriga försvar för den gallikanska kyrkans frihet ådrog M. sig påfvens onåd, så att han utstöttes ur jesuitorden. (Han belönades dock af Ludvig XIV med pension och titeln historiograf.) Han utgaf till följd deraf sitt berömda arbete Traité historique sur les prérogatives et les pouvoirs de l'église de Rome et de ses éveques (1685; nyaste uppl. 1831). M. dog 1686. K. H.
Maimene l. Maimana, bergland i det inre af Asien, vid nord vestra gränsen af Afganistan, till hvilket det hör sedan 1875. Areal omkr. 12,300 qvkm. Omkr. 300,000 innev., dels usbeker, dels tadsjiker.
Maimon, Salomon, polsk-tysk filosof, f. 1753 i Litaven af judisk börd, aflägsnades från en rabbinbefattning i Polen till följd af sina fria åsigter och begaf sig till Berlin. Der fann han en beskyddare i M. Mendelssohn, men förlorade dennes protektion genom sin lättfårdiga vandel. I Hamburg ville han antaga kristna läran, men afvisades af stadens lutherska presterskap, som ej godkände den af honom formulerade trosbekännelsen. Slutligen fann han en tillflykt på grefve Kalkreuths gods Siegersdorf i Schlesien, der han dog d. 22 Nov. 1800. Hans sjelfbiografi utkom i Berlin 1792--93. M. var en filosof af Kants skola. Hans förnämsta arbete är Versuch über die transcendentale philosophie (1790). Hans öfriga filosofiska skrifter äro utan betydelse. 1813 utgaf S. F. Wolf »Maimoniana oder rhapsodien zur charakteristik Sal. Maimons aus seinem privatleben». L. L.
Maimonides (Rabbi Moses ben Maimon, af judarna abbrevieradt till Rambam), en af medeltidens mest berömda rabbiner, föddes d. 30 Mars 1135 (enl. andra 1139) i Cordova. Under Almohadernas religionsförföljelser i Spanien flydde M. 1165 till Egypten, der han i Kairo stiftade en filosofisk skola och blef sultan Saladins lifmedikus. Han afled i Kairo d. 13 Dec. 1204 och begrofs i Tiberias. -- Som filosof anslöt M. sig, i likhet med sin samtid, i allmänhet till Aristoteles, dock med de modifikationer, som följde af hans judiska religion. Hans arbeten (i teologi, astronomi, medicin, psykologi och filosofi) äro författade på arabiska och mestadels öfversatta till hebreiska. Bland de vigtigaste af hans skrifter må nämnas hans kommentar till Mischna (omkr. 1168), Jad ha-chasaka (Den starka handen, med hänsyftning på 5:te Moseb. 34: 12) ett i 14 böcker affattadt vetenskapligt kompendium öfver Talmud, innehållande en systematisk sammanställning af alla såväl under som efter tempeltiden gällande förordningar, Delalet el-hairin eller, såsom den hebreiska titeln lyder, More nebuchim (De vilsefarandes vägledare), ett slags religionsfilosofiskt arbete i 3 delar (öfvers. till flere språk; senast till franska af S. Munk: »Le guide des égarés», 1856--66), samt hans i 8 kap. skrifna bok om själskrafterna, en kortfattad etik, påminnande om Aristoteles' (öfvers. till tyska af rabbinen i Göteborg M. Wolff, Leipz. 1863). L. L.
Main [mäng], Fr., Ital. mano, hand; i pianomusik: m. d. = m. droite [dråa't], mano destra, högra handen, m. g. = m. gauche [gåsj], m. s. = mano sinistra, venstra handen. -- Se vidare Main morte. A. L.
Main (Lat. Moenus) biflod från höger till Rhen, bildas af två källfloder, Weisser M. och
Källa: Project Runeberg ·
