Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 1. A - Armati

900,000 kr. Styrelsen har sitt säte i Örgryte socken. Arbetsstyrkan uppgår till omkr. 400 personer. Tillverkningen uppgafs år 1901 till 228,877 kg. garn, 10,076 kg. tråd med ett sammanlagdt värde af 546,540 kr., samt 118,029 kg. väfnader och band med ett värde af 425,100 kr. Förädlingslönen vid färgeriet och appretyrverket uppgick s. å. till 18,445 kr. - Fabriken är försedd med egen vattenledning samt elektrisk belysning. För arbetarnas barn har en aftonskola blifvit inrättad. K. K.-Å.

Almeh. Se Alme.

Almeida, stark gränsfästning mot Spanien, i portugisiska prov. Beira, ö. om floden Coa. Omkr. 2,000 inv.

[bildtext] Egyptisk danserska (se art. Alme).

d'Almeida, Francisco, portugisisk krigare, f. omkr. 1450 i Lissabon, tillhörde en förnäm ätt. Sina första krigiska framgångar vann han i spansk tjänst. Han deltog sålunda i eröfringen af Granada 1492. År 1505 utnämndes han af Portugals konung Manuel I till "vicekonung" öfver Indien. Han afseglade dit, och efter att hafva eröfrat en del orter vid Afrikas östra kust, stadgade han genom eröfringar och anläggande af faktorier Portugals välde på Malabarkusten och på Ceylon. Äfven på Bortre Indiska halfön grundlade han Portugals inflytande. Hans mål var att göra portugiserna enarådande öfver den indiska handeln med västerlandet, hvilken dittills gått dels öfver Röda hafvet och Egypten, dels på karavanvägar öfver främre Asien till Medelhafvet, och helt och hållet legat i händerna på venezianerna. För att skydda sitt handelsvälde förmådde dessa nu sultanen af Egypten att låta en krigsflotta afgå till Indien, och denna flotta slog utanför Bombay en portugisisk eskader, som stod under befäl af d'A:s son Lorenzo, som stupade. Men d'A. utkräfde en grym hämnd, stormade och brände staden Goa och tillintetgjorde i ett stort sjöslag den egyptiske sultanens och furstens af Calicut förenade flottor (1509). Först därefter bekvämade han sig att öfverlämna befälet åt Albuquerque, som en tid förut ankommit till Indien med fullmakt att efterträda d'A. På återvägen hem blef d'A. vid en landstigning på Saldanhavikens kust i södra Afrika 1510 öfverfallen och dödad af infödingarna. S. L.

d'Almeida-Garrett, João Baptista da Silva Leitão, vicomte, portugisisk skald, f. 1799, slöt sig 1820 till den demokratiska rörelsen, men måste för den politiska reaktionens skull 1823 fly till England och Havre. 1826 kom han tillbaka, men måste snart åter fly för dom Miguel. Därefter återvände han ånyo med dom Pedros expedition 1832 och fick organisationen af inrikesministeriet sig anförtrodd. 1834-36 var han chargé d'affaires i Bruxelles, inrättade 1836 en nationalteater och blef 1837 medlem af cortes. Död 1854. - d'A. bröt pseudoklassicitetens välde i portugisiska litteraturen, införde nyromantiken och riktade uppmärksamheten på folkdiktens skatter. I eposet Camões (10 sånger, 1825; 8:e uppl. 1886) besjöng han sitt lands störste skald, i Dona Branca (1826) gisslade han munkväsendet, i Adozinda (1828) började han bearbeta gamla folkromanser. Hans vackra "Romanceiro" (1851-53) innehåller den första samling dylika. Liksom d'A. sökte grunda en romantisk epik, så ville han ock nyskapa en nationell teater. Hans Auto de Gil Vicente (1838) är det första rent nationella portugisiska dramat. Andra skådespel af honom äro Alfageme de Santarem (1841) och hans mästerverk Frei Luiz de Sousa (1844). Som romanskriftställare försökte han sig i O Arco de Sant' Anna (1846), som novellist med Viagens na minha terra (1837). Egendomligt intagande äro hans erotiska dikter Folhas cahidas (1852). Saml. arb. i 25 bd, 1854-77. Monografier öfver d'A. skrefvos af T. Braga (1871) och skalden G. de Amorim (3 bd, 1881-84).

Almeidan (arab.), marknadsplats, basar.

Almén, August Teodor, kemist, ämbetsman, f. 24 jan. 1833 i Myckleby prästgård i Bohus län, blef 1852 student i Upsala, 1860 med. doktor samt 1861 professor i medicinsk och fysiologisk kemi 1883 utnämndes han till generaldirektör i medicinalstyrelsen och erhöll 1898 afsked med pension. 1872 blef han ledamot af Vetenskapsakademien och 1884 ledamot af Landtbruksakademien samt föredragande på dess vetenskapsafdelning. 1879 kreerades han till filos. hedersdoktor vid Köpenhamns universitets jubelfest. A. var 1880-83 Upsala stadsfullmäktiges ordförande samt under flera år ledamot af och ordförande i universitetets drätselnämnd. 1885-1902 var han ledamot af första kammaren för Västerbottens län. Han har varit ordförande i följande kommittéer: för granskning af förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl. (1885-87), för omarbetning af svenska farmakopén (1894), för granskning af stadgan angående sinnessjuka (1894-95) och för uppgörande af förslag beträffande lasarettsväsendet (1898). Vidare har han varit ordförande i de kommissioner, som föreslagit platser för de hospital och asyler, som uppförts i Lund, Vadstena, Piteå, Upsala och Restad (invid Vänersborg). A. har under sin långa arbetstid lämnat prof på en ovanlig arbetsförmåga och en beundransvärd flit. Dessa egenskaper i förening med en utprägladt praktisk läggning hafva i hög grad bidragit att göra hans lifsgärning fruktbärande. Såsom det mest betydande resultatet af hans verksamhet framstår tvifvelsutan den kraftiga utveckling landets hospitalsväsende vunnit under hans chefstid inom medicinalstyrelsen, en utveckling, som i mycket väsentlig mån är att