Sida 675
Mendes ...
versformerna, dels (på terziner) satiriska epistlar (cartas) i horatiansk anda. Hans historiska arbete Guerra de Granada (tr. 1610; många uppl.), i hvilket moriskernas resning 1568--70 skildras och bedömes, utmärker sig för frimod, sanningskärlek och stilens kraft; M. framstår der såsom en af Spaniens bästa häfdatecknare. Hans »Obras poéticas» utgåfvos senast 1877.
Mendoza. Se Alarcon y Mendoza.
Mened, jur., en medvetet falsk utsaga, som bekräftas med ed eller afgifves på förut aflagd ed. Hvarje dylik utsaga blir dock ej straftbar, utan strafflagarna inskränka sina straffbestämmelser till sådana fall, i hvilka det är fråga om en ed, som aflägges inför offentlig myndighet. Vissa lagar medtaga ej ens alla sådana eder. Enligt den svenska strafflagen förutsättes edgång inför domstol eller annanstädes efter domstols förordnande. Straffet för mened är efter denna lag straffarbete fr. o. m. två t. o. m. sex år jämte förlust af medborgerligt förtroende för alltid. Detta straff skärpes, om meneden bidragit till att en oskyldig person blifvit fälld till straff, som han till fullo eller till någon del undergått. Deremot nedsättes straffet, om menedaren af egen drift återkallar sin falska utsaga, förrän annan lidit skada deraf. Ett ringare straff inträder ock, då den, som höres på ed, af obetänksamhet förtiger hvad honom till upplysning i målet är veterligt. Likstäldt med mened är det fallet, då bekännare af sådan lära, som ej medgifver edgång, på annat, i stället för ed vedertaget, sätt bekräftat en falsk utsaga, eller någon vittnat falskt inför rätta, då ed varit honom eftergifven. J. H-r.
Menedemos (Lat. Menedemus), forngrekisk filosof från Eretria på Eubea, lefde i senare delen af 4:de och i början af 3:dje årh. f. Kr. Han egnade sig först åt krigareyrket, men fick under ett besök i Megara sin håg riktad på filosofiska studier och anslöt sig i synnerhet till Stilpon, en af de ledande männen inom den megariska skolan. Äfven säges han i Athen hafva hört Platon. Men detta stämmer ej öfverens med uppgifterna om hans lefnadstid. Efter återkomsten till sin fädernestad grundade han der den s. k. eretriska skolan, hvilken är att betrakta såsom en utgrening af den megariska. Om innehållet af hans filosofiska läror är för öfrigt intet närmare bekant, då han ej efterlemnat några skrifter. A. M. A.
Menekleidas (Lat. Meneclidas), en ärelysten och ränksmidande talare och folkledare i det forngrekiska Thebe, hätsk motståndare till Epameinondas och Pelopidas. För lagstridigt tillvägagående dömd till böter, sökte han åvägabringa en revolution, hvilket dock misslyckades och troligen kostade honom lifvet. A. M. A.
Menelaos (Att. Meneleos, Dor. Menelas, Lat. Menelaus), Grek. hjeltes., son af Atrevs, herskaren i Mykenai, och yngre broder till Agamemnon, ärfde genom sin gemål, den sköna Helena (se d. o.), konungadömet i Sparta. Då Helena bortröfvades af Paris, blef detta anledning till det trojanska kriget, i hvilket M. var en bland de mest framstående hjeltarna. Han skildras af Homeros såsom tapper i striden, ståtlig till utseendet och värdig i hela sitt uppträdande, men för öfrigt af ett fridsamt lynne och gerna underordnande sig Agamemnon. Under hemfärden från Troja blef han med en del af sin flotta väderdrifven till Egypten och irrade sedan länge omkring vid de östra Medelhafskusterna, tills han omsider efter åtta års irrfärder med Helena återkom till Sparta, der han länge lefde lycklig och vänsäll. Såsom en gudarnas älskling säges han till och med hafva undgått döden och blifvit lefvande förflyttad till de elyseiska fälten. Emellertid visade man på berget Therapne vid Sparta hans och Helenas graf med en deröfver uppförd helgedom (Menelaion), af hvars grundmurar man i senare tider trott sig återfinna några lemningar. M. och Helena dyrkades der såsom halfgudar (heroer). A. M. A.
Menelaos, grekisk bildhuggare i Rom under Augustus' tid, lärjunge af Stefanos, som åter hade studerat under Pasiteles, den romersk-grekiska skolans hufvudman, hvilken arbetade åt Augustus. Af M. finnes i behåll en mycket berömd marmorgrupp i Villa Ludovisi, hvilken dock torde vara kopia efter något framstående grekiskt original, att döma af motsatsen emellan den utmärkta kompositionen och det något torra utförandet. Gruppen, som i 2 figurer skildrar återseendet emellan en mor och hennes son, har efter olika förklaringar blifvit kallad Penelope och Telemachos, Thesevs och Aithra, Elektra och Orestes, men benämnes numera efter Otto Jahns tydning Aipytos och Merope, hvilken med sonens hjelp vill hämnas på sin senare gemål, hennes förre makes mördare. C. R. N.
Menelaos, grekisk matematiker i slutet af 1:sta årh. e. Kr., författade en uppsats om sferiska trianglar, hvartill det grekiska originalet är förkommet, men som blifvit bevarad genom öfversättningar på arabiska och hebreiska. Deri förekommer bl. a. den vigtiga transversalsatsen, som fastställer relationen emellan de sex segment, i hvilka en sferisk triangels sidor delas genom en storcirkel, och hvilken sats utgjorde grundvalen för hela den grekiska trigonometrien. M:s uppsats har flere gånger blifvit i latinsk öfversättning utgifven; den bästa upplagan är den af Costard (1758) föranstaltade: Menelai sphaericorum libri tres. -- M. författade äfven en numera förkommen skrift i sex böcker om beräkning af kordor samt behandlade enligt Pappos teorien för dubbelkrökta kurvor. Han anställde för öfrigt i Rom åtskilliga fixstjernobservationer, hvilka citeras af Ptolemaios. G. E.
Menenius, namn på en romersk slägt, bland hvars medlemmar märkes M. Agrippa (se denne).
Menerva. Se Minerva.
Menes (Fornegypt. Mena), det grekiska namnet på Egyptens förste historiske herskare. M. är med andra ord den första dynastiens (se Manetho) förste konung. Han säges hafva härstammat från staden Tis, en förstad eller grannstad till Abydos, i öfre Egypten. Derifrån skall han hafva verkställt föreningen af
Källa: Project Runeberg ·
