Sida 396
Mandeville ...
borde dröja i ytterligare 12 år med sitt offentliga uppträdande. Så lyda de österländska källorna om M:s ungdom. De vesterländska deremot tala om tvänne hans föregångare, hvilka uppträdde som religionsstiftare, men misslyckades, i det de vid hållna disputationer besegrades (den ene af judiska skriftlärde, den andre af persiska mager) samt derefter plötsligen omkommo. Desse voro en sarasensk köpman, Scythianus, och dennes lärjunge, Terebinthus. Den sistnämndes enka upptog i barns ställe en ung slaf, Cubricus, åt hvilken hon lemnade i arf de föregåendes rika qvarlåtenskap, deribland en mängd skrifter. Dessa utvidgade Cubricus sedermera med egna tillsatser, hvarefter han uppträdde som religionsstiftare under namnet Manes. De vesterländska uppgifterna bero dock sannolikt på missförstånd af de österländska namnen. Terebinthus är antagligen en förvrängning af det arameiska tarbîthâ, som betyder lärjunge. Denne Terebinthus torde vara densamme som M., liksom man under Scythianus har att förstå M:s fader, som härstammade från trakten af Skytien. Troligt är ock, att M. sjelf ursprungligen haft ett annat namn, hvilket han senare utbytte mot det förstnämnda, som företer likhet med det mandeiska mânâ, en beteckning af ljusets gud eller ett af ljusväséndena. -- År 242 uppträdde M. offentligt i Persien under föregifvande att han vore det sista och fullkomligaste af Guds sändebud. Men då han i början vann föga anhang, och då konung Sapores I (241--72) visade sig ogynsamt stämd mot honom, begaf han sig på en längre vandring utom det persiska riket. Återkommen till Persien, der han efter en kortvarig gunst hos konung Sapores snart kastades i fängelse, hvarur han af den förres efterträdare, Hormisdas, befriades, blef han på magernas anstiftan af konung Bahrâm I korsfäst, 276.
M:s lära var en utpräglad dualism. Det gifves från evighet ett ljusets och ett mörkrets rike, som stå i oförsonlig motsats till hvarandra. Hvartdera riket har sin beherskare. Ljusets gud med sina 12 element eller lemmar omgifves dessutom af en ljuseter och en ljusjord, hvardera bestående af 5 rena element, och alla tillsammans bilda det himmelska rikets »pleroma» l. fullhet. Mörkrets rike består ock af 5 element samt beherskas af satan och hans demoner. I spetsen för dessa gör satan ett anfall på ljusets rike. För att skydda sitt välde föder ljusets gud urmenniskan, som, utrustad med de 5 rena elementen, skickas till strid mot satan, men beröfvas dervid en del af sin ljusklädnad och är i fara att besegras af mörkret. Till hjelp sändes den lefvande anden, som befriar urmenniskan. Under tiden har det röfvade ljuset blandats med mörkret. För att befria de fångna ljuselementen (Jesus patibilis, den lidande verldssjälen, som suckar efter förlossning; jfr Rom. br. 8) skapar på ljuskonungens uppdrag en ängel denna verlden samt derefter solen och månen, hvaremot stjernorna utgöras af de i striden med urmenniskan fångne demonerna. I solen tager urmenniskan som Jesus impatibilis sitt säte, och månen blir hemvist för lifvets moder. Sol och måne skola draga ljuselementen från jorden och på dylikt sätt åstadkomma deras förlossning ur mörkret. För att hindra detta skapar satan efter sin och urmenniskans bild af materien och det fångna ljuset de första menniskorna, Adam och Eva, hos hvilka till följd deraf ljus och mörker, kött och ande kämpa om herraväldet. På det de alltmer måtte fängslas i mörkret, eggas de af satan till köttslig beblandelse och sinliga lustar, och deras längtan efter himmelsk upplysning ledes på villospår genom skapandet af allahanda falska religioner. Då sändes slutligen af urmenniskan återlösaren, Jesus, ned i en skenkropp för att undervisa dem om deras sanna bestämmelse och huru de genom strängaste återhållsamhet skola besegra materien, hvarjämte han till deras bistånd utlofvar »parakleten», som ock nu i M:s person framträder. De, som fullkomligt iakttoge hans lära, blefve efter döden genast försatta i paradiset, de öfriga först efter en längre eller kortare själavandring, och alla icke-manikéer skulle vid verldens slut kastas i det eviga mörkret. -- Kärnan i M:s system, som han framställde i en mängd skrifter, af hvilka den förnämsta är hans »Evangelium», är den gammalbabylonska hedendomen med tillsatser ur Zarathustras (Zoroasters) lära och ur kristendomen. Till judendomen intog M. deremot en fientlig ställning. Han kallade judarnas Gud för mörkrets furste och Gamla testamentets profeter jämte Moses för djefvulens sändebud. I Nya test. skilde han emellan en tvåfaldig Jesus. Den, som judarna korsfäste, var i likhet med G. test:s profeter en djefvulens utskickade; men samtidigt med honom uppenbarade sig den sanne återlösaren, som ock kallas Jesus, i en skenkropp. Nya test:s skrifter bestå af äkta och oäkta beståndsdelar. Oäkta äro i synnerhet Apostlagerningarna, eftersom der berättas, att parakleten redan vore kommen. -- Den manikeiska sektens lärjungar indelades i två klasser: fullkomlige (perfecti l. electi) och åhörare (auditores). Af de förre fordrades fullkomlig beherskning af alla sinliga drifter, eller »munnens, händernas och könslifvets insegel» (signaculum oris, manuum, sinus), d. v. s. undvikandet af orena ord, oren spis (dit räknades vin och kött af hvarje slag) och alla könsförbindelser, således äfven äktenskapet, samt all för ljusverlden skadlig sysselsättning. De fullkomlige fingo icke ens med egen hand afbryta frukter, utan detta skulle för deras räkning ske af åhörarna, hvilkas lif föga skilde sig från andra menniskors. Mellan åhörarna och de fullkomlige stodo som lärare 12 magistri, 70 episcopi samt presbyteri. Dessa 5 grader i den manikeiska hierarkien hade sin sinnebild i de 5 trappsteg, som ledde till den s. k. lärostolen, på hvilken M. sjelf tänktes vara andligen närvarande. Den förnämsta festen hette ock »lärostolens fest», till M:s minne. Gudstjensten bestod hufvudsakligen i bön. Fastedagarna, till hvilka äfven söndagen räknades, voro 7 i hvarje månad. Sakramenten synas, såsom hos de kristne, varit dop och nattvard, den senare med vatten i st. f. vin. Efter M:s död utbröt mot hans anhängare en svår förföljelse i Persien,
Källa: Project Runeberg ·
