Sida 8
1. Blå duken
Den vetgirige forskaren ledsnar snart vid denna evinnerliga karneval. Han längtar efter fria och naturliga utsigter, och hindra dimmorna honom att från höjderna åskåda lifvet, söker han dalarnas djup, som bjuder på mera klara, om också mindre storartade föremål.
Edvard Jäger tillhörde dessa vetgirigas antal, och han besökte flitigt hvarje ställe, der han trodde sig finna något mer än det alldagliga omkring honom.
Adolf Dahl, Jägers gamle skolkamrat, var denna afton honom följaktlig, föranledd dertill mindre af samma håg som lifvade vännen, än af vänskap och nyfikenhet att lära känna, huru en så förhoppningsfull yngling, som hans vän, skulle bära sig åt bland hamnbusar och annat mensklighetens afskum. Men han hade redan, såsom vi sett och hört, ångrat sig på halfva vägen.
Hvad som mest kostat på honom, var att han nödgats omsluta sin fina, välbildade gestalt med en arbetares grofva kläder, ty han var en beundrare af sådant kläde, som kostade tio riksdaler banko per aln, och verlden i allmänhet är detsamma.
Beundrade kavaljer, gå öfver Norrbro en vacker middag, klädd i vadmalsrock och med en slokig hatt på hufvudet! Verlden skall förvånas och tro dig vara galen, fastän hon väl vet, att du ej har en skillings förmögenhet eller inkomst. Hoppa deremot på trottoarerna, glänsande som siden, och verlden skall icke förvånas, utan anse dig för en skicklig ung man, som bör göra lycka här i lifvet, ehuru hon känner precis detsamma om dina vilkor nu, som när du visade dig så styfmoderligt utrustad. Blir det slut på din kredit och öppnar gäldstugan sina gästfria portar för din person, skall samma verld till afsked ropa dessa tröstande ord till dig: »det var rätt åt dig, hvarför rättade du inte mun efter matsäcken, din galning!» Man är klok eller galen, allt efter som verlden finner för godt att bestämma det.
Men der ha vi Blå duken, der, i grannskapet af Sista styfverns trappor, blänker, belyst af månens strålar, den blåmålade bleckplåten, trögt vridande sig på sina hakar för den nordostliga vinden, hvilken då och då med några fina snökorn, uppfångade ur isgatan, smyckar de gula bokstäfverna och siffrorna derunder, som tillkännagifva för den
Källa: Project Runeberg ·