Sida 21
2. Jernbäraren
använda hvad jag läst, kommer aldrig i fråga och derför befarar jag ej något nytt arbete.»
»Nå, hvad läser du för böcker?»
»Jag läste, att börja med, några gudliga böcker; men derpå ledsnade jag — man gjorde Gud Fader så krånglig, att jag hade bra svårt att känna igen honom — man predikade om Frälsarens många under i det förlofvade landet, liksom man behöfde andra under än dem man dagligen har omkring sig.»
»Ve mig, tror jag inte du är rationalist,» utropade Dahl skrattande.
»Hvad f-n är det för ord i en färgares mun? Det låter lärdt af tusan! Jag kommer ihåg, att jag såg samma ord i ett tidningsblad, som jag köpte häromdagen.»
»Ja så, du läser då tidningar?» tillsporde Jäger.
»Ibland, och när jag läst tidningar och sett deruti, hur man än angriper och än försvarar de högres åtgärder, har jag tänkt ungefär så här: när de högre göra sig skyldiga till så fula saker, hvarför fördömer man så hårdt det sämre folkets felsteg, som oftast ske af oförstånd? Och om beskyllningarna äro orättvisa, hur lyckliga måste ej de vara, som kunna försvara sig och få förklara sina gerningar! — År 1823 uppkom ett myteri i Jernvågen bland arbetsfolket. Jernbärarne hade en vecka förtjent ovanligt mycket på utvägningen af engelskt ståljern, ty de betalades både för ut- och invägning, fast de inte hade annat att göra än transponera godset från ena fartyget på det andra, i stället för att bära det först in i Vågen och sedan ut derifrån — de fingo, med ett ord, dubbel betalning för enkelt arbete — det var en riktig högtidsdag för alla. Men följande vecka kom, allt återvände på gamla foten och ingen dubbel betalning hördes af. Då började folket under knot efterfråga orsaken dertill, men afsnästes med hårda ord, som ännu mera ökade förbittringen. En stor del af mina kamrater rusade då upp till poliskammaren och klagade. I stället för att undersöka i hvad mån klagomålen härledde sig från orättvisa eller misstag, häktade man de ifrigaste och körde bort de öfriga.»
»Och du, Axelson?» frågade Jäger.
»Jag låg då sjuk, ty annars hade olyckan inte händt; men för det att nu ingen fanns på stället, som med goda ord och lämpor ville höra det stackars folket och förklara
Källa: Project Runeberg ·