Sida 666
Melofon ...
arftagare af sina handteckningar. I Berlins museum tillskrifvas honom en mytologisk bild, Pomona och Vertumnus. C. R. N.
Mem, lastageplats vid Göta kanals utlopp i Slätbaken inom Tåby socken, Östergötlands län, med kånalstation och slussar, hamn, tullkammare, lotsstation och telegrafstation. Vid lastbryggan är 3,3 m. djupt, i hamnen 7,2 m. Afståndet till Söderköping kanalvägen är 5,5 km. Platsen ligger invid det synnerligen vackert belägna herresätet Mem, 2 mtl frälse med underlydande 6 3/8 mtl, tillhörigt kammarherren frih. E. M. von Saltza.
Membran (Lat. membrana, hud). 1. Anat. och bot., hinna. -- 2. Pergament; pergamentshandskrift.
Membrée [mangbre], Edmond, fransk kompositör, f. 1820, d. 1882, studerade för Carafa m. fl. och gjorde sig känd för sjelfständig begåfning genom sina ballader samt operorna François Villon (1857), L'esclave (1875), Les parias (1876), La courte-échelle (1879) m. m. A. L.
Membrum (plur. membra), Lat., lem; medlem; satsled; led i en eqvation.
Memecyleae DC., bot., en liten, tropisk familj af träd eller buskar, omfattande ungefär 130 arter, fördelade på 4 slägten. Familjen står emellan Melastomaceae och Myrtaceae och sammanföres ofta med den förstnämnda såsom en underfamilj. Ståndarknapparnas byggnad och knoppläge är detsamma som hos melastomacéerna, men bladen äro fjädernerviga och frukten ofta enrummig, med större och färre frön. Genom de genomskinligt punkterade bladen samt den fullständigt under blomman sittande; köttiga frukten visa memecyléerna å andra sidan öfvergång till myrtacéerna. Memecylon edule Roxb. samt flere arter i Ostindien lemna söta, ätbara frukter, men innehålla i sina blad, likasom memecyléerna i allmänhet, garfämne, som tillgodogöres i färgerier och någon gång såsom adstringerande läkemedel. O. T. S.
Memel, benämning på floden Njemens nedre lopp på preussiskt område. Se Njemen.
Memel, stad i preussiska regeringsområdet Königsberg (Ostpreussen), nära ryska gränsen, vid inloppet till Kurisches haff (se d. o.) och Tilsit--Memel-jernvägen. 19,660 innev. (1880). Hamnen är rymlig, säker, nästan isfri och har vid inloppet 5--6 m. djup. Den har tvänne fyrar, och på yttersta spetsen af Kurische nehrung står ett fort. Stadens hufvudnäring är handel med trävaror (från Ryssland) och spanmål (hufvudsakligen från Litaven), äfvensom med linfrö, lin, hampa, oljekakor och lump. Vid M. finnas omkr. 30 sågverk. Värdet af införseln (salt, stenkol, sill, jern m. m.) uppgick 1884 till 21,5 mill. och af utförseln till 19 mill. kr., deraf mer än hälften för trävaror. M. har ett gymnasium och en navigationsskola. -- Staden grundades 1252 vid Tyska ordens borg Memelburg och kallades först Memelburg. Den intogs 1627 af Gustaf II Adolf under hans polska krig och tillhörde Sverige 1629--35. Efter Preussens nederlag vid Jena (1806) var M. konung Fredrik Vilhelm III:s uppehållsort.
Memeler tief. Se Kurisches haff.
Memento, Lat. (egentl. »kom ihåg!», »besinna!»), minnestecken, minneshjelp, ständig påminnelse. -- Memento mori, »tänk på att du skall dö!», glöm aldrig, att döden förestår dig!
Memfis (Hierogl. Men-nofir, yngre Menfi; Assyr. kilskr. Mempi; i bibeln Moph l. Noph), Egyptens äldsta kända hufvudstad, låg på Nilens vestra strand något s. v. från det nuvarande Kairo, såsom de vid den moderna arabbyn Mit-Rahine ännu förefintliga ruinhögarna antyda. Den största och vidsträcktaste bland dessa kallas nu på folkspråket Tell-Monf, »Memfis-kullen». M:s grundläggning tillskrifves Menes, som enligt de klassiske auktorernas uppgift och den moderna forskningens dermed sammanstämmande iakttagelser skall hafva tvungit den här intill libyska bergen löpande Nilen att flytta sin bädd östligare, så att denna kom att ligga ungefär midt emellan den libyska och den arabiska bergskedjan. För att vinna detta mål lät konungen bygga en väldig dam, som ännu finnes qvar vid den moderna orten Kosjeisj och fortfarande gör tjenst mot den stundom häftigt anstormande Nilöfversvämningen. På den sålunda genom uppdämning vunna platsen anlades staden M., som blef Menes' residens. Åt guden Ptah, som Menes upphöjde till riksgud, uppfördes ett tempel, som, i tidernas längd påbygdt och ombygdt, utvidgadt och förskönadt, blef Egyptens förnämsta helgedom, i hvarje fall endast Amonstemplet i Thebe i väldighet underlägset. -- Från den 12:te dynastien upphörde M. att vara rikscentrum (detta flyttades till Thebe), men åtnjöt alltjämt stort anseende genom sin ålder och i synnerhet genom sin gud, Ptah. Då med 21:sta och följande dynastier residenset förlagts till nedre Egypten, ökades M:s anseende. Men snart började de oupphörliga främmande invasionerna sända sina störtfloder öfver Egypten, och M. blef det efterlängtade bytet för assyrer, etioper och perser, som efter hvarandra inkräktade faraonernas gamla stat. Alexandrias grundläggning af Alexander påskyndade än mer M:s förfall, ehuru det likväl ännu på de romerske kejsarnas tid var en ganska betydande provinsstad. Kejsar Theodosius' edikt (omkr. 380 e. Kr.) hade sorgligare följder än alla invasioner tillsammans. Massor af bildstoder och tempel kullvräktes och förstördes af denne fanatikers besoldade skaror, der desse foro fram i den äldsta bland städer. År 638 intogs M. af araberna under Amru, som dock ej synes hafva i någon större grad skadat de gamla fornlemningarna. Men Fostats och det något yngre Kairos grundläggning och successiva utveckling blefvo så mycket ödesdigrare för M. på grund af det ringa afståndet. M:s oerhörda massor af minnesmärken af kalk- och andra stenslag befunnos snart lämpliga att lemna materialet till de bägge arabiska städernas husbygge. Lång tid kräfdes dock för att med marken jämna den gamla staden, som i 12:te årh. ännu var ståtlig i sina ruiner, då upptagande en half dagsresas längd från n. till s. -- Om den forna stadens storhet kunna sjelfva ruinerna numera icke gifva någon föreställning,
Källa: Project Runeberg ·
