Sida 775
Middendorff ...
Mechilta (»mått», »form») afhandlar 2:dra Moseb., Sifra (»boken») 3:dje Moseb. och Sifre (»böckerna») 4:de och 5:te Moseb. Tanchuma (förf. af R. Tanchum ben Abba i 9:de årh.; äldsta uppl. 1520--22) omfattar alla 5 Moseb., Rabboth (den mest kommenterade af alla; äldsta uppl. 1512--20) såväl de 5 Moseb. som Salomos predikare, Ruts bok, Esters bok, Jeremias' klagovisor och Höga visan. Namnet Pessikta (»afdelning») bäres af två midrasch-samlingar (utg. 1868--80), hvilka innehålla betraktelser öfver årets vigtigaste sabbater, och en tredje, äfven kallad Lekach tob (1546; senaste uppl. 1880), hvilken sträcker sig öfver samma område som den ofvannämnda »Rabboth». Omfångsrikast af alla är Jalkut Schimoni (författad af en predikant Simon från Frankfurt a. M., i 13:de l. 14:de årh.; 1521--27, 10:de uppl. 1805), en utläggning af Gamla test:s samtliga böcker, hvilken utgör en outtömlig hagadisk uppslagsbok för judiska predikanter. Midrasch-samlingar äro utgifna af A. Jellinek (»Bet ha-midrasch», 6 bd, 1853-77) och i tysk öfvers. af A. Wünsche (»Bibliotheca rabbinica», 34 h. 1880--85). Jfr L. Zunz' grundliga arbete »Die gottesdienstlichen vorträge der juden» (1832). L. L.
Midshipman [mi'dsjipmän] Eng. (i dagl. tal förk. till mid l. middy), sjöv., i England och Nord-Amerika benämning på sjökadett. Namnet kommer deraf att enligt gammal häfd rangordningen ombord berättigar endast officerarna att vistas akterut, hvaremot underofficerares och kadetters plats är midskepps och gemenskapens för ut: »för om masten» (stormasten). Midshipmannen motsvarar ungefär äldre sjökadett vid svenska sjökrigsskolan. L. H.
Midsommardagen, Johannes Döparens dag (D. Sankt Hansdag, T. Johannistag, Fr. La Saint-Jean), d. 24 Juni, firas af den rom.-katolska kyrkan samt i Sverige och Finland till minne af Johannes Döparens födelse. Denna kyrkofest anses hafva blifvit införd omkr. midten af 400-talet, således ungefär ett århundrade efter det att kyrkan börjat fira Juldagen såsom Jesu födelsedag. Den förlades till d. 24 Juni, emedan Johannes Döparen, enl. Lukas, föddes sex månader före Jesus. Döparens dag kallas i Sverige vanligen Midsommardagen, derför att den infaller vid sommarsolståndet; och då i vårt land sommaren just vid den tiden födes på nytt, har man der till det egentliga ämnet för dagens firande tillagt ett nytt: Guds uppenbarelse i naturen. Midsommardagen är i Sverige ej endast helgdag, den är af forno jämväl en allmän folkfest, som tager sin början aftonen förut (midsommaraftonen). Då prydas husen utan och innan med löf och blommor, då dansas kring »majstången» (se d. o.), och i Stockholm hålles då t. o. m. en särskild marknad (»löfmarknaden») för löfruskor och barnleksaker. Under midsommarnatten tändes förr och tändas kanske ännu på sina ställen eldar (såsom bruket fortfarande är mångenstädes i andra land), hvilka väl äro att anse som qvarlefvor från en längst förfluten tids solkult (hos oss Balders dyrkan). Den natten plockar ungmön blommor af nio slag, bland dem dock alltid en »Johannisblomma» (Hypericum perforatum), hvilka hon lägger under hufvudgärden för att i drömmen få se »sin tillkommande», eller ock vinner hon denna sin önskan, om hon under tystnad och i ensamhet genomvakar midsommarnatten i det fria. -- I Sverige egde Johannes Döparens dag under en kortare tid en alldeles särskild betydelse. Sedan nämligen det i Stockholm vid midsommartiden 1756 gjorda revolutionsförsöket till konungamaktens utvidgning misslyckats, förordnades genom k. br. af d. 26 Juni s. å. (förnyadt d. 5 Juli 1758), att en tacksägelsegudstjenst allt framgent skulle firas på Midsommardagen till minne af frihetens bevarande. Denna förordning upphäfdes genom k. kung. d. 21 Aug. 1765.
Midtens rike. Se Kina.
Midtmorän, geol. Se Glacier och Morän.
Midtpunkt. Se Centrum och Medelpunkt.
Midtskepp. Se Skepp, byggnadsk.
Midtskog, norsk gård, belägen ej långt från Matrand (se d. o.). Träffningen vid Matrand kallas stundom träffningen vid Midtskog.
Midwaters [mi'doåtörs], Eng., sjöv., en farled, lika långt aflägsen från båda stränderna. L. H.
Midvintersfest, midvintersblot, den mellersta af de trenne stora högtider, som årligen firades af våra hedniska förfäder. Den inföll vid vintersolståndet (d. 21 Dec.) och var närmast en glädjefest till firande af ljusets återvändande och naturens återuppvaknande. Också voro de dervid brukliga offren helgade åt årsväxtens gud. Såsom en motsvarighet till den nordiska midvintersfesten kan man betrakta judarnas »tempelinvigningsfest», grekernas »chronia» och romarnas »saturnalia». Efter kristendomens införande i Norden sammanföll midvintersfesten med julhögtiden, och många af de gamla hedniska sedvänjor, som af ålder voro fästa vid den förra, öfvergingo i mer eller mindre förändrad form till de kristnes jul (se d. o.), der de ännu delvis kunna urskiljas. Jfr Jólablót. R. G.
Midvitne, Nord. mytol., en jätte, som omtalas i eddasången Grimnesmål.
Mieczislaw [mjä'tsjislav] l. Miesko, polska furstar: 1. M. I, hertig 962--992, antog 965, på grund af gifte från Böhmen, kristendomen och införde den i Polen. -- 2. M. II, son af Boleslaw Chrobry, regerade 1025--34 och antog konungatitel, men förlorade nästan alla faderns eröfringar och erkände den tyske kejsarens öfverhöghet. -- 3. M. III, son af Boleslaw III, erhöll 1139, vid den af fadern gjorda riksdelningen, Stor-Polen på sin lott samt blef, efter många stridigheter med bröderna, erkänd såsom Polens öfverherre och innehafvare af Krakov efter sin broder Boleslaw IV (d. 1173). Hans utpressningar föranledde likväl snart (1177) hans fördrifvande. Först 1196 återfick han väldet i Krakov. Död 1202.
Miedzyrzecz Podlaski [mjädsy'rsjetj], R. Mejiryechie, stad i rysk-polska guvern. Siedlce,
Källa: Project Runeberg ·
