Sida 46
Absorption. 3. Fys. Ljusets och värmets absorption
inom ett aristokratiskt eller demokratiskt. Från despotismen skiljer sig absolutismen egentligen därutinnan, att despoten ingen annan lag känner än sin nyck, då däremot intet hindrar, att den absolute regenten både kan hysa och ådagalägga skyldig vördnad för lagen. -- 2. Fullkomlig afhållsamhet från rusdrycker, helnykterhet. 1. J. H.*
Absolutist, anhängare af den absolutistiska styrelseformen; person, som af grundsats af håller sig fullständigt från rusdrycker. -- Adj. Absolutistisk.
Absolut konstruktion, språkv., en förkortad konstruktion, som ersätter en bisats eller ett prepositionsuttryck, t. ex. Cæsare consule (lat.), då Cæsar var konsul; äfven i de moderna språken förekommer densamma, t. ex. l'épée à la main (fr.), den degen in der hand (ty.), med värjan i handen.
Absolut musik, mus., den rena instrumentalmusiken, i motsats till programmusiken.
Absolut rörelse, mek., den förändring en punkts eller en kropps läge undergår i förhållande till andra punkter eller kroppar, hvilka själfva äro i hvila. Om vi antoge, att jorden vore stillastående i världsrymden, skulle den rörelse, som ett föremål vid jordytan synes ega, vara dess absoluta rörelse; men enär jorden själf rör sig kring sin axel och kring solen samt dessutom deltager i hela solsystemets rörelse i världsrymden, är i själfva verket den absoluta rörelsen ytterst invecklad samt till och med otillgänglig för våra iakttagelser. -- En vid jordytan varande kropps rörelse i förhållande till jorden eller sådan den visar sig, betraktad från jorden, är likväl ofta i det allra närmaste lika med den rörelse kroppen skulle ega, om jorden vore stillastående. Men det gifves flere företeelser vid rörelsen hos kropparna på jordytan, hvilka bero på jordens rörelse kring sin axel. Till följd af denna rörelse uppkommer t. ex. en helt liten afvikning från lodlinjen hos en fritt fallande kropp; af alldeles samma orsak synes en pendel, som är upphängd så, att den fritt kan röra sig åt alla sidor, förändra sitt svängningsplan o. s. v. G. R. D.*
Absolut tal, mat., ett tal betraktadt i och för sig utan afseende på dess positiva eller negativa tecken.
Absolut temperatur, temperatur räknad från absoluta nollpunkten. Om en kropps temperatur, uttryckt i Celsius' skala, är t grader, så är dess absoluta temperatur 213 + t grader. Se Temperatur.
Absolut värde. Se Modyl.
Absolvent (jfr Absolvera), i vissa delar af Tyskland benämning på hvad i allmänhet kallas abiturient.
Absolvera (af lat. solvere, lösa), frigöra, lösa; fullborda, sluta (t. ex. en examen).
Absorbentia (lat.), uppsugande medel.
Absorbera (af lat. sorbere, suga), egentl. uppsupa, insuga, särskildt om fasta eller flytande ämnens egenskap att upptaga vätskor eller gaser; fig., fullständigt upptaga (någons tankar och intressen). Se Absorption.
Absorptiometer (af lat. absorptio, uppsugning, och grek. metron, mått), instrument för angifvande af vätskors förmåga att upptaga gaser.
Absorption (lat. absorptio), insugning. -- 1. Fys. kem. (Fasta och) flytande kroppars egenskap att genom sin lösningsförmåga upptaga gaser. En kropps absorptionsförmåga beror på dess egen och gasens natur samt uttryckes genom absorptionskoefficienten (se d. o.). För absorptionen gäller i allmänhet den s. k. Daltons lag, att gaser absorberas proportionellt mot deras tryck. Vid lägre temperatur är vätskors absorptionsförmåga större än vid högre temperatur. H. E.
2. Fysiol. Om gasers absorption i blodet se Andning och Uppsugning.
3. Fys. Ljusets och värmets absorption. När ljusstrålar falla på en kropp och intränga dess inre, går alltid en del ljus förloradt. Detta säges vara absorberadt, och den process, som därvid eger rum och som för öfrigt till sin verkliga natur är föga känd, kallas absorption. Man antager, att den rörelse i etern, som är grunden till ljuset, försätter de omgifvande molekylerna uti svängningar, som förnimmas såsom värme eller ljus, hvarigenom eterrörelsen försvagas. Att under sådana förhållanden en ljusförlust uppstår, ser man dels däraf, att det ljus, som går genom en genomskinlig kropp, t. ex. rödt glas, alltid är svagare än det infallande ljuset, dels däraf, att detsamma ofta är färgadt, äfven när det infallande ljuset är hvitt. Detta eger rum, äfven när ljus återkastas från en kropp, emedan ljuset, innan det reflekteras, intränger ett stycke i den belysta kroppen, som i olika grad absorberar de olika färger, hvaraf det infallande ljuset är sammansatt. Så t. ex. genomsläpper rubinglas endast rödt ljus, men absorberar alla andra spektralfärger från gult till violett, hvaraf hvitt ljus är sammansatt. Därför synes rubinglas, äfven i återkastadt ljus, t. ex. belyst af vanligt dagsljus, vara rödt. En kropp, som i lika hög grad absorberar alla genom densamma gående ljusstrålar, säges ega grå färg, hvaraf finnas alla öfvergångar mellan hvitt och svart. Andra kroppar sägas utöfva en selektiv l. elektiv (utväljande) absorption. Vid belysning med enfärgadt ljus synas alla kroppar hafva det infallande ljusets färg, utom de, som fullständigt absorbera denna färg. Dessa, måste nämligen synas svarta. När ett landskap om natten belyses med röd s. k. bengalisk eld, se vi alla föremål i denna färg, men de kroppar, som starkt absorbera den röda färgen, synas mörkare än de öfriga, och de, som vid dagsljus hafva grön färg, t. ex. växternas blad, förefalla oss nästan svarta. Absorptionen är följaktligen orsaken till att kropparna vid dagsljus synas olika färgade. Föremål, belysta med röd bengalisk eld, kunna knappast ses, om de betraktas genom gröna glasögon, emedan det gröna glaset nära nog fullständigt absorberar det röda ljuset. Genomskinliga ämnen absorbera alltid något ljus, men mängden däraf beror utom af ämnets natur äfven af dess tjocklek. Sålunda äro mycket tunna skifvor, äfven af de mest ogenomskinliga ämnen, transparenta, hvarför t. ex. tunna guldhinnor genomsläppa grönt och silfverhinnor blått ljus. För att kunna undersöka absorptionen hos genomskinliga kroppar låter man ljuset genomgå ett prisma, sedan det passerat genom dem. Det spektrum, som därvid uppkommer, kallas absorptionsspektrum. Hos fasta och flytande kroppar visar absorptionsspektret ett eller flera inom detsamma utbredda partier, som äro mörkare än omgifningen. Så är t. ex. förhållandet med lösningar af anilin- och andra färgämnen, klorofyll och blod. På de mörka strimmorna i spektret kan man exempelvis upptäcka minsta spår af blod, hvilken omständighet kan vara till nytta vid
Källa: Project Runeberg ·
