Sida 23
2. Jernbäraren
Och dervid kastade sotargossen af sig jackan och den trasiga, svarta skjortan, visande för sällskapet en naken rygg, öfverallt sönderslagen och blodig.
Gästerna raglade upp från sina stolar och närmade sig disken för att betrakta det blodiga skådespelet,
»Tusan dj—r!» ropade en sjöman, i det han sväljde en stekt strömming otuggad, »hvem har slagit dej så, din lilla skorstensgast?»
»Jag var och sota i ett hus vid Hornsgatan i morse,» svarade gossen, skälfvande i alla leder, dels af smärta, som klädernas aftagande förorsakat, dels ock af tanken på sin mössa, »men si pipan var så trång, att jag inte våga mej opp deri — då stack mej gesälln i fötterna med knappnålar för att jag skulle gå opp — jag försökte, men föll ner igen, för si det var så trångt, att det inte stod till att röra hufvut en gång — då slog han mej med linan, så jag kröp på köksgolfvet som en mask.»
»Talte du inte om’et för mästarn, din svartolle?» hördes ur hopen en stämma.
»Visst talte jag om’et för mästarn, men si då tog han en tjock tågända, som låg i vrån, och piska mej mycket värre, för han skulle göra mej smaler och nätter, sa han.»
»Storm och sjögång!» röt sjömannen, lutande sitt hufvud öfver den sargade ryggen, »stryk skadar inte, skadar aldrig — men slå ett barn, som inte är längre än min arm — hade jag din mästare och gesällen ombord, skulle jag basta dem så huden skulle bli som ett sköre — jag skulle tvinga dem krypa genom fänghålet på en kanon — — fru Strömqvist, langa åt pojken hans mössa, annars blir det skorstenseld i er näsa, innan ni somnar.»
»Langa hit betalning för hvad du sjelf tagit,» pockade krögerskan; »me si nu — sexton skilling, sjöman viger — ro hit med pluringarna eller blanklädershatten i pant.»
»Langa åt pojken mössan,» ropade sjömannen, slamrande i handen med tvänne sexstyfversslantar, »eller sätter jag styrbord om fruns näsa en krona och babord en klafve.»
»Undan från disken,» ropade fru Strömqvist till sotargossen, »och packa dej på dörren genast — det snöar ute och kommer du väl ut, så har du för intet en hvit mössa så vacker, att du ska se ut som en ljusens engel.»
Krögerskan vände derefter sitt ansigte mot sjömannen, för att äfven gifva honom ett godt råd, då i detsamma de
Källa: Project Runeberg ·