Sida 422
Mantegazza ...
della Fiera ligger Castello di Corte; familjen Gonzagas borg. Från P. Sordella går Via Accademia, vid hvilken ligger Accademia Vergiliana med ett tämligen obetydligt museum. Nära derinvid, i s. v., ligger Liceo med ett stort bibliotek (öfver 80,000 bd och omkr. 1,000 handskrifter) samt ett antikvariskt museum (ett bland de bästa uti Italiens mindre städer). I södra stadsdelen ligger det af Giulio Romano byggda och utsmyckade Palazzo del Te, ett af gonzagernas lustslott, numera tillhörigt kommunen. Ryktbarast bland dess praktfulla salar äro Camera di Psiche, med takmålningar skildrande Psyches öden, och Camera dei giganti, med framställningar af jättarnas kamp mot de olympiske gudarna. Bland öfriga i arkitektoniskt hänseende framstående byggnader märkas Giulio Romanos eget hus med skön rustika-fasad och det af honom uppförda Palazzo dei Tribunali (förr Colloredo). M. står medelst jernväg i direkt förbindelse med Verona, Cremona, Modena och Legnago. -- Staden M. skall redan omkr. 600 f. Kr. hafva grundlagts af etruskerna. Under romaretiden var den ej särdeles betydande, men känd för sina innevånares skönhetssinne och sina konstverk. Virgilius föddes i dess närhet, i Andes (måhända det nuvarande Pietole). Östgoter, langobarder, franker och tyskar beherskade sedermera efter hvarandra landet. Genom kejsar Otto II kom M. till Canossaslägten. Sedan denna utslocknat med den ryktbara markgrefvinnan Matilda af Toscana (1115), blef det fri riksstad. Från 1220 var det, med korta mellanrum, i händerna på guelfiska eller ghibellinska partigängare; men 1328 svingade Luigi Gonzaga sig upp till »capitano» i M., och hans ätt herskade sedermera nära 400 år i staden och kringliggande område, från 1433 under titeln markgrefvar, från 1530 under titeln hertigar. Sedan 1536 var markgrefskapet Monferrato förenadt med M. under samma herskare. Huset Gonzaga (se d. o.) var en af de bättre italienska herskareätterna. Det lät pryda staden med praktbyggnader samt stod i förbindelser med lärde och skalder (Bembo, Ariosto). Sedan den äldsta linien af huset Gonzaga 1627 utslocknat, sökte kejsar Ferdinand II förgäfves med vapenmakt rycka landet ifrån närmaste arfvingen, den af Frankrike och Venezia understödde Carlo Gonzaga, hertig af Nevers. Striden varade i tre år, 1627--30, och är känd under namnet mantuanska tronföljdskriget. Under detsamma stormades staden d. 18 Juli 1630 och plundrades under tre dagar af de kejserlige. Den siste Nevers, Carlo IV (1665--1708), förenade sig i spanska tronföljdskriget med Frankrike mot kejsaren, hvarför kejsar Josef I efter Carlos död indrog M. till österrikiska kronan. 1797 intogs M. af fransmännen och ingick sedan i de napoleonska statsbildningarna Cisalpinska republiken, Italienska republiken och konungariket Italien, men kom 1814 åter till Österrike. 1866 förenades det med konungariket Italien. -- I M. hölls 1459 en kongress af furstar och folk, sammankallade af Pius II för åstadkommande af ett korståg mot turkarna, hvilka 1453 eröfrat Konstantinopel. Då påfvens uppmaningar om penningebidrag från prester, lekmän och judar till uppställande af en korshär mötte motstånd, tillskref han detta den minskning i anseende, som påfvedömet lidit genom de s. k. reformatoriska kyrkomötena och utfärdade med bifall af de i M. närvarande kardinalerna och prelaterna 1460 bullan »Execrabilis». I denna fördömde han den på anförda möten hyllade satsen att ett kyrkomöte stode öfver påfven och stämplade som kätteri hvarje vädjan från påfven till ett allmänt koncilium. J. C. K. H.
Mantuanskt kors. Se Kors.
Mantua-vasen, en i Braunschweig förvarad antik vas, förfärdigad af ett enda stycke onyx. Den mäter 16 cm. i höjd och 6 cm. i genomskärning samt är försedd med reliefer, som hafva afseende på Cereskulten. Vasen togs af en tysk soldat under plundringen af Mantua 1630.
Mantzius, Kristian Andreas Leopold, dansk skådespelare, född i Viborg d. 4 Nov. 1819, blef student 1837 och egnade några år åt teologiska studier. Han debuterade 1842 på kungliga teatern, med mycket bifall, såsom Erasmus Montanus och vann genast anställning såsom »pröveskuespiller». Men då teaterns chef, Levetzau, var föga gynsamt stämd mot honom, och då M. önskade pröfva sina krafter på flere och större uppgifter, tog han afsked 1843 och ingick vid Kristiania teater samt derefter vid ett kringresande sällskap, som hade sin hufvudstation i Odense. Sommaren 1846 gaf M. gästroller på kungliga teatern i Köpenhamn och vann mycket bifall genom sitt humoristiska utförande af löjtnant von Buddinge i Hostrups »Gjenboerne», en rol, som han spelade, då stycket första gången uppfördes (af studenter). Sedan han under säsongen 1847--48 utfört Peter Ravn i Hostrups »En spurv i tranedans», kallades han, på konung Fredrik VII:s uttryckliga önskan, till kunglig skådespelare. Såväl i komiska (i synnerhet holbergska) som i allvarliga roller (t. ex. Shylock) visade M. sig som en mycket duglig och tänkande skådespelare. Till följd af stridigheter med teaterns styrelse drog han sig dock tillbaka från scenen, först under åren 1858--60 och efter 1871 för alltid. Han var en ypperlig föreläsare, i synnerhet af Holbergs skaldeverk. Död d. 4 Juni 1879. E. Ebg.
Mantåg, sjöv., kallas ombord alla sträckta tåg, som uteslutande äro afsedda för folket att hålla sig fast vid, särskildt de tåg, som vid rå- och relingsmanning sträckas längs med och något ofvanför rår, reling, bogspröt o. s. v. Jfr Manna reling, Manna rå. L. H.
Mánu (Sanskr. nom. propr., slägt med Sv. »man») var enligt senare indiska myter den första menniskan, då deremot enligt Veda och Avesta denna hette Jama, son af Vivasvant. Denne mytiske M. tillskref man sedan det berömda metriska lagverket Manava-dharmaçastra, »manu(isk)-lagbok». Emellertid är det numera visadt, att denna bok, om också fotad på uråldrig sed, icke gerna kan, åtminstone i sin nuvarande form, vara äldre än ungefär ifrån tiden för Kristi födelse, enär den utgör en
Källa: Project Runeberg · ·
