Sida 129
Estländingen
3.
Några år förflöto ytterligare, och vi införa läsaren i ett litet, tarfligt möbleradt rum tvänne trappor upp i ett aflägset hus å Norrmalm. Det är vinterafton, och ett enda talgljus upplyser kammaren. På en soffa återfinna vi vår målare, men det glada, skämtsamma draget kring hans mun och den lefvande förhoppningen i hans blick återfinna vi ej. Han hade återkommit från sin långa resa, hvarunder han visserligen sett mycket skönt, men på samma gång sett in i sin egen förmåga och med grämelse funnit den så fattig, i förhållande till de rikedomar han inom konstens verld öfverräknat. Ekonomiska bekymmer hade icke heller så litet bidragit att hvitmåla den kind, som några år förut glödde så friskt af lefnadslust och rika förhoppningar. Samma hand, som förut fattat penseln med den tjusande tanken att en dag kunna slå en Correggio, en Rafaël ur brädet, hade nu till följeslagare och pådrifvare ingen annan tanke, än att möjligtvis kunna slå ihjel en väntande björn, och, i stället för den väntande madonnan med de englalika dragen, som i en förfluten tid skymtade emot honom från himlens guldmoln, såg han nu endast i perspektivet någon gammal medgörlig matrona, presenterande sig från höjden af några tunnor guld och hvars: »älska dig i nöd och lust» kunde försäkra honom att, åtminstone hvad nöden beträffade, deraf kunna få så litet som möjligt. Hvad lusten vidkom, så skulle väl denna taga sig ut så godt som möjligt. Vår målare var således, såsom läsaren finner, icke mer så intagen af sitt yrke som förr, och hans snilles urverk skulle utan tvifvel helt och hållet ha stannat, så framt icke bekymmerns blylod dagligen och stundligen hållit verket i rörelse.
Klockan hade slagit åtta, då dörren med en ovanlig fart uppslogs och en äldre, välklädd man inträdde. Målaren, som spratt upp, förskräckt af detta sena besök, hann ej ens med blicken öfverfara den ankomne, förrän denne, under det ena glädjeutropet efter det andra, fattade hans händer och tryckte dem till sitt bröst och sina läppar.
»Är herrn rent af tokig! Hvad fan vill herrn med mina händer?» utropade målaren. »Hvem är herrn? Hvad
Källa: Project Runeberg ·