Sida 334
Maisur ...
välönskningssånger och strängaspel (se Folklekar, sp. 1557). Jfr Majstång.
Maja, Grek.-rom. mytol. Se Maia 2.
Maja, Indisk mytol., egentl. »bländverk», »sken», i den senare indiska mytologien en qvinlig gudom, »verldsmodern», som uppträder samtidigt med urväsendet och hos detta framlockar dess verldsskapande kraft. För indernas uppfattning, enligt hvilken den timliga verlden är overklig och endast en »guds drömbild», vardt M. identisk med illusionen, hvilket äfven utsäges i hennes namn. M. är moder till kärleksguden Kama och gäller hos buddhaisterna som Buddhas föregifna moder. Skalderna skildra henne såsom verldsalltets väfverska, i en spindels skepnad, eller som en skön beslöjad qvinna, hvilken i sin slöjas veck och skuggor visar de skapade väsendenas bilder.
Majano. 1. Giuliano da M., italiensk arkitekt och dekoratör, f. 1432 i Majano, d. omkr. 1491 i Neapel, började som träsnidare, men öfvergick sedan till arkitekturen. Efter Brunellescos död, 1446, blef han byggmästare vid dômen i Florens, å hvilken han utförde den kupolen krönande lanterninen samt kupolens yttre dekoration. Af konung Alfons af Aragonien kallades han till Neapel, der han utförde det luftiga sommarpalatset Poggio reale, hvilket nu är försvunnet, men kändt genom afbildning hos Serlio, samt 1484 Porta Capuana, en båge, omfattad af kolonner emellan 2 torn, med hög fris och attika, af Burkhardt uppskattad såsom måhända renaissancens skönaste portbyggnad. För öfrigt var han liksom sin broder Benedetto en mästare i dekoration, i synnerhet när det gällde intarsia (inläggning i trä), såsom å dörren till Sala dé Gigli i Palazzo Vecchio (Florens). -- 2. Benedetto da M., italiensk bildhuggare och arkitekt i Florens, den föregåendes broder och lärjunge, f. i Majano 1442, började liksom brodern som träsnidare och utförde som sådan präktigt skurna och inlagda väggpanel i sakristian till kyrkan S. Croce i Florens. Sedan egnade han sig åt marmorskulpturen och utförde i samma kyrka på beställning af Pietro Mellini den härliga predikstolen, ansedd som den skönaste i Italien, berömd för sina statyetter och reliefer. Men innan han fullbordade denna, modellerade han den nämnde beställarens byst (1474, nu i Museo nazionale i Florens), och genom denna bysts uppkomstår föres äfven predikstolen till mästarens yngre dagar. Beslägtad med predikstolen i stil är ett grafmonument åt S. Savinus i dômen i Faenza, enligt urkunder härstammande från 1472. Något senare utförde han det för sin fina ornering vidtberömda ciborium (altarbaldakinen) i S. Domenico i Siena, och 1480 fullbordade han med sina bröder Giovanni och Giuliano en madonnabild af terracotta, kallad Madonna dell' Ulivo, som nu finnes i dômen i Prato. Kallad till Neapel, utförde han der ett marmoraltare i Chiesa di Monte Oliveto och antages äfven (efter Antonio Rosellino) hafva fullbordat en grafvård öfver hertiginnan Maria af Aragonien. Derefter var den flitige och lätt arbetande mästaren verksam i S. Gimignano, der han efter 1491 formade en del figurer i dômen och i S. Agostino, samt i Florens, der han i S. Maria Novella utförde ett grafmonument åt sin gynnare, Filippo Strozzi. Samtidigt byggde han åt honom det 1489 började Palazzo Strozzi, den florentinska ungrenaissancens palatstyp i dess härligaste form. Ingenstädes, säger Burkhardt, har endast genom kontrast i ytbehandlingen, nämligen med rustika i uppåt aftagande grad af styrka, jämte kraftigt listverk och harmonisk fönsteranordning en på samma gång så mäktig och så skön verkan åstadkommits, hvarvid dock må märkas, att till palatsets skönhet ej litet bidrager den senare i tiden af Cronaca anbragta stora hufvudgesimsen. -- Äfven såsom porträttmodellör var M. en af ungrenaissancens ypperste konstnärer. Utom den ofvannämnda, med yttersta noggranhet i detaljskildringen utförda bysten af Mellini finner man i Florens' dom porträttbyster af Giotto och en musiker Squarcialupo samt i Berlin en målad terracottabyst af Filippo Strozzi. -- M., hvars statyer, oaktadt all ädelhet och skönhet i uttrycket, sakna verklig frihet i hållningen, var deremot i dekorationen en af renaissancens allra ypperste män, outtömlig i motiv samt med ett skönhetssinne och en stilkänsla, hvari han ej öfverträffas af någon. Han dog 1497. C. R. N.
Majanthemum Web., ekorrbär, bot., ett till nat. fam. Smilacineae R. Br. (= afdeln. Asparageae under nat. fam. Liliaceae) och kl. Tetrandria L. hörande växtslägte, som af Linné sammanfördes med Convallaria, men afviker från detta slägte genom fyrdelad blomkalk och 4 ståndare samt 2 märken å det något utdragna stiftet. Den lilla täcka M. bifolium L., som har två hjertlika stjelkblad och de små, hvita, välluktande blommorna samlade i en upprätt klase i stjelkspetsen, växer allmänt i Sveriges skogar, upp till Vesterbotten och Lappland, samt finnes äfven i norska Finmarken. Bären blifva vid mognaden röda. Den smala, krypande rotstocken jämte örtståndet, radix et herba unifolii, användes förr såsom svettdrifvande medel. O. T. S.
Majbagge. Se Meloë.
Majeforsen, vattenfall i Lagan (se d. o.).
Majesta. Se Maia 2.
Majestas, Lat., betecknar personlig höghet eller värdighet, t. ex. gudarnas eller en konungs, jämväl statens eller folkets höghet, majestät (se d. o.). Att förgripa sig på detta var hos romarna en straffvärd förbrytelse. Förnärmelse mot folkets majestät (majestas populi) begicks af den, som icke underordnade sig statens lagar, utan satte sin vilja öfver lag och författning, särskildt genom att sträfva efter envåldsmakt. Flere lagar antogos mot kränkning af majestas populi, i synnerhet under den senare republikanska tiden, då den ene uppviglaren efter den andre störde lugnet i staten. En sådan lag var den juliska af år 46 f. Kr., som var riktad mot landsförräderi, mot handlingar, som ansågos innebära fara för staten, och mot ämbetsmäns verksamhet, när den utöfvats till olycka för staten. Under kejsaretiden
Källa: Project Runeberg · ·
