Sida 477
Mark ...
kurfurste och 1806 storhertig. Titelns romanska ordform (se Markis) qvarlefver uti Italien, Frankrike, Spanien, Portugal och England såsom betecknande en adlig värdighet.
Markham [ma'rkåm]. 1. Clements Robert M., engelsk resande och geograf, f. 1830, blef 1844 kadett i engelska marinen, men lemnade denna 1851 såsom löjtnant och anställdes 1855 i »the board of control» (det ämbetsverk, hvarunder Ostindiska kompaniet lydde), senare (1867) i statsdepartementet för Indien. Sedan 1858 är han tillika sekreterare hos Hakluyt society och sedan 1863 hos Royal geographical society. M. deltog 1850--51 i expeditionen för Franklins eftersökande, undersökte 1852--54 Andernas östra sida, öfverförde 1860--61 kinaodlingen från Syd-Amerika till Indien, gjorde 1865--66 en resa till Ceylon och Indien samt var 1868 anställd såsom geograf vid den engelska expeditionen till Abessinien. 1872--78 utgaf han »Geographical magazine». Han har författat åtskilliga arbeten med anledning af sina resor samt senast utgifvit Missions to Tibet (1877, 2:dra uppl. 1879), Peru (1880) och The war between Chile and Peru 1819--82 (1882; 3:dje uppl. 1883). -- 2. Albert Hastings M., engelsk sjöofficer, polarfarare, följde 1873 kapten Adams på hvalfiskfångaren »Arctic» genom Baffins vik in i Boothiaviken och deltog 1875--76, såsom befälhafvare å »Alert», i Nares' nordpolsexpedition, hvarunder han d. 12 Maj 1876 med släde framträngde till 83° 20' nordl. br., den nordligaste punkt som hittills (1886) uppnåtts. Öfver dessa färder har han utgifvit beskrifningar. 1879 ernade han undersöka möjligheten af att nå nordpolen från Frans Josefs land, men uppehölls redan vid Novaja Semlja af ismassor och vände snart tillbaka.
Markie (Stora Markie), fideikommissegendom i Anderslöfs socken, Malmöhus län, bestående af 4 1/2 mtl frälse säteri, 6 1/16 mtl insockne frälse jämte utjordar och gatehus, tax. till omkr. 650,000 kr. 1714 kom M. i slägten Stjernblads ego och vardt 1743 fideikommiss inom slägten. Fideikommisset innehafves f. n. (1886) af baron Edv. Stjernblad. Sedan 1664 innehar egaren af M. patronatsrätt till Grönby pastorat.
Markim, socken i Stockholms län, Seminghundra härad. Areal 2,646 har. 462 innev. (1885). M. bildar med Orkesta ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Upsala stift, Seminghundra kontrakt.
Markirch (hårdt k; Fr. Sainte-Marie-aux-Mines) fabriksstad i Elsass-Lothringen, Ober-Elsass, vid Leber, en biflod till Rhen, nära franska gränsen. 11,524 innev. (1880). Vigtigaste industrigrenarna äro siden-, ylle- och bomullsväfveri samt färgning och blekning. Före 1633 var M. medelpunkt för ett lifligt bergsbruk (silfver-, koppar- och blygrufvor). Ån Leber, som flyter genom staden, var förr gräns emellan den fransk- och tysk-talande befolkningen, och spår af denna söndring märkas ännu.
Markis (hårdt k; franskt utt. -ki; Fr. och Eng. marquis, Ital. marchese, Sp. marques, Port. marquez, Med. Lat. marchio, marchensis, marchisus, af Fornhögt. marcha, gräns, gränsområde), urspr. militärbefälhafvare på ett rikes gränser, markgrefve (se d. o.); sedermera adlig titel på innehafvare af ett länderi, hvilket genom k. bref upphöjts till markisat; numera blott en adelstitel, som utdelas eller bekräftas af suveränen. I England, Frankrike, Spanien, Portugal och Italien står en markis i rang näst efter hertig och närmast före grefve. Markistiteln är i England en hertigs »andra» titel och tillkommer äfven hans äldste son. -- Markisat (Fr. marquisat) en markis' värdighet; jordegendom, som omfattar ett visst antal församlingar och medför markistiteln. -- Markisinna (Fr. marquise, Eng. marchioness), hustru till en markis. -- Markiskrona. Se Krona.
Markis (hårdt k; Fr. marquise), tygskärm att fälla ned utanför fönster och tältdörrar, till skydd mot solstrålarna.
Markland, en benämning, som i våra landskapslagar nyttjas till angifvande af ett jordområde af viss storlek. (Uttrycket synes dock hafva användts endast i fråga om åker. Storleken af ett ängsområde brukade deremot utmärkas genom angifvande af det antal lass hö, som det gaf, t. ex. »XX lassa aeng».) »Markland» var sannolikt ett sådant jordområde, för hvilket ursprungligen en »mark» silfver erlades i afrad. (Härmed är att jämföra uttrycket mark laigi i Gotlandslagen, hvilket säkert hade samma betydelse.) Då emellertid jordens produktionsförmåga på olika ställen måste vara olika stor, kan ej den yta, som betecknas med uttrycket markland, hafva varit lika stor öfverallt. Dock måste det väl antagas, att inom samma rättsområde samma ytinnehåll dermed betecknades. -- Likasom en mark, såsom vigt och mynt, innehöll 8 ören, ett öre 3 örtugar och en örtug 8 (svenska) penningar, så innefattade också ett markland 8 öresland o. s. v. I. L.
Markland. Se Amerika, sp. 616.
Marklin, Gabriel, naturvetenskapsman, bibliograf, föddes i Ersmark af Skellefteå socken, Vesterbotten, d. 1 Juli 1777 samt fick biträda föräldrarna i vanliga bondsysslor och valla kreatur, men visade sådan håg för boken, att han sent omsider fick gå i skola. Han blef 1803 student i Upsala och fick der tillfälle att egna sig åt naturvetenskaperna. M. genomvandrade under årens lopp både Sverige och Norge för samlandet af petrifikat, snäckor, insekter m. m. samt blef slutligen, 1824, amanuens vid universitetets naturhistoriska museum och 1829 adjunkt vid k. Vetenskapssocieteten i Upsala. Åren 1827--29 företog han med offentligt understöd en resa i Tyskland och Nederländerna. Redan tidigt begynte M. samla akademiska afhandlingar, med hvilka han idkade en betydande handel, såväl in- som utrikes. (Det var, som han brukade yttra, disputationssamlaren, som fick underhålla naturforskaren.) Den kanske förnämsta af dessa samlingar, i allt öfver 23,000 nummer, sålde M. till k. biblioteket på 1830-talet. En annan egde han sjelf, och denna, jämte sin utomordentligt rika naturaliesamling, skänkte han några år före sin död genom testamente dels till universitetet, dels till Vetenskapssocieteten. En
Källa: Project Runeberg ·
