Sida 495
Amore proximi, ett sällskap i den finska staden Lovisa
för amebans existens; syret förenar sig med en del af kolet i protoplasman för bildandet af kolsyra, som sedan afsöndras. En viktig roll i denna andningsoch afsöndringsprocess spelar en i protoplasman liggande vätskefylld blåsa, hvilken eger förmågan att ömsom utvidga, ömsom sammandraga sig, hvarigenom vätska upptages och åter utdrifves ur cellkroppen.
När ameban genom riklig näring uppnått en viss storlek, försiggår en egendomlig förändring med den: cellkärnan förlänges, insnöres i midten och sönderfaller i två kärnor; en liknande delning undergår också den omnämnda vätskefyllda blåsan. Härefter drages äfven cellkroppen ut på längden och delar sig i två delar, hvardera med sin cellkärna och sin vätskefyllda blåsa. På detta sätt alstras genom delning af moder-ameban två dotter-amebor, lika den förra, utom -- under första tiden -- hvad storleken beträffar. Ameban har sålunda fortplantat sig.
Af de här skisserade iakttagelserna framgår således, att i den lilla encelliga varelsens organism, i den själfständigt existerande cellen, försiggå alla för individens och släktets bestånd erforderliga förrättningarna: den eger förmåga af känsel, rörelse, matsmältning, andning, afsöndring och fortplantning. L-E.
Amok. Se Amuk.
Amol l. Amul, stad i persiska prov. Masenderan, vid floden Heras. Var i 13:e årh. Persiens hufvudstad. Omkr. 10,000 inv. Staden har från sin forna storhetstid en mängd ruiner och gamla byggnader.
A moll (fr. la mineur, eng. a minor), mus., tonart utan företecken och med a till grundton (parallelltonart: C-dur). Jfr Moll.
Amomum L., bot. farm., ett växtsläkte med många arter, af nat. fam. Zingiberaceæ. Detta släkte har följande kännemärken: den dubbla blomkalkens inre bräm är enläppigt; af sex ståndare är endast en utvecklad, med strängen vidgad nedom knappen; frukten är trerummig, trevalvig, med många frön. -- Amomum-arterna äro mångåriga örter med ledade, krypande rotstockar. Bladen äro tvåsidigt ordnade och omfatta stjälken med öppna slidor. Blomställningen är mer och mindre axlik, uppburen af särskilda, från jordstammen uppskjutande stänglar, som äro täckta af löst tegellagda fjäll. Arterna äro utbredda i Asiens, Australiens och Afrikas tropiska trakter. Frukterna af flera arter utgöra olika slag af kardemummor i hemländernas droghandel. (De i Europa vanligen begagnade kardemummorna äro af ett från Amomum utbrutet släkte Elettaria.) Vanligast bland de asiatiska slagen äro "siam-kardemummor", af A. Cardamomum L., och "stora java-kardemummor", af A. maximum Roxb. Af A. Melegueta Rosc., som växer i tropiska västra Afrika, fås de som krydda och läkemedel förr mer än nu använda paradisfröna. O. T. S.*
Amon l. Ammon, "den fördolde", en egyptisk gud. Af greker och romare kallades han Zeus Ammon och Jupiter Ammon, och den stad, där han ifrigast dyrkades, det heliga Tebe, benämndes af de förre "Zeus' stad", Diospolis (egypt. No Ammon). A. framställdes i människoskepnad, sittande på en tron. På sitt hufvud bar han en röd krona, smyckad med tvenne upprätt stående strutsfjädrar. Han ansågs som världsalltets skapare. Emedan solguden (Ra) småningom identifieras med alla framstående lemmar af egyptiernas panteon, får A. också -- snart nog -- benämningen Amon-Ra. Men som världsalltets skapare uppfattades han sedermera såsom stående utanför världen och blef därför den osynlige, den fördolde. A. var hufvudsakligen Tebes gud, och i sammanhang med Tebes utveckling till rikshufvudstad steg alltmer hans anseende på de öfrige gudarnas bekostnad. Dock hade han också tempel på många andra ställen, äfven utom Egypten. Mest berömdt
Amon och Mut.
var hans i Amons-oasen, tolf dagsresor väster om Memfis, belägna orakel. A. dyrkades i gestalten af en vädur (med kring öronen svängda horn), hvilket djur var honom helgadt. De parvis ordnade vädursgestalter, som i långa avenyer leda till hans tempel i Luxor och Karnak på östra Nilstranden, äro sålunda att betrakta som lika många afbildningar af A. Hans dyrkan kom tidigt till Grekland, där han fick tempel i Tebe, Sparta och Megalopolis, och fördes därifrån till Rom. (K. P.)
Amon. 1. Konung i Juda rike, Manasses son och efterträdare, regerade endast två år (643--641 f. Kr.). Hans korta regering utmärktes genom det kananeiska afguderiets tillväxt. -- 2. En ståthållare i Samaria på Ahabs tid (1 Kon. 22: 26). E. S-E.
À mon aise [amånäs], fr., till mitt behag.
Amonhotep. Se Egypten.
Amons-oasen. Se Ammonium, geogr.
Amontillado [-iljadå], ett slags spanskt vin.
Amor, rom. myt., kärleksguden. Se Eros.
Amorbach, stad i bajerska regeringsområdet Nedre Franken, i Odenwald, vid floden Mudau. 2,173 inv. (1900). Tillverkning af knappar, tygvaror, läder, papper, tapeter och likörer. Vid A. ligger den jodhaltiga stålkällan Jordansbad.
Amorce [amå'rs], fr., tändrör, raketsats.
Amoréer, judiska lärare. Se Rabbinska språket och litteraturen.
Amore proximi (lat.), "af kärlek till nästan", ett sällskap i den finska staden Lovisa åren 1786--1812. Dess syfte var dels att hos sina medlemmar väcka kärlek till dygd och ära, dels att vårda och uppfostra värnlösa barn till dugliga tjänare. För det senare ändamålet hade sällskapet sin egen skola, där barn af båda könen undervisades i skrifning, handarbeten
Tryckt den 19/11 03
1 b. 28
Källa: Project Runeberg ·
