Sida 24
2. Jernbäraren
båda sexstyfversslantarne, slungade af sjömannens hand, med sina krönta kopparmunnar kysste hennes läppar med den förvånande verkan, att hon ej på en hel minut förmådde öppna dem. Men handling är bättre än ord, tänkte hon förmodligen och grep derför tag uti en tom ölbutelj, den hon kastade midt i sjömannens ansigte.
Sjömannen, träffad af buteljen, hvars tomhet icke förbättrade omständigheterna, gjorde ett skutt till disken och lät sin breda hand lefva i fru Strömqvists grånade lockar.
Fru Strömqvist, som insåg att det ej är med en kam af tio sjömansfingrar man kammar ett bättre fruntimmershufvud, stötte sin långa knif igenom sjömannens högra arm, så att en stråle blod kastade sig öfver disken och de derpå ordnade anrättningarna.
Stridens och hämndens underjordiska makter skakade sina bloss öfver Blå duken.
Sjömannen var ledsagad af flera kamrater. Fru Strömqvist hade ännu flere vänner omkring sig, hvilka, för att vinna hennes gunst och bereda sig ett gränslöst rum i hennes hjerta och på den svarta taflan, voro beredda att strida och dö vid hennes sida, en och annan kanske i den förhoppning, att under oredan och villervallan kunna nå samma svarta tafla för att utstryka sitt namn.
Bord och stolar kullkastades, glas och tallrikar slogos i tusen bitar mot golfvet, svordomar och knytnäfslag framkallade och besvarade hvarandra.
De trenne gästerna, som från det inre rummet sågo och hörde detta våldsamma och blodiga uppträde, beredde sig att gå ut för att antingen stilla oväsendet eller komma ut på gatan, så vida det första ej lyckades, då dörren till yttre rummet våldsamt uppkastades och in från gatan rusade polisbetjenter jemte stadssoldater med dragna huggare.
Deras ankomst, långt ifrån att förqväfva slagsmålet och oväsendet, gaf det mångdubblad fart, ty båda partierna, som deraf funno sig lika obehagligt störda i sitt oskyldiga nöje att bulta sönder hvarandra, vände sig gemensamt mot den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållare, hvarigenom bataljen fick en mera storartad karakter.
Fru Strömqvist, med knifven i högra handen och ljusstaken i den venstra, drog sig bakom disken, kallande himlar och helveten till domare öfver de krossade tallrikar och glas, som bildade en hög piedestal under krigsgudinnans
Källa: Project Runeberg ·