Sida 122
Afdrifva. 1 Metall. kem.
Afdankning. Se Aftackning.
Afdelning, afdelande; del af ett helt. 1. Krigsv. Ett svenskt fält-, positions- eller fästningsbatteri delas i afdelningar, hvardera med två pjäser (vid fästningsartilleriet äfven med en pjäs). Vid fältoch positionsartilleriet är afdelningschefen i regeln subalternofficer, vid fästningsartilleriet äfven underofficer eller konstapel. E. N.
En krigsbrokolonn delas i två af delningar, hvilkas chefer äro subaltern- eller underofficerare. Fälttelegrafkåren exercerar och mobiliserar på fälttelegrafafdelningar, hvardera under en subalternofficers befäl. Vid hvardera af Svea och Göta ingenjörkårer finnes en tyg- och minör-afdelning, vid fälttelegrafkåren finnes en tyg- och park-afdelning och vid Bodens ingenjörkår en minör-, tyg- och park-afdelning; hvardera af dessa afdelningar står i regeln under befäl af en kapten. Vid truppstyrka, som ej är indelad till truppförband eller som understiger ett kompani, användes ordet "afdelning" såsom lystringsord, när marsch skall anträdas eller upphöra. L. W:SON M.
2. Sjöv. a) Ett mindre antal örlogsfartyg under gemensam befälhafvare, afdelningschef (kommendör eller kommendörkapten). Afdelning är icke någon "taktisk" enhet, utan bildas inom svenska flottan företrädesvis af skolfartyg ("skjutskoleafdelningen", "skeppsgosseafdelningen" o. s. v.). Å fartyg, från hvilket afdelningschef af kommendörkaptens grad utöfvar sitt befäl, föres jämte örlogsvimpeln ett särskildt afdelningschefstecken. Afdelningschef, som är kommendör, för däremot örlogsstandert.
b) För manskapets yrkesutbildning är sjömanskåren (1903) delad i sex "afdelningar". Se Sjömanskåren. H. W-L.
3. Tekn. Vid en för trafik öppnad järnvägslinje benämning på den del af järnvägen (sällan öfver 40 km.), hvarå bevakningsbefälet är anförtrodt åt en banmästare. Flera afdelningar bilda en bansektion, och hvarje afdelning omfattar flera bansträckor. Äfven en under byggnad varande järnvägslinje plägar indelas i afdelningar, af olika längd alltefter arbetets art och omfång. Den tekniske ledaren af hvarje sådan afdelning kallas afdelningsingenjör. H. L.
4. Skogsh. Vid uppmätning och kartläggning af en skog benämning på det område därinom, som till ståndortens (jordmånens och lägets) egenskaper skiljer sig från den kringliggande marken och å kartan särskildt inprickas. Gränserna mellan afdelningarna utgöras därför ofta af kärr, mossar, berg m. m. En afdelning kan bestå af flera till skogens beskaffenhet och ålder olika bestånd, men stundom komma de båda begreppen att sammanfalla. F. L.
5. Vid Helsingfors universitet äro de studerande efter sin hembygd fördelade i sju "afdelningar", förut (till 1828) kallade "nationer". -- Vid Lunds universitet var skånska nationen på sin tid (1833--89) delad i sex afdelningar.
Afdikning, landtbr. De flesta växter fordra för en sund och riklig utveckling, att den jord, hvari de växa, befrias från öfverflödigt vatten, och en tillfredsställande afdikning är därför en åtgärd för att öka bördigheten hos åker, äng och äfven skogsmark. I en af vatten genomdränkt jord kan nämligen luftens syre ej intränga, och till följd däraf hindras den förmultning och förvittring, genom hvilka näring frigöres åt växterna, och i stället försiggå förruttnelse och bildning af sur mylla samt desoxidationsprocesser, hvarigenom uppstå för växterna skadliga ämnen. Den vattenuppfyllda jorden är dessutom kall till följd af den från densamma fortgående starka afdunstningen, som binder en del af jordens värme. Dylik jord är därför otjänlig för de odlade växterna och de mer fordrande bland de vilda, under det att mindre ömtåliga ogräs och sumpväxter å densamma kunna få en kraftig utveckling. En omsorgsfull afdikning af alltför våt jord är därför det första grundvillkoret för denna jords vidare förbättring; förr än den verkställts, lönar sig föga att vidtaga andra förbättringar, likasom också gödslingens verkan är ringa på jord, som ej fått behöflig afdikning.
Endast sällan är jord af naturen så torr, att afdikning är obehöflig. Stundom kan på lätt jord en tillfredsställande torrläggning åstadkommas genom uteslutande öppna diken: back- eller laggdiken, afledningsdiken, afskärningsdiken och afloppsdiken (se d. o.). Vanligare är att dessa blott kunna skydda den odlade jorden från öfversvämning af dagvatten och afskära från högre liggande mark kommande källsog, men för grundvattnets sänkning under det djup, till hvilket de odlade växternas rötter nedtränga, fordras så djupa och täta diken, att de ej utan jordens omåttliga sönderstyckning kunna bibehållas öppna. De af öppna diken omgifna åkerfigurerna afdikas då fullständigt genom täckdikning. Se Täckdikning. H. J. DFT.
Afdrag, boktr., kallas de första aftrycken på de af sättarna i tryckformen uppsatta typerna. Afdragen tagas, innan den egentliga tryckningen börjar. De användas vid korrekturläsning (korrekturafdrag). Afdrag tagas äfven, då man vill undvika utskrifning af flere exemplar, t. ex. af annonser, kungörelser o. d., till utdelning.
Afdrift. 1. Krigsv. Den afvikning i sidled ur sin bana, som en spetsprojektil gör, när den skjutes ur ett reffladt eldvapen. Afdriften, som är åt höger vid ett högerreffladt och åt vänster vid ett vänsterreffladt vapen, orsakas af luftmotståndet och projektilens rotation. E. N.
2. Sjöv. Vinkeln emellan den riktning ett fartyg innehar och den, hvaruti det framgår genom vattnet, hvilken senare angifves af kölvattnet. Afdrift uppkommer alltid vid "bidevindssegling", genom vindens och sjöns verkan att föra fartyget åt "lä", men förekommer, ehuru i mindre hög grad, äfven under andra förhållanden, när fartyg under gång har vinden in på sidan. Under storm, då mycket litet segel kan föras, äfvensom då ett fartyg "ligger bi", kan afdriften bli mycket stor, 45° eller ännu mera. R. N. (H. W-L.)
Afdriftskvadrant. Se Pejlkvadrant.
Afdrifva. 1. Metall. kem. Utdraga ädla metaller, såsom guld, platina eller vanligen silfver ur verkbly genom blyets oxidering. Blyet upphettas i en cirkelrund flamugn, hvars botten är beklädd med ett lager märgel och utlakad aska. Öfver det starkt upphettade blyets yta inblåses en kraftig luftström, som syrsätter blyet till blyoxid (silfverglitt, blyglete), hvilken aftappas, allteftersom den bildas. Sedan allt blyet blifvit syrsatt, stannar det rena silfret kvar. -- Med afdrifning l. kapellering förstår man äfven ett sätt att utröna halten af guld eller silfver i legeringar, vanligen med koppar. Ett vägdt prof af legeringen sammansmältes
Källa: Project Runeberg ·
