Sida 20
2. Jernbäraren
annat godt, som ej så noga kan specificeras. Dagakarlen har sitt snus och sitt bränvin. Vi behöfva icke tugga snus, så länge vi röka havannacigarrer; vi behöfva icke supa bränvin, så länge vi skölja strupen med Chateau Margaux.
Men vi glömma Blå duken och kabyssens tre passagerare.
»De här vinterqvällarna,» yttrade sig jernbäraren, »äro lika tråkiga som långa, i synnerhet för en arbetare af mitt slag, som måste suga på ramarna, när det behagar vår Herre att sätta p för sjöfarten.»
»Men en jernbärare,» inföll Jäger, »behöfver inte om vintern sakna arbete, och för dig, Axelson, bör det vara lätt nog att få sådant.»
»För tusan, ni måtte väl inte tro, att jag ligger på latsidan heller — kan ni gissa hvad jag sysselsätter mig med under en årstid som denna? Jag väfver strumpor — ni skrattar — må så vara, men det är sannt — och lustigt måtte det se ut, det medger jag, när en sådan grobian som jag sitter i väfstolen och låter skottspolen dansa i en hand, van att handskas med jernstången.»
»Nå, lönar det sig?» frågade Dahl.
»Inte just särdeles, men man behöfver åtminstone ej sjelf gå barfota.»
»Är du aldrig road af att läsa?» frågade Jäger.
»Hvem är inte road af det? Men ser ni, gossar, när skall en arbetare läsa?»
»Axelson har rätt,» inföll Dahl, »och derför är det lyckligast för arbetaren, så fram han vill berga sig, att låta böckerna vara — allt hvad han behöfver är en stark och frisk kropp, härdad vid arbete och mödor, och har han någon ledig stund, behöfver han den nog för hvilan. — Att läsa vore ett arbete mera, med hvilket han svårligen skulle stå ut.»
»F-n i dej, färgare, du talar som du vore en fint uppfostrad man! Har då arbetaren intet annat än sin kropp att sörja för? — Han har väl också en själ, så liten den än är? — — Så framt han inte vill dö som en hund, när han far hädan, bör han väl så mycket sörja för sin själ, att den ej alldeles krymper ihop och torkar bort medan man lefver — — inte kan det vara ett arbete att läsa; men konsten att väl använda hvad man läst är möjligtvis arbetsam nog. Jag läser så ofta jag kan och det roar mig mycket — att
Källa: Project Runeberg ·