Sida 420
Mantegazza ...
Brandenburgs konservativa ministèr och hade väsentlig del i utfärdandet af författningen af d. 5 Dec. s. å. I Nov. 1850 öfvertog han vid Brandenburgs insjuknande tills vidare utrikesministerportföljen samt utnämndes i Dec. s. å. definitivt till ministerpresident och utrikesminister, från hvilka befattningar han aflägsnades först d. 6 Nov. 1858, sedan prins Vilhelm af Preussen öfvertagit styrelsen såsom regent. I den inre politiken gingo M: s sträfvanden ut på att hämma utbildningen af ett konstitutionelt statsskick. I ledningen af de yttre politiska förhållandena lät han alltsedan 1851 icke obetydligt påverka sig af dåv. preussiska sändebudet hos förbundsdagen i Frankfurt O. v. Bismarck-Schönhausen. 1859--60 tillhörde M. preussiska deputeradekammaren och hade sedan 1866 plats, såsom lifstidsledamot, i herrehuset. -- 3. Karl Rochus Edwin von M., friherre, tysk härförare, den föregåendes kusin, född i Dresden 1809, blef 1827 officer vid ett preussiskt gardeskavalleriregemente. Under de orofyllda marsdagarna i Berlin 1848 tjenstgjorde han såsom adjutant hos prins Albrekt, blef bemärkt af konung Fredrik Vilhelm IV och anställdes snart såsom adjutant hos denne. 1857 förordnades han till chef för afdelningen »för personliga angelägenheter» i krigsministeriet och kom på denna post att i väsentlig mån bidraga till den stora ombildningen af preussiska armén. Efter att en tid hafva deltagit i fälttåget i Danmark 1864 var han Juni--Aug. 1865 befälhafvare öfver trupperna i hertigdömena Slesvig och Holstein och sedermera guvernör i Slesvig. I denna egenskap besatte han vid preussisk-österrikiska krigets utbrott i Juni 1866 det af österrikarna förvaltade Holstein och ryckte efter krigets förklarande in i Hannover samt öfvertog d. 19 Juli efter general Vogel von Falckenstein befälet öfver Mainarmén. I spetsen för denna utförde han det s. k. Mainfälttåget och slog de sydtyska rikstrupperna vid Hanau, Helmstadt, Üttingen, Bossbrunn och Würzburg. Vid krigsutbrottet 1870 stod M. i spetsen för 1:sta armékåren samt deltog i striderna ö. om Metz och i nämnda fästnings inneslutning. Efter dess fall ställdes han i spetsen för den nybildade 1:sta armén, med hvilken han bekämpade den franska nordarmén under general Faidherbe, men tog på nyåret 1871 befälet öfver den nybildade sydarmén. Under hans ledning utförde denna de skickliga rörelser i öfre Elsass mot den till Belforts undsättning framryckande franska armén under general Bourbaki, hvilka ledde derhän att Bourbaki trängdes öfver på schweiziskt område. Efter krigets slut förde M. till Sept. 1873 befälet öfver den i Frankrike qvarlemnade tyska ockupationsarmén och utnämndes s. å. till generalfältmarskalk. Han användes sedermera i diplomatiska värf (utomordentliga beskickningar till ryske kejsaren 1876 och 1879) samt öfvertog d. 1 Okt. 1879 ståthållareskapet öfver rikslandet Elsass-Lothringen och s. å. befälet öfver den derstädes förlagda armékåren. Död i Karlsbad 1885. 1. O. 3. C. O. N.
Mantik l. manti (Grek. mantike, manteia; Lat. divinatio), spådomsgåfva, spådomskonst, motsvarar på hedendomens område närmast hvad som på den heliga historiens benämnes profetia. Kännetecknande för mantiken var, att siaren (mantis) vid uppenbarelsens mottagande försattes af spådomsanden i ett ekstatiskt, ett mer eller mindre medvetslöst tillstånd (mania). Äfven under själstillstånd, som liknade ekstasen, trodde man sig få uppenbarelser, t. ex. genom drömmar (»drömmen kommer från Zevs»). Likaledes ansågos vissa sjukdomar och i synnerhet dödens annalkande kunna frigöra den medfödda, men under vanliga förhållanden bundna aningsförmågan, hvarför man särskildt tillskref döende en profetisk förkänsla. Äfven skalders, tänkares och konstnärers skapande förmåga ansågs som en gudarnas gåfva, en omedelbar inspiration (furor divinus). Mantiken betraktades emellertid ej blott som en gåfva, utan ock som en konst. Ty redan de under ekstas och drömmar erhållna uppenbarelserna behöfde ofta en uttolkning, och de sanna behöfde skiljas från de falska (gudarna tänktes nämligen äfven kunna genom drömmar vilja bedraga menniskorna). Dertill kom, att de för uppenbarelsers erhållande tjenliga själstillstånden kunde genom konst åvägabringas (ekstas genom bedöfvande dunster eller örter, drömmar genom medicinska medel eller genom att tillbringa natten i heliga grottor eller tempel). Men det var ej blott genom uppenbarelser i menniskans inre, som gudarna tänktes tillkännagifva sina rådslut om framtiden, utan ock ännu vanligare genom yttre tecken, vare sig dessa af gudarna omedelbart skickades eller af menniskorna söktes. Och dessa tecken behöfde ofta af den erfarne tydas, hvarjämte denne äfven troddes ega förmåga att tvinga gudarna gifva svar på framställda frågor: mantiken öfvergår till magi (se d. o.), t. ex. i andebesvärjelserna. Så utbildades mantiken till det yrkesmässigt bedrifna utforskandet af framtiden. Mantiken såsom betecknande de medel, genom hvilka man fick kännedom om det tillkommande, återfinnes också hos alla hedniska folk. Redan i Mose böcker omtalas -- under strängt förbud för deras utöfvande af Israels folk -- några af de då bland hedningarna öfliga sätten för utforskande af framtiden. Denna kunskap sökte man vinna bl. a. medelst »terafim» (husgudar), spådom och signerier samt andebesvärjelser eller ock derigenom att menniskan togs i besittning af en ond ande eller att de döde tillspordes (nekromanti). Andra medel, som omtalas i Gamla test., voro astrologi, lottkastning medelst pilar eller stafvar samt rådfrågande af offerdjurs inelfvor eller af Baal-Sebubs orakel i Ekron. -- Sin högsta utbildning vann dock mantiken hos grekerna och romarna, hos hvilka den sattes i närmaste samband med religionen och statslifvet. Hos dessa folk indelades den i två klasser: den konstlösa och den konstmässiga. Till den förra klassen räknades ekstasen och drömmar samt de dödes besvärjande. I de s. k. oraklen fick man ett ordnadt institut för detta slag af mantik. Till den andra klassen hörde tydningen af gifna eller sökta tecken. Hos grekerna fäste man sig hufvudsakligen vid de af gudarna omedelbart gifna tecknen, och
Källa: Project Runeberg · ·
