Sida 300
Magistratspredikan ...
på samma gång blifvit ett historiskt vittnesbörd om sammansmältningen emellan de normandiske eröfrarnas ättlingar och barnen till de underkufvade angelsachserna. Så t. ex. tala de ryktbara 39:de och 40:de artiklarna (»Nullus liber homo capiatur» etc.) om, att ingen fri man må häktas, ställas utom lagen, landsförvisas eller beröfvas sin egendom på annat sätt än genom sina likars dom enligt landets lag. Och i 62:dra art. inskärpes, att konungens vasaller skola i förhållande till sina män låta samma lagar och friheter gälla, som han beviljat dem. Det i konstitutionelt afseende nya och märkvärdiga i Magna charta är att skattebevillningsrätten uttryckligen öfverlemnas åt en folkrepresentation (ärkebiskopar, biskopar, abboter, grefvar, baroner och konungens öfriga omedelbara låntagare). Hon uppställer äfven konstitutionella garantier, i det hon öfverlemnar beifrandet af brott emot hennes bestämmelser åt ett 25-mannautskott af baronerna, som eger att med hela folket (»communa totius regni») gripa till vapen mot konungen, om han öfverskrider sin befogenhet. Magna charta, ehuru till formen en oktrojerad författningsurkund, hvilar sålunda i sjelfva verket på ett ömsesidigt fördrag emellan konung och folk. Magna charta har haft en utomordentlig betydelse för det engelska statslifvet. »Hela Englands konstitutionella historia är föga mer än en kommentar till Magna charta», säger Hallam och efter honom Stubbs. William Pitt d. ä. gick så långt i beundran för detta aktstycke, att han förklarade dess »barbariska latin lika mycket värdt som hela den klassiska literaturen».
Magna mater, Lat., »stormodern». Se Rhea.
Magnan [manja'ng], Bernard Pierre, marskalk af Frankrike, f. 1791, d. 1865, ingick 1809 i franska armén, men sattes 1831, såsom öfverste, i disponibilitet till följd af visad undfallenhet vid stillandet af arbetareoroligheter, som utbrutit i Lyon. Kort derefter vann han anställning i belgiska armén, der han erhöll generalsbefäl. 1839 inträdde han åter i tjenstgöring i Frankrike, såsom brigadgeneral, och förde derefter i nära 7 år kommandot i depart. Nord. Efter tronpretendenten prins Ludvig Napoleons arrestering i Boulogne (1840) beskylldes M. för att vara medveten om dennes tilltag, men bedyrade sig hafva varit fullkomligt okunnig om såväl detta som den höga post, hvilken lär hafva varit honom sjelf tillämnad, i händelse förehafvandet lyckats. 1841 undertryckte M. kraftigt arbetareuppror i Lille och Roubaix. 1845 blef han divisionsgeneral, och efter Februarirevolutionens utbrott (1848) mottog han af den republikanska styrelsen befälet öfver tredje divisionen af Alparmén. Efter underrättelsen om Juni-upproret i Paris (1848) verkställde han med denna truppstyrka en berömd ilmarsch till regeringens undsättning (534 km. på 7 dagar). Ett år senare undertryckte han energiskt det förbittrade upproret i Lyon (d. 15 Juni 1849), sedan han först afsigtligt gifvit det tid att organisera sig. Han invaldes derefter i Lagstiftande församlingen och erhöll d. 15 Juli 1851 kommandot öfver Paris-armén. I denna ställning blef M. ett af presidenten Ludvig Napoleons vigtigaste redskap vid statskuppen d. 2 Dec. 1851. Han belönades med marskalksstafven, senatorsvärdighet (Jan. 1852) och öfverhofjägmästareämbetet (1854), samt fortfor att innehafva höga kommandon.
Magnat (Lat. plur. magnates, »stormän»), medlem af ungerska riksdagens Första kammare l. öfverhus (magnat-tafeln; se Ungern, statsförfattning) ; i Polen fordom medlem af riksrådet eller högadeln; i allm. rik och mäktig man.
Magne, Nord. mytol., son af åsaguden Tor och jätteqvinnan Jernsaxa, är en personifikation af den kroppsliga styrkan, hvilken han egde i ännu högre grad än fadern. Myten berättar sålunda, att när Tor föll framstupa i striden med jätten Rungne och råkade få den dödade jättens ben öfver nacken, kunde ingen af åserna lyfta detta från Tor, förrän den då treårige M. kom dit och med lätthet befriade sin fader från den obehagliga bördan, beklagande, att han ej kommit förr, då han med blotta knytnäfven skulle hafva dödat jätten. M. fick då af sin fader Rungnes häst, Guldfaxe, i belöning. Liksom M:s styrka öfverträffade Tors, så är den äfven oförgängligare; ty M. hör till de gudar, hvilka öfverlefva Ragnarök, och han samt hans broder Mode skola i den nya verlden taga hammaren Mjölne i arf, sedan deras fader slutat sina strider. Th. W.
Magne [manj], Pierre, fransk statsman och financier, född i Périgueux 1806, blef 1831 advokat i sin födelsestad och 1835 prefekturråd. 1843 valdes han till deputerad och gjorde sig såsom sådan bemärkt som skicklig financier. Efter Februarirevolutionen (1848) drog M. sig tillbaka till privatlifvet, men kallades i Nov. 1849 till understatssekreterare för finanserna. I April 1851 utnämndes han till minister för allmänna arbeten, hvilket ämbete han dock nedlade i Okt. s. å., men återtog d. 1 Dec. -- dagen före statskuppen. Redan d. 22 Jan. 1852 afgick han åter med anledning af beslutet om indragningen af de orléanska godsen, men utnämndes å nyo till samma ministersyssla d. 28 Juli s. å. I Febr. 1855 öfvertog han finansportföljen, som han behöll till Nov. 1860, hvarefter han qvarstod såsom minister utan portfölj till d. 1 April 1863. Sedan han d. 13 Nov. 1867 åter blifvit finansminister, uppnegocierade han det stora statslånet 1868 (»l'emprunt de la paix») samt var mycket intresserad i de liberala reformer, som utmärkte denna period af Napoleons regering. Emellertid inlemnade M., liksom de öfriga ministrarna, sin afskedsansökan d. 27 Dec. 1869, då Emile Ollivier fick i uppdrag att bilda nytt kabinett. Vid bildandet af ministèren af d. 10 Aug. 1870 blef M. åter finansminister. Efter kejsaredömets fall s. å. drog han sig tillbaka, men valdes i Juli 1871 till medlem af nationalförsamlingen, der han slöt sig till högra centern. Efter Thiers' afgång från presidentbefattningen (Maj 1873) blef M. å nyo finansminister i Broglies första kabinett och qvarstod som sådan till d. 15 Juli 1874. I Januari 1876 valdes han till senator. Han afled 1879. J. Fr. N.
Magnekristallkraft, fys. Om ett stycke af en kristall upphänges på en fin tråd emellan
Källa: Project Runeberg ·
