Sida 532
Andersen, Karl, dansk författare
bl. a. Det döende barn), till dess han 1828 blef student, med små examensbetyg. 1829 uppträdde han såsom författare med en humoristisk skiss, kallad Fodrejse fra Holmens kanal till östpynten af Amager, mot hvilken kritiken anmärkte, att rätt mycken verklig kvickhet låg inbäddad i en hop barnsligt joller, och som röjde ett starkt inflytande af den tyske humoristen Hoffmann. Bättre upptogos tvenne smärre diktsamlingar, 1830 och 1833, af hvilkas innehåll dock endast några få stycken hafva fäst sig i folkets minne. Med offentligt understöd reste han till Italien och utgaf efter hemkomsten (1835) romanen Improvisatoren, som skildrar en ung författares strid och seger och som genom sin färgrika och högst egendomliga teckning af Italiens folklif väckte allmän beundran. Mindre uppmärksammades en s. å. utkommen liten samling barnsagor, Eventyr, fortalte for börn, ehuru den innehöll uppslaget till den del af A:s författareverksamhet, genom hvilken hans namn blifvit världskunnigt. Vidare skref han romanerna O. T. (1836), Kun en spillemand (1837) och De to baronesser (1849), det romantiska dramat Mulatten (1840), operatexten Liden Kirsten (1846), det kvicka lustspelet Den nye barselstue (1850) och flere s. k. sagokomedier: Mer end perler og guld (1849), Ole Luköje (1850), Hyldemoer (1851) m. fl., hvilka arbeten beredt honom en ganska framstående plats i danska litteraturen. Men som sagoberättare eröfrade han ett eget rike, där han står oupphunnen. Han utvecklade här en egendomlig diktart i ett lika egendomligt språk, som uppstått ur barnens och allmogens tal. Icke sällan nyttjar A. något gammalt sagomotiv, tillhörande den märkvärdiga sagoskatt, hvilken tyckes vara gemensam för hela den indoeuropeiska rasen, emedan samma sagor återfunnits från Hindostan till Island. Men A:s inbillningsgåfva egde just den ursprunglighet i uppfattning och den poetiska naivitet, som i folkens barndom gifvit upphof åt dessa sagor. Därigenom blef det honom möjligt att i samma anda röra sig själfskapande och fritt, icke endast till formen, utan äfven till innehållet. Hela människolifvet med dess glädje och sorg, dess storhet och litenhet återspeglas i denna, i god mening, barnsliga fantasivärld, åt hvilken alla tider och länder lämnat sceneri och färger, där allt lefver och talar.
Hans Eventyr og historier utkommo 1835--72 i små häften, ungefär ett om året, hvilka räknades till de litterära evenemangen, och bilda 7 band i hans samlade skrifter. En folkupplaga kom ut 1880 i 3 bd (omtryckt 1887). Dessutom ha de gifvits ut med illustrationer af flera framstående konstnärer: Vilh. Petersen (1850, 8:e uppl. 1902; vidare en särskild, konstnärligt utstyrd upplaga 1902--03), L. Frölich ("Ny eventyr og historier", 3 bd 1870--74) och Hans Tegner (en praktfull s. k. världsupplaga, 2 bd, 1899--1901). De äro öfversatta på en mängd främmande språk, och A. är utan tvifvel den danske författare, hvars verk fått den största utbredningen utomlands; mest älskad är han i England och Nord-Amerika. Nära sagorna står hans vackra Billedbog uden billeder (1840, 6:e uppl. 1876). Äfven böra nämnas En digters bazar (1842) och flere andra poetiska reseskildringar. Af hans dikter hafva jämförelsevis blott få förblifvande värde; själf gjorde han ett urval, Kjendte og glemte digte (1867). I motsats till den hårda och stundom obilliga kritik, som hans diktning var utsatt för under de första tjugu åren och som med hans barnsliga fåfänga gick honom djupt till sinnes, åtnjöt han under sin senare tid allmänt erkännande. Redan 1851 fick han professorstitel och "digtergage" af statskassan, 1867 blef han hedersborgare i sin födelsestad, och 1874 utnämndes han till konferensråd. A. dog 4 aug. 1875 i Köpenhamn. -- Hans Samlede skrifter utkommo 1854--80 i 33 bd (ny uppl. 1876--80 i 15 bd) och Udvalgte skrifter 1898--1901 i 12 bd. Själf författade han sin lefnadsbeskrifning, Mit livs eventyr (1857), med fortsättning till 1867 (utg. 1877), och härtill sluter sig "H. C. Andersen og det collinske hus" af E. Collin (1882). "Breve til og fra H. C. Andersen" utgåfvos af C. St. A. Bille och N. Bögh (3 bd 1877--78). Se vidare Georg Brandes' biografi i "Samlede skrifter" (2:a bd) och "H. C. A. som eventyrforfatter" (inledning till världsupplagan), Bournonville, "Mit teaterliv", och P. Hansen, "Ill. dansk litt.-hist.", III. Minnesmärken äro resta öfver A. i Rosenborgs trädgård i Köpenhamn 1880 och i Odense 1888. -- I svensk öfversättning föreligga de allra flesta af A:s arbeten. "O. T." utkom 1840, "De två baronessorna" 1849, "Spelmannen från Svendborg" 1838, "Bara en spelman" (ny öfversättning af samma arbete) 1881, "Improvisatören" 1876. Af sagorna ha enskilda gifvits ut och därjämte samlingarna i sin helhet; världsupplagan utgafs 1899--1900; en öfversättning af C. J. Backman kom ut 1877 och i 2:a uppl. 1880, en öfversättning af C. H. Rydberg trycktes 1876--77, En kort framställning af A. finns i H. Lindgrens "Sagoskalden H. C. Andersen" (i Verd. småskr.). E. EBG.
Andersen, Klara Elisabet, dansk författarinna, f. 13 maj 1826 i Köpenhamn, dotter af en kapellmusiker och en skådespelerska, skref redan 1848 ett lustspel, En Evadatter, som 1855 gjorde stor lycka, och sedermera med samma framgång bl. a. En velgjörers testamente (1858) och framför allt Rosa og Rosita (1862, tryckt 1882; fri bearbetn. på svenska af F. Hedberg 1863; äfven öfvers, på tyska), som måste räknas till de bästa danska lustspel. Dessutom har hon under pseudonymen Paul Winther skrifvit flere noveller, bl. a. Kastaniebaandet (1861). Död i Köpenhamn 27 aug. 1895. Hennes Dramatiske arbejder i udvalg utgåfvos 1897. E. EBG.
Andersen, Karl, dansk författare, f. 1828 i Köpenhamn, d. därstädes 1883, vistades från 1837 till 1848, då han blef student, hos en släkting på Island, blef 1858 assistent vid den kronologiska samlingen på Rosenborg och 1878 inspektör för denna samt slottsförvaltare. 1857 uppträdde han som lyrisk skald under pseudonymen "Christian Adam" och utgaf 1862--80 flera diktsamlingar eller större lyrisk-episka dikter, bl. a. Ingolf og Hjörlejfs saga (1860) och Tonens veje (1862), äfvensom 7 samlingar Genrebilleder, småstycken ur hvardagslifvet på prosa (1867--81) och en större berättelse från Island, Over skær og brænding (1882). Dessutom
Källa: Project Runeberg ·
