Sida 219
Barnhusbarnen.
hejdade han sina steg, liksom gripen af en ögonblicklig ingifvelse, hvarefter han tvärt vände om och styrde kosan mot samma hörn, vid hvilket han nyss stått. Men denna gång gick han in i huset och inkom på sjelfva Frimurarbarnhusets gård. Han lät visa sig upp till barnhusets skolrum och påträffade snart barnhusets lärare och lärjungar.
På hans begäran lät läraren uppställa gossarne i en ring. Den vänliga mannen trädde inom den och mönstrade noga gossarnes ansigten. Slutligen stannade han framför den som genom fönsterrutan kastat de der slängkyssarne. Mannen lade sin hand på gossens hufvud och gjorde honom de vanliga frågor man ställer till ett barn, om hans ålder, hans namn och hvad han läst m. m.
»Jag har läst latin med,» upplyste Edvard, ty det var just den lille latinaren.
»Har du det, min gosse?»
»Men jag får det inte mera,» underrättade gossen med ett sorgset tonfall.
»Du skall få läsa det och mycket nyttigare än det,» försäkrade den vänlige mannen, hvarefter han tog läraren afsides och språkade länge med denne.
Barnhusbarnen sågo den främmande herrn gifva magistern en sedel med tillsägelse att för denna köpa konfekt åt alla barnhusbarnen — konfekt, för dem vida mera obekant än sjelfva latinet. Också rådde den dagen en stor glädje på Frimurarbarnhuset. Men gladast och lyckligast blef Edvard, ty följande dagen lemnade han barnhuset, började ånyo sitt latin och fick grekiskan med på köpet, genomgick skola och gymnasium, blef välbestäld student vid aderton år och tog vid tjugutre år magistergraden med mycken utmärkelse och heder.
Derhän hade sakerna kommit med åren, under hvilkas förlopp det förra barnhusbarnet åtnjutit det rikligaste understöd af sin fosterfader, till hvars arftagare han redan ansågs vara bestämd, då han en dag kallades att på bestämd timme inställa sig hos sin välgörare.
Edvard skyndade till fosterfadern och blef icke litet öfverraskad, när han fann denne sittande på förmakssoffan bredvid en ung dam, hvilken han förr ej sett, men som strålade af ungdomens och skönhetens förenade behag. Dertill kom en utsökt toalett, ett plus mer som aldrig skadar.
Källa: Project Runeberg ·