Sida 133
Två vänner
de likaledes hugnade med hvardagligt besök och der de togo hvar sin lilla konjakstoddy med åtföljande tobakspipa samt läste de tidningar man lade för dem; men när den ene lade ifrån sig sin tidning, lade den andre på samma gång bort sin — månne väl för att meddela hvarandra hvad de läst och sedan gemensamt reflektera deröfver? Ingalunda. De sågo rakt framför sig, sögo på käppknapparne, men yttrade, såsom vanligt, ej ett enda ord. Var det vår eller sommar, bar det vanligtvis af utåt Norrtull för att njuta af naturens skönhet på så sätt, att de togo af på den smala vägen, som leder till lifvet — — på Stallmästargården, der de uppehöllo sig så länge andra toddyn och pipan för aftonen räckte, hvarefter de muntert och tystlåtet — detta senare dock öfvervägande — återvände till hemmet.
De bodde i Sperlingens backe å Ladugårdslandet, men, märkvärdigt nog, icke tillsammans, utan midt emot hvarandra öfver gatan, två trappor upp. När den ene satt i sitt fönster, kunde man vara säker på, att den andre satt i sitt; när den ene ej satt i sitt fönster, fanns den andre ej heller i sitt; men ingen hade sett dem nicka åt hvarandra. De rökte sina pipor och hade sina ögon fästa på gatan. Fem minuter före klockan sex på eftermiddagarne stodo de på en gång i hvar sin port, marscherade emot hvarandra med jemna steg och fortsatte derefter sin aftonpromenad på sätt ofvan beskrifvet är. Personer, hvilkas nyfikenhet retades af det originella i detta slags vänskap, hade visserligen sökt inlåta sig i samtal med de båda vännerna, men aldrig fått något svar och icke så mycket som en blick en gång, hvilken kunde tillkännagifva, att frågorna ens hunnit till örhinnorna.
Hvad kunde väl orsaken vara till denna påtagliga afsky för tungans bruk, Försynens skönaste gåfva? — Hade de kanhända, såsom gifta, grälat med sina hustrur och blifvit uttröttade deraf? Hade de möjligtvis såsom fäder förslösat talförmågan i fruktlösa förmaningar till vanartiga barn? Hade de nog af sina bullersamma minnen och, till följd deraf, intet öra för hvad som numera tilldrog sig kring dem? Dessa frågor kunna, tyvärr, icke besvaras. Men de båda gubbarne syntes ju oskiljaktiga från hvarandra, åtminstone efter klockan sex hvar eftermiddag, ty ingen kan erinra sig att de någonsin besökt hvarandra, oaktadt det nära grannskapet. Vagnmakaren och smeden höllo ihop, liksom
Källa: Project Runeberg ·