Sida 507
Anaërob, som utvecklas och verkar utan tillträde af luft
Exempel äro Selaginella lepidophylla och andra ormbunkartade växter, mossor, lafvar o. s. v. G. L-M.
Anabiotisk, bot. Se Anabios.
Anableps, zool., ett syd- och centralamerikanskt släkte af färskvattensfiskar, tillhörande tandkarparnas (cyprinodontidernas) familj. Utom det att Anableps, liksom de flesta släkten inom denna familj, föder lefvande ungar, är denna fisk särskildt märkvärdig för sitt lefnadssätt och den därefter lämpade byggnaden af sina ögon. Den lefver nämligen hufvudsakligast af de insekter, som springa på vattenytan, där den själf, under jakt efter dessa, tillbringar största delen af sitt lif, simmande som en hund, säger Agassiz, med hälften af hufvudet ofvan vattnet. Öfre hälften af hvartdera ögat använder den därvid för synen i luften, och med den nedre hälften urskiljer den föremålen i vattnet. Ögonen äro också delade i två delar genom horisontella, mörkfärgade band i hornhinnan; likaledes är pupillen delad genom två i densamma inskjutande utskott från regnbågshinnan. Den päronformiga linsen ligger med sin bredare del bakom den öfre ögonhälften. Ordet "anableps" betyder "uppåtskådaren". Den ena arten har fått namnet "fyröga" (A. tetrophthalmus). F. A. S.*
Anacahuite-te, ett af veden af Cordia Boissieri L. beredt te, hvilket i början af 1860-talet väckte mycket uppseende öfver hela världen på grund af sin föregifna egenskap att bota lungsot och öfver hufvud lungsjukdomar. G. A.
Anacanthini, zool., mjukfeniga fiskar utan luftgång till simblåsan. Afdelningen infördes i systemet af Joh. Möller, som dock från de dithörande fiskarna afskilde de med sammanvuxna nedre svalgben försedda näbbgäddorna och flygfiskarna. Bland vår faunas fiskar höra dit: näbbgädd-, tobis-, torsk-, skolästoch flundre-familjerna. F. A. S.*
Anacapri. Se Capri.
Anacardiaceæ K. Br., bot., naturlig växtfamilj, hvars arter (träd eller buskar) tillhöra nästan uteslutande de heta jordbältena på båda halfklotet De äro ofta rika på hartser eller garfämne. Flera arter äro högst giftiga; andras frukter äro däremot synnerligen välsmakande. Af flera hithörande arter erhålles mycket värdefullt, hårdt virke. Jfr Acajou, Cotinus, Mangifera, Pistacia, Rhus, Schinus, Semecarpus och Spondias. G. L-M.
Anacardium, bot. Se Acajou.
Anacharis Rich., bot. Se Helodea.
Anacharsis (grek. Anacharsis), en skyt af kunglig börd, hvilken jämte sin vän Toxaris besökte Aten på Solons tid och där väckte mycket uppseende genom sina framstående snillegåfvor. Efter återkomsten till sitt hemland skall han hafva mördats på befallning af konungen, som ville hindra hans helleniserings-försök. -- Den franske historikern J. J. Barthélemy låter sin hjälte i "Voyage du jeuno Anacharsis en Grèce" (1788) besöka Grekland några år före Alexander den stores födelse.
Anacharsis, politisk svärmare. Se Cloots.
Anacletus l. Anencletus, namn på tvenne påfvar. 1. A. I. Hans historia är höljd i dunkel. Enligt den antagligaste traditionen är han densamme som Cletus och således den andre biskopen i Rom efter Petrus samt led martyrdöden under kejsar Domitianus i slutet af 1:a årh. 13 juli är hans åminnelsedag. -- 2. A. II, egentl. Petrus, var först munk, sedan kardinal och vid flere tillfällen påflig legat i Frankrike och England. Efter Honorius II:s död, 1130, utsågs han af det italienska partiet till påfve, ehuru han såsom sådan egentligen aldrig blef erkänd utom Rom. Han lyckades dock att gentemot sin motpåfve, Innocentius II, bibehålla sin påfliga värdighet till sin död, 1138. Se Langen, "Gesch. der röm. kirche bis Leo I" (1881) och "Gesch. der röm. kirche von Gregor VII bis Innocenz III" (1893). J. H. B. (J. HDR.)
Anaconda, zool., äfven kallad Cucuriubu (Eunectes murinus), en jätteorm af fam. Boidae. Hans egentliga hemland är Syd-Amerika. Han uppnår en längd af minst 8,29 m. Är ofvan mörkgrön, med stora, ovala svarta fläckar; på buksidan gul, med fyrkantiga fläckar af svart. På båda tinningarna har han ett snedt, gult band, kantadt af svart. Hans zoologiska karaktär är ett uttryck af hans lefnadssätt: näsborrarna äro riktade rätt uppåt, mynna ut på ryggsidan af nosen och kunna tillslutas hårdt, hvilket allt kommer honom väl till pass, enär han hufvudsakligen lefver och söker sin föda i vatten eller i närheten af sådant. Han är ypperlig dykare och simmare. Fiskar uppgifvas vara hans egentliga föda. Han ligger ofta stilla på någon bank, med endast hufvudet höjdt öfver vattnet, eller ringlad omkring ett träd vid stranden, där han tåligt väntar till dess en aguti, ett alpackadjur eller ett vattensvin kommer i hans närhet, då han omslingrar, ihjälkramar och slukar det. Berättelserna om hans angrepp på människor äro betviflade. Han dödas ofta med käppslag, pilar eller kula, i synnerhet af indianerna, hvilka äta hans kött, nyttja hans fett till hvarjehanda bruk samt göra skodon och säckar af hans hud. F. A. S.*
Anacreon, grekisk skald. Se Anakreon.
Anacyclus L., bot., växtsläkte af nat. fam. Synanthereæ. Arter förekomma i Medelhafstrakterna. Mest bekanta äro A. Pyrethrum DC. (Anthemis Pyrethrum L.), som lämnar den romerska bertramroten (Radix Pyrethri romani), och A. officinarum Hayne, en i Tyskland odlad ettårig art, hvars rot varit upptagen i svenska farmakopén under namn af Radix Pyrethri (germanici) eller (tysk) bertramrot. O. T. S.*
Anadiplos (grek. anadiplosis, återfördubbling), ret., en talfigur, som består däri, att början af en sats utgör upprepning af slutet i föregående sats.
Anadoli (af grek. anatole, uppgång [solens], öster, österland), turkarnas namn på Mindre Asien. Däraf de stundom brukliga namnen Anatolien och Natolien.
Anadyomene (grek. Anadyomene), grek. myt. binamn till Afrodite (se d. o.).
Anadyr, flod i nordöstra Sibirien. Den rinner upp ur bergsjön Ivasjka och mynnar ut i Anadyrviken, s. om Berings sund. Längd 740 km.
Anaërob (af grek. nekande an och aer, luft), som utvecklas och verkar utan tillträde af luft. Säges om vissa bakterier (se Anaerobionter och Bakteriologi). Om de anaeroba
Källa: Project Runeberg ·
