Sida 482
Markmus ...
blef 1587 master of arts i Cambridge. Omedelbart derefter begaf han sig till London och författade der skådespel för den i uppblomstring stadda folkliga scenen. Enligt uppgifter, som dock förblifvit obestyrkta, skulle han äfven en tid varit skådespelare. Med sin af lidelser glödande naturs hela obändighet kastade han sig in i utsväfningar och slog sina samtida med häpnad äfven genom sitt öppet uttalade fritänkeri uti religiösa ting. Vid endast 29 års ålder dog han, dräpt med ett dolkstyng i en blodig träta, 1593 (i slutet af Maj). De torftiga uppgifter man eger om M:s lefverne härröra från några puritanska vedersakare till honom, hvilka troligen målat alltför mycket i svart. -- På poesiens område framstår M. såsom en dristig vågbrytare och snillrik upptäckare. Det, som han i ett slag uträttade för engelska dramats utveckling, är nog för att i kretsen af Englands dramatiska snillen tillförsäkra honom platsen närmast Shakspeare. M. var i sitt lands literatur den förste, som lät passionens språk ljuda, låt vara att känslorna hos hans personer synas alltför animaliska. Han gaf dråpslaget åt medeltidsdramat, i det han på skådebanan framförde lefvande menniskor och verklig tragik, ehuru han ej mäktade skildra en karakter i dess utveckling. En fantasi af förvånande glans och lyftning samt en aktningsvärd sträfvan efter konstnärlig fulländning lysa fram igenom det myckna otympliga i hans pjeser. Af stor vigt var äfven att han redan i sitt första drama införde blankversen l. den orimmade femfota-jainben. Derigenom bannlyste han såväl prosadialogen som den rimmade och skänkte engelska dramat för framtiden dess passande rustning. Sjelf förstod M. att behandla blankversen med oöfverträffad rytmisk kraft och klangrikhet. Det stycke, med hvilket han åstadkom nämnda omhvälfning, var Tamburlaine the great (2 del., 10 akter; 1:sta del. uppf. 1586), ett entonigt och vildt alster med mycken krigisk och mytologisk bombast, men deremellan äfven ställen af utmärkt skönhet. Hans dramatiska dikt Tragical history of the life and death of doctor Faustus (1588; »Doctor Faustus», öfvers. af K. J. Lénström, 1839) synes vara byggd på den 1587 utkomna tyska folkboken och framställer på ett tämligen ytligt sätt Faust jagande mest efter sinlig njutning, men innesluter äfven här och der en poesi af första rangen, framförallt slutmonologen, då Faust i bäfvan inväntar döden. De 2 första akterna af The jew of Malta (uppf. 1591) äro alldeles förträffliga, medan fortsättningen urartar till det simpla och fasaväckande. Den hämdlystne juden Barabas, en figur, som vittnar om dåtidens hätska och bigotta uppfattning af israeliterna, är ett slags förebild till Shakspeares »Shylock». M:s jämnaste, bäst planlagda drama är Edward the second (1593), som betecknar ett mycket stort framsteg på det historiska skådespelets fält. Enligt en af engelska forskare understödd, men föga hållbar åsigt är M. den ursprunglige förf. till del. II och III af Shakspeares »Henrik VI». Föga intresse erbjuder M:s svårt stympade drama The massacre at Paris, en rå hopgyttring af blodsgerningar. Dido, queen of Carthage (fullb. af Nash) är en klen dramatisering efter Virgilius. I yngre år öfversatte M. Ovidius' »Amores» (öfversättn. dömdes att brännas såsom osedlig) och sedermera Lucanus' »Rharsalia» (1:sta bok.). I den berättande kärleksdikten Hero and Leander (2 sånger, till hvilka G. Chapman fogade 4) lät M. sin poetiska inbillning spela i ostörd skönhet och harmoni. -- Genom M:s verksamhet var vägen banad för Shakspeare. -- Bästa upplagorna af M:s »Works» äro utg. af A. Dyce (3 bd, 1850) och F. Cunningham (1872). E. F-t.
Marly-le-Roi [marli-lö-råa'], by i franska depart. Seine-et-Oise, v. om Seine, 8 km. n. om Versailles och 5 km. s. om S:t Germain-en-Laye, med omkr. 1,200 innev., berömdt genom det praktfulla lustslott och de härliga trädgårdar, som Ludvig XIV der anlade, och som förstördes under franska revolutionen. Invid Seine ligger byn Port-Marly (omkr. 500 innev.) och något s. derom byn Marly-la-Machine, med ett af samme konung anlagdt ofantligt vattenverk, som pumpade upp vatten ur Seine till 155 m. höjd i en aqvedukt, hvilken förde det till Versailles' trädgårdar. Detta komplicerade vattenverk, som drefs af strömmen, ersattes 1859 af en ångmaskin.
Marma, skjutfält för artilleriet, är beläget i Upsala län, Elfkarleby socken, s. om Dalelfven nära Elfkarleö och Marma stationer vid Upsala--Gefle jernväg. Fältet är 10 km. långt; manöverfältet håller 1 km. i bredd, det öfriga 300 m. Det invigdes för sitt ändamål d. 19 Aug. 1881, sedan riksdagen 1880 beviljat medel till dess inköp och iordningställande. H. W. W.
Marmarasjön l. Marmorasjön (Turk. Mermer-deñis, forntidens Propontis), inhaf emellan Europa och Asien, sammanhänger genom sundet vid Dardanellerna med Egeiska och genom Bosporen med Svarta hafvet. Frånsedt de båda vikarna i ö., Ismid- och Gemlikvikarna, har det en oval form, med 225 km. längd och 75 km. bredd. Det största djupet, 1,338 m., finnes något n. om sjöns midt. Sitt namn har M. efter den stora Marmaraön (Grek. Prokonnesos), berömd för sitt förträffliga vin och sina marmorbrott. Söder om densamma ligga Artaki- l. Erdek-halfön (Grek. Arktonnesos, Turk. Kapudagh) hvilken ursprungligen var en ö, men genom igengrundning af sundet vid Cyzicus blifvit en halfö, samt ön Afsia (Grek. Afiusa). Längst österut, mellan Bosporen och Ismidviken, ligga de förtjusande Demonesi- l. Prins-öarna.
Marmarica, i forntiden benämning på en del af Nord-Afrikas kust, mellan Nilmynningarna och Cyrenaica, mot hvilket den nuv. Mellahviken kan anses hafva utgjort gräns. M. består af stora slätter, dels betäckta af sand och sten, dels klädda med en mager vegetation. Landet höjer sig från kusten i afsatser mot s. till en högslätt af 200--250 m. höjd, som skiljer kusten från den rad depressioner, der oasen Siva (fordom Ammonium) ligger. Vigtigaste bland kustorterna i forntiden var Paraitonion, hvars namn fortlefver i Arab. Baretun. Nu finnes
Källa: Project Runeberg ·
