Sida 175
Afståndsmätning. 2. Krigsv.
från hvarandra placerade syftbrickor eller ock (för militära ändamål) ett annat föremål af kända dimensioner (t. ex. en upprättstående man). I dessa fall befinner sig parallaxvinkeln vid instrumentet. I andra fall befinner den sig vid målet och baslinjen vid instrumentet, hvilket medför den fördelen, att ingen medhjälpare behöfver sändas bort till punkten i fråga.
Till det förra slaget af afståndsmätare hör Reichenbachs (uppfunnen i början af 1800-talet). Denna afståndsmätare har stor användning inom geodesien, äfven för grafisk mätning, och utgöres af en tub, där hårkorset har tre horisontella trådar, de båda yttersta på lika afstånd från den mellersta. När på nivelleringsstången afläses vid både den öfversta och den nedersta tråden, blir skillnaden stor för stora afstånd och liten för små afstånd. I själfva verket blir afståndet mycket nära direkt proportionellt till nämnda skillnad och kan sålunda erhållas därigenom att densamma multipliceras med ett konstant tal, som vanligen är 100. Afståndet är således så många meter, som det antal centimeter, hvilket af nivelleringsstångens gradering rymmes emellan de båda yttersta trådarna. När tuben i kuperad terräng måste intaga en lutande ställning, medan nivelleringsstången alltjämt hålles vertikalt, erfordras en särskild korrektion för att erhålla det rätta horisontella afståndet. En af de mekaniska anordningar, som konstruerats för att automatiskt erhålla reduktionen till det horisontella afståndet, är uppfunnen af kommisionslandtmätaren Ljungström. Jämförlig med den reichenbachska är den af Sanguet konstruerade kontakt-distansmätaren. -- Den stampferska afståndsmätaren betjänar sig af en nivelleringsstång med två fasta syftbrickor, och med instrumentet, som egentligen utgöres af ett nivelleringsinstrument med väl arbetad elevationsskruf, uppmätes vinkeln emellan brickorna. Denna vinkel erhålles då uti antal hvari på elevationsskrufven, och afståndet till stången blir direkt proportionellt emot brickornas inbördes afstånd samt i det närmaste omvändt proportionellt emot antalet hvarf på skrufven. Stampfers afståndsmätare kan ej, såsom den reichenbachska, användas på mätbordet för grafisk mätning. Bland afståndsmätare af det senare slaget kan nämnas reflexions-afståndsmätaren, som grundar sig på sextantens idé, hvarjämte bör nämnas att de mycket ofta förekommande geodetiska teodoliterna med excentrisk tub (denna fäst i horisontalaxelns ena ända i stället för i dess midt) synnerligen väl för afstånd under 1,000 meter lämpa sig till afståndsmätare genom signalens inriktande med tuben i läget till vänster och till höger.
Med Unges telemeter kunna ganska stora afstånd (om 5 till 15 kilometer) mätas därigenom, att baslinjen göres relativt stor, näml. 10 till 20 meter. Denna baslinje bestämmes efter samma princip, som ligger till grund för den reichenbachska distansmätaren och uppmätes emellan två till instrumentet hörande stativ, hvarefter ett mot parallaxen svarande mått bestämmes, och afståndet blir, likasom vid Stampfers instrument, direkt proportionellt mot baslinjen och omvändt mot parallaxen. Unges telemeter har visat sig mycket lämplig bl. a. vid topografisk mätning i fjälltrakter. E. J.
2. Krigsv. De afståndsmätare, som användas under eldstrider, då det är af stor vikt att de å eldvapnen befintliga riktmedlen äro inställda för rätt afstånd, indelas i två hufvudgrupper: geodetiska och stereoskopiska.
a. De geodetiska instrumenten grunda sig därpå att en bas (b) är uppmätt eller på förhand känd.
För att erhålla afståndet (a) måste man uppmäta eller insyfta vinkeln (v); afståndet blir då a = b cot v. Instrumenten äro af tre slag, beroende på huruvida basen befinner sig 1) vid målet, 2) vid skjutplatsen, utom instrumentet, eller 3) inom instrumentet.
Instrument af förstnämnda slag tillerkändes förr militär betydelse, emedan man ansåg sig kunna mäta afstånd till ryttare, stående karlar eller andra föremål, för hvilkas höjd ett visst medelmått kan bestämmas. Med den nutida krigföringen är detta emellertid omöjligt. För fredsöfningar användes dock vid svenska infanteriet ett instrument af denna typ, den s. k. distanstuben (se d. o.), som likväl ej är praktisk, enär den kan mäta endast till punkter, hvarest stången blifvit upprest.
Instrument af andra slaget, då basen befinner sig vid skjutplatsen, fordra i allmänhet särskilda mätningar i basens båda ändpunkter, hvarigenom vinkeln (v) insyftas. Basen uppmätes med måttband, stegning eller särskild afståndsmätning. Då basen är mätt och vinkeln (v) insyftad, afläses eller beräknas afståndet (a). Till denna grupp höra Unges, Wallgrens, Pocks, Gautiers och Souchiers instrument.
Instrumenten af tredje slaget, där basen befinner sig inom instrumentet själf, äro de modernaste samt hafva först på senaste tiden kunnat göras tillräckligt enkla, hållbara och noggranna, men i och med detsamma också blifvit de mest användbara för fältbruk. De fordra ringa öfning och mätningstid, kunna användas i all slags terräng samt äro oberoende af mätställningen och målets beskaffenhet. Det mest framstående af denna grupp är ett engelskt instrument "Barr and Stroud"
b. De stereoskopiska instrumenten, hvilka tillhöra den senaste tidens uppfinningar, skilja sig principiellt från alla föregående, därigenom att det här ej är frågan om egentlig mätning, utan om förstärkt bedömning af afståndet. Bedömningsförmågan grundar sig på afståndet mellan ögonen, hvilket gör att hvartdera ögat uppfångar olika bild af det betraktade föremålet. Instrumenten utgöras af en dubbelkikare, hvars objektiv äro utflyttade på större afstånd från hvarandra (0,5--1 m.). Uppfinningen är patenterad af Karl Zeiss.
Inom de olika vapenslagen verkställes afståndsmätningen på olika sätt. Infanteriet har största behofvet af afståndsmätning, emedan man där ej kan verkställa inskjutning. Ett godt instrument är ock relativt lätt funnet, enär fordringarna kunna begränsas till mätning inom 2,500 m. med högst 5 % fel. Ännu (1903) användas blott äldre instrument, såsom Pocks i Sverige, Souchiers i Frankrike och Ryssland. "Barr and Stroud" erkännes dock numera såsom det lämpligaste.
Fältartilleriet har relativt svårt att finna ett godt instrument och kan äfven ersätta ett sådant med inskjutning. Höga fordringar ställas på mätningsförmågan, näml. mätning intill 6,000 m. med högst 5 % fel. Blott äldre instrument äro i bruk, såsom
Källa: Project Runeberg ·
