Sida 339
Majorianus ...
känd och använd i England. Se Gatuläggning, sp. 939.
Makakerna, Macacus, zool., bilda ett slägte inom hundapornas underfamilj (Cynopithecinae), de smalnäsiga apornas familj, ordningen fyrhändta och klassen däggdjur. Dithörande arter hafva mera undersätsig kroppsbyggnad, medelmåttigt långa, kraftiga lemmar, utstående nos, på framhänderna korta, på bakhänderna betydligt längre tummar och stora sittvalkar i det nakna sätet. Svansen är af vexlande längd, men saknas stundom alldeles. Makakerna gå längre upp mot norr än andra apor. De kortsvansade formerna äro hemma i norra Afrika och Japan, de långsvansade på Ostindiens fastland och öar. Makakerna kunna betraktas som en föreningslänk emellan markattorna och babianerna. -- Makaken l. Java-apan, M. cynomolgus, uppnår en längd af 1,15 m., hvaraf 58 cm. komma på svansen. Färgen är ofvan grönbrun, under hvitgrå; ansigtet är blygrått och händerna svarta. Arten förekommer i östra Asien, i synnerhet på Stora Sunda-öarna, och lefver i flockar på 10 till 50 stycken, från hafskusterna ända till 1,600 m. höjd. Djuret är ganska läraktigt, hvarför det allmänt hålles i djurgårdar äfvensom förevisas på apteatrar. Det fortplantar sig i fångenskapen. -- Hattapan, M. sinicus, blir 45 cm. lång, med svans af samma längd. Nosen är hoptryckt, hufvudhåret går strålformigt ut från hjessän, färgen är grågrön, undertill hvitaktig, på händerna och öronen nästan svart. Denna apa, som är hemma i Malabar, betraktas af infödingarna som helig och får fritt husera i trädgårdarna. Man t. o. m. anlägger tempel och fruktträdgårdar för hennes räkning. -- Bundern, M. rhesus, blir 65 cm. lång, utom svansen, som är ungefär 20 cm. Hon ar starkt och undersätsigt byggd, med rik hårbeklädnad ofvanpå kroppen. Färgen är ofvan grönaktig eller blekgrå, på låren med ljusgul anstrykning, undertill hvit. Ansigtet, öronen och händerna äro ljust kopparfärgade, sittvalkarna högröda. Bundern är utbredd öfver Främre Indien och anses likaledes helig. Han plundrar trädgårdarna, går in i husen, och på vissa ställen lemnas en tiondedel af grödan qvar på marken åt honom. I fångenskapen är bundern ondsint, lättretlig och anfaller t. o. m. menniskan. C. R. S.
Makalla, hamnstad i Arabien. Se Hadramaut.
Makam, arabisk diktform. Se Arabisk literatur, sp. 947, och Charisi.
Makarij, rysk kyrkohistoriker och metropolit, f. 1816, hette egentl. Michail Bulgakov och var son till en landtprest. Efter att hafva varit professor i Kiev och vid kyrkliga akademien i Petersburg samt innehaft biskopsstolarna i Tambov, Charkov och Vilna utnämndes han 1879 till metropolit af Moskva och afled såsom sådan 1882. Hans förnämsta arbete är en, på ett rikt handskriftsmateriel hvilande historia öfver den ryska kyrkan (12 bd, 1857--83), omfattande tiden t. o. m. slutet af 1600-talet.
Makarismer (af Grek. makar, salig), den gemensamma benämningen på de åtta saligheter, som omtalas i Kristi bergspredikan (Matt. 5: 1 o. f.; jfr Luk. 6: 20).
Makaroner (Ital. plur. maccheroni, venez. dial. maccaroni, antagl. af dial. maccare, krossa), ett näringsmedel, som tillredes af fint hvetemjöl och kommer i handeln i form af gulhvita, smala rör (pip-makaroner), små stjernor eller trådar (s. k. vermiceller, egentl. »små maskar», och nudlar). Sedan hvetemjölet formats till en deg, torkas denna och males till gryn (Ital. semolina), hvilka stötas l. rifvas samt knådas, utan tillsatsaf jäst, ihop med kokhett vatten till en deg. Denna hälles i en metallcylinder, i hvars botten smärre, vanligen aflånga hål äro anbragta. Medelst en i cylindern införd kolf utpressas degen genom dessa hål och framkommer i form af ett band, som samtidigt afskäres i lika smådelar, hvilkas kanter genast hopfästas. De sålunda tillkomna rören torkas hastigt i varmrum, genom hvilka luftströmmar spela. Sådana skörtorra makaroner, förvarade, hålla sig hur länge som hälst. När de sedan kokas, svälla de ut till sitt dubbla omfång, med formen bibehållen. De förtäras med påströdd rifven parmesanost, i soppor o. s. v. Alla folkklasser uti Italien njuta makaroner såsom en daglig favoriträtt. I sjelfva verket är denna föda högeligen sund och närande. Italienska makaroners öfverlägsenhet beror på att mjölet till dem tages af de hårda, halft genomskinliga hvetesorter, som odlas i södra Europa och norra Afrika. Hårdt hvete är nämligen mycket rikare på gluten och andra qväfvehaltiga ämnen samt lemnar hållbarare produkter än de mjuka hvetesorterna. De yppersta makaronerna exporteras från Neapel. Varan eftergöres mycket, bl. a. med rismjöl. Jfr Makroner.
Makaronisk poesi, skämtdikter på ett slags blandspråk, bestående af hvardagliga ord ur något modernt språk, hvilka äro utstyrda med latinska böjningsändelser, jämte deremellan instuckna latinska ord. Benämningen är tagen från italienarnas älsklingsrätt makaroner, antagligen för att häntyda på sådan poesis omtyckthet och muntrande egenskaper. Dess hemland är Italien, och den bragtes der till poetisk betydenhet af T. Folengo. I Molières lustspel »Le malade imaginaire» förekommer makaronisk vers i tredje mellanspelet. Tyska literaturen har i denna väg att uppvisa bl. a. »Die flohiade» (Floïa, 1593), som besjunger loppornas härjningar bland menniskorna. Stiernhielms långa dikt »Discursus astro-poëticus mixtus & comicus» är ett försök i arten. Följande prof på svensk makaronisk poesi förskrifver sig från Lunds studenter:
Gingimus in gatis cum kameratibus omnes, Slogimus in stenos käppis, påkisque klackisque, Uno ore fullissimo skojantes atque tjutentes. Tum veniunt väktari, saxas lyktasque ferentes, Et juvenes muntros saxis gripantque feruntque In horridam finkam; pliktavimus duos in banco.
Jfr Genthe: »Geschichte der makkaronischen poesie» (1829).
Makart, Hans, österrikisk målare, en af samtidens mest berömda kolorister, föddes d. 29 Maj 1840 i Salzburg, visade redan tidigt
Källa: Project Runeberg · ·
