Sida 419
Amasonfloden (Rio das Amazonas) l. Marañon, jordens största flod
samt byggt en ny stad på slätten vid det nuv. Tell el-Amarna, som dock senare öfvergafs och förstördes, hvarvid en del af det kungliga arkivet kvarstannade. Dessa bref äro af allra största värde. De visa att den babyloniska kulturen blifvit så förhärskande i Medelhafsländerna omkr. 1400 f. Kr., att det svårlärda och svårhandterliga kilskriftspråket tilltvingat sig rang af världseller diplomatspråk. Till och med Egypten meddelade sig med sina lydstater i Syrien och Palestina på detta språk. Likaså sprida dessa bref ljus öfver tillståndet i Syrien och Palestina, som, uppdelade i en mängd småstater (bland hvilka Jerusalem, Ursalima, var en), stodo under Egyptens öfverhöghet. Split och tvedräkt råda, Egypten är till följd af inre religiös-politiska strider maktlöst, och i Palestina intränger från öster habiri-folket. Enligt det vanliga bruket att återgifva hebreiska namn, såsom humri för omri, kinahhi för Kanaan, torde med habiri åsyftas hebréerna. (Brefven äro öfversatta i Schrader, "Keilinschriftliche bibliothek", bd V.) D. M.
Amaru, en i 6:e-8:e årh. af vår tidräkning lefvande indisk lyriker, af hvars skaldestycken finnes i behåll en samling med namnet Amaru-çataka, d. v. s. "Amarus hundratal" (näml. af strofer). Denna samling torde med afseende på känslans frihet, situationens åskådlighet och den ytterst konstnärliga poetiska formella begränsningen af hvarje känslostämning eller situation höra till det förnämsta inom den indiska erotiska poesien. Text jämte fransk öfversättning utgafs 1831 af A. L. Apudy (pseud. för Chézy). Jfr R. Simon, "Das Amaruçataka in seinen recensionen dargestellt" (1893). K. F. J.
Amaru-çataka. Se Amaru.
Amaryllidaceæ, Amaryllidéer, bot., en till ordningen Liliifloræ bland monokotyledonerna hörande växtfamilj. Af de fleste nyare författare tages Amaryllidaceæ i ganska vidsträckt bemärkelse, omfattande underfamiljerna Agavoideæ och Hypoxidoideæ. Hithörande växter äro vanligen örter med lök eller rotstock, mera sällan buskar eller träd; de ega blad af den vanliga monokotyledona typen, samkönade blommor med öfversittande kronlikt hylle och vanligen 6 ståndare med inåtvända knappar. Frukten är en fåfröig kapsel eller bär. De 600 à 700 hithörande arterna finnas i synnerhet i södra Afrika (Kaplandet), Syd-Amerika och Medelhafsländerna. I Skandinavien finnes ingen inhemsk, men några förvildade arter. Bland dessa äro att nämna snödroppen (Galanthus nivalis) och snöklockan (Leucojum vernum) samt påsk- och pingstliljorna (Narcissus pseudonarcissus och N. poeticus). Därjämte räknas till denna familj en stor mängd mera allmänt odlade prydnadsväxter tillhörande släktena Alstroemeria, Eucharis, Crinum, Vallota, Polianthes, Clivia, Agave, Hæmanthus, Nerine, Zephyranthes, Hymenocallis, Pancratium, Curculigo m. fl. G. A. (G. L-M.)
Amaryllis L., bot., växtsläkte, hörande till nat. fam. Amaryllidaceæ. Den enda arten af släktet, A. Belladonna L., härstammar från Syd-Afrika och odlas ofta i flera varieteter; bladen växa ut långt efter blommorna. Linné och andra äldre botanister förde till släktet Amaryllis en mängd arter, som nu räknas till andra släkten, såsom Nerine, Vallota, Zephyranthes, Sprekelia och Hippeastrum. G. L-M.
Amasia, stad i vilajetet Sivas i Mindre Asien, på ömse sidor om floden Jesjil-Irmak. Omkr. 30.000 inv. - I A. finnas 2,000 softas l. studenter, som äro fördelade på 18 medreser l. kollegier och som lefva på inkomsten af de gods, hus och butiker, som tillhöra kollegierna. A. var fordom hufvudstad i Pontos (fornlämningar och konungagrafvar från denna tid). Strabons födelseort. Silkesodling.
Amasig, ett europeiskt namn på berber-folket i-mosjar.
Amasirger. Se I-mosjar.
Amasis, konung i Egypten. Se Egypten.
Amasja l. Amasjahu, konung i Juda rike 838 -809 f. Kr., samtidig med konung Joas i Israels rike, med hvilken han förde ett för honom olyckligt krig. På grund häraf blef han mördad och efterträddes af sin son Ussia. Bortsedt från drottning Attalja äro A. och hans fader Joas de ende regenter, som mördats af egna undersåtar i Juda rike (2 Kon. 14: 17 ff.). E. S-E.
Amasoner, grek. myt., krigiskt sagofolk af idel kvinnor, med en drottning till härskarinna. Amasonerna skola ursprungligen hafva haft sina bostäder vid Svarta hafvets kust, kring floden Thermodon. De gjorde vidsträckta och härjande krigståg och ansågos äfven hafva grundlagt flere städer i Mindre Asien, bl. a. Efesos. Med drottning Penthesileia i spetsen skola de hafva hjälpt Priamos i trojanska kriget, och äfven med Heraklessagan sättas de i samband.
Den sägnen, att amasonerna läto bränna bort sitt högra bröst för att kunna sköta bågen lättare, tillhör den senare forntiden och har uppkommit genom en härledning af ordet amazon från det grek. nekande a och mazos, bröst. - Grekernas episka diktning och bildande konst sysselsatte sig gärna med amasonerna; så hafva Polykleitos, Feidias och Kresilas utfört statyer af amasoner. Af moderna framställningar torde Rubens' "amasonslaget" (i München) vara berömdast. Se Klügmann, "Die amazonen in der att. litt. u. kunst" (1875), och Krause, "Die amazonensage" (1893).
[bildtext] Amason (antik staty i Vatikanen).
Amasonfloden (Rio das Amazonas) l. Marañon, jordens största flod, rinner upp vid 10° 30' s. br. på Anderna i Peru, norr om Pascos fjällknut, ur den lilla sjön Llauricocha på högslätten Bombon, 3,653 m. öfver hafvet, endast 240 km. n. ö. från Lima, vid Stora oceanen. Först framgår A. åt n. n. v. med stark sänkning och sammanträngdt lopp genom en 300 km. lång fjälldal. Därefter vidgar sig dalen alltmer, och floden blir 445 m. bred. Från Jean de Bracamoras, 5 1/2° s. br., vänder sig A. i en stor bukt åt n. ö. och ö. och genombryter Andernas mellersta kedja genom 13 pass (pongos, portar), af hvilka det nedersta och
Källa: Project Runeberg ·
