Sida 128
Estländingen
möjligt, kan jag väl bestå dig; men årslön — ser du, en sådan har jag sjelf aldrig haft i mina dagar.»
Estländingen gjorde ett skutt af glädje, så att han stötte hufvudet mot taket, och hans hund var ej heller sen att för sin del deltaga i figurén, till stor fara för den lilla kammarens få möbler.
Ungefär en månad derefter hade estländingen fått sig plats vid ett bruk, och lika händig i att smida och slöjda, som han var arbetsam och trogen, förvärfvade han sig snart allas förtroende, sin husbondes först och främst. Estländingen förstod sig äfven något på byggnadskonsten och hade i sitt fädernesland arbetat deruti. Genom dessa egenskaper i förening med ordning och flit blef han oumbärlig för sin husbonde, brukspatronen, och som han derjemte på lediga stunder lärt sig räkna, skrifva och tala svenska, så förvånade det ingen, när han fyra år efter sin ankomst till bruket blef inspektor dervid. Nu i välmaktens sköte träffades han likväl af tvänne sorger; den ena bestod i förlusten af hans trogna hund, följeslagaren i alla hans öden, hvars kropp så många gånger varit hans hufvudgärd om natten och sprungit vid hans sida, trösterikt viftande på svansen, när han om dagen känt sig af Gud och menniskor öfvergifven. Den fyrfotade vännen, öfverträffande så mången annan vän på två ben, dog af ålder vid sin husbondes fot, sedan han likväl till afsked för evigt fått slicka hans hand och än en gång se in i hans ögon. Hans sista dödsryckning var ett viftande med svansen. Den trogne hunden uppstoppades och fick plats i sin husbondes sängkammare. Ofta såg bruksfolket sin inspektor gestikulera mot den uppstoppade och hörde honom hvissla och ropa hans namn. Den andra sorgen förorsakades honom derigenom att han ej fick reda på sin välgörare. Målaren hade nämligen sedan längre tid vistats utomlands och under denna tid ej låtit det ringaste höra af sig. Den hederlige estländingen led af att ej få visa sin välgörare hur lycklig han var och att ej få lyfta från sitt bröst den enda tyngd, som tryckte det, nämligen tacksamhetens.
*
Källa: Project Runeberg ·