Sida 342
Majorianus ...
äro af ringare historiskt värde än de två första. K. H.
Makkari, Abu-l-Abbas Ahmed ibn-Muhammed el-M., arabisk historieskrifvare, f. mot slutet af 1500-talet, d. i Kairo 1631. Under ett besök i Damaskus 1628 väckte han lifligt intresse genom föreläsningar öfver traditioner om profeten samt genom sina berättelser om det arabiska väldet i Spanien, hvilka sistnämnda han derefter nedskref. Detta verk, hvilket är af stort historiskt värde, utgafs 1840--43 i en ofullständig engelsk öfversättning af don P. Gayangos samt 1855--61 på originalspråket af Wright m. fl. (»Analectes sur l'histoire et la littérature des arabes d'Espagne»).
Makkef. Se Metheg.
Makó, hufvudstad i ungerska komitatet Csanád, nära högra stranden af Maros. Säte för en rom.-katolsk biskop. 30,077 innev. (1880), nästan alla magyarer af olika bekännelser (15,492 reformerta, 11,178 rom. katoliker o. s. v.). Hufvudnäringen är åkerbruk.
Makololo, en afdelning af basutofolket, bosatt vid öfre Sambesi.
Makrillen (makrilen). Se Makrillslägtet.
Makrillfiskar (makril-), Scombridae, zool., en familj bland de taggfeniga fiskarna, som i den mera inskränkta omfattning, i hvilken den numera plägar tagas, utmärkes från närstående familjer genom spolformig, föga hoptryckt kroppsform, väl utvecklad tandbyggnad, två ryggfenor och vanligen äfven smärre s. k. bifenor. Förlocket saknar taggar. Bukfenorna sitta på bröstet samt hafva 1 taggstråle och 5 mjuka strålar. Arterna af denna familj äro pelagiska fiskar, talrikt förekommande såväl i den tropiska zonen som i de tempererade. De äro ytterst lifliga och rofgiriga samt lika uthålliga som snabba. Deras muskler hafva flere nerver och blodkärl än andra fiskars samt påminna om foglarnas och däggdjurens. Den starka muskelverksamheten gör, att deras blod har flere grader högre temperatur än andra fiskars. I ekonomiskt hänseende är denna fiskfamilj en af de vigtigaste. Utom makrillen höra hit bl. a. thonfisk-slägtet samt sugfiskarna.
Makrillfiske. Detta fiske är att räkna bland de »stora fiskena» och intager i flere land i ekonomisk vigt platsen näst efter sill- och torskfiskena. Ännu i midten af 1800-talet var dock makrillfisket jämförelsevis mindre betydande; men det har i senare tider, med förbättrade kommunikationer och förvaringssätt under fiskens transport, hvarigenom en vidsträcktare marknad öppnats, ökats ganska betydligt både i Gamla och Nya verlden. Det mest betydande makrillfisket försiggår långs nord-amerikanska kusten, från Cap Hatteras upp till S:t Lawrenceviken. För ej lång tid tillbaka drefs detsamma hufvudsakligast på sistnämnda ställe af fiskare från Förenta staterna och Canada, men de förre fiska nu hufvudsakligast vid sina egna kuster och följa makrillens vandringar. Vid fisket begagnas numera mest för detta ändamål byggda, snabbseglande klipperfartyg (»makrillskonertar») af 80--90 tons drägtighet, försedda med åtskilliga mindre fångstbåtar. Såsom redskap nyttjas öfvervägande s. k. snörpevad eller påsenot (purse-seine), mindre ofta äfven derjämte eller uteslutande garn eller krokredskap (lina). Dörjfiske begagnas ej numera. Fisket försiggår f. o. m. Mars t. o. m. Dec. År 1880 utgjorde fångsten 425,000 barrels (tunnor), af hvilka 75,000 såldes färsk på is; resten saltades. Värdet af nämnda fångst skattas till 9,900,000 kr. I Canada börjar man nu alltmer vid makrillfisket använda ungefär likadana fångstfartyg som de, hvilka nyttjas i Förenta staterna, d. v. s. af 60--100 tons drägtighet och 10--20 mans besättning. Der begagnas jämte snörpevad äfven lin-fiske, hvarvid makrillen lockas intill båten derigenom att man långs sidorna utströr småfisk (»poggies»), som för ändamålet sönderhackats och medföres i tunnor. Fisketiden för makrill är i S:t Lawrenceviken, der detta fiske hufvudsakligen drifves, Juli--Sept. Fångsten är ganska betydlig. År 1882 utgjorde den 205,900 barrels (tunnor) saltad makrill, af hvilka 74,000 barrels exporterades, samt 677,489 dosor (»cans») konserverad. Fångstvärdet anslogs s. å. till omkr. 6V2 mill. kr. -- Makrillfisket i Storbritannien försiggår hufvudsakligen vid Englands södra och sydvestra kust i Kanalen och mynningen af Irländska sjön samt i Nordsjön från Yarmouth mot holländska kusten. Största fisket drifves i Cornwall (Penzance). Det försiggår Febr.--Juni med drifgarn. År 1883 funnos der 400 makrillfiskebåtar (»luggers») af 15--18 tons drägtighet. Fångsten beräknas till 4,000 ton (= 6 mill. stycken). I fisket i Irländska sjön deltaga jämte irländarna sjelfva äfven engelsmän, skottar och fransmän. Hufvudorten för det irländska makrillfisket är Kinsale, der 600 båtar pläga fiska. Fångsten föres med ångbåt till Milford och derifrån på jernväg till London. I Skotland och vid ön Man fiskas äfven något makrill. Makrillfångsten i Skotland utgjorde 1884 omkr. 7,311 hl., värda 95,148 kr. Hela Storbritanniens makrillfiske beräknas till 15,000 ton à 12 pd st. pr ton (= 3,240,000 kr.). -- Äfven i Frankrike idkas ett rätt betydligt makrillfiske hela kusten utefter ned till spanska gränsen. Det bedrifves dels på »lougres» af 50--80 tons drägtighet med drifgarn i Kanalen mellan franska kusten och Scillyöarna, dels upp vid irländska kusten från början af Mars till slutet af Maj. Fångsten saltas ombord. Det är hufvudsakligen från Boulogne och Fécamp, som detta fiske drifves, och deras saltade makrill är berömd. Medelfångsten under 1877--83 utgjorde 1,397,000 kg. Vid den öfriga kusten drifves fisket med garn och dörj, hufvudsakligast Maj--Aug., stundom in i Dec. Största delen af fångsten säljes färsk. Största fisket sker på kusten emellan Brest och Lorient, der fångsten under nyss nämnda period utgjorde i medeltal 3,249,000 kg. Franska makrillfisket i Medelhafvet utgjorde under samma tid i medeltal 602,000 kg. Hela franska makrillfisket utgjorde samma tid 7,600,000 kg. Dess värde anslogs för åren 1876--82 till 2,900,000 kr. om året. Vid holländska kusten synes intet betydande makrillfiske idkas. -- I Skandinavien är det norska makrillfisket det mest betydande. Det
Källa: Project Runeberg · ·
