Sida 508
Anaitis, pers. myt., en kärleksgudinna
bakteriernas betydelse vid rening af kloakvatten se Vattenaflopp.
Anaërobionter l. Anaëroba (af grek. nekande an, aer, luft, och biun, lefva), bot., kallas några bakterier, hvilka i motsättning till nästan alla öfriga lefvande varelser (aërobionter l. aëroba) dö eller åtminstone förlamas i sin lifsverksamhet, så snart de komma i beröring med fritt syre. Luftens syre är, äfven i utspädd form, för dessa växter ett gift. Hithörande bakterier bilda mycket lätt sporer, och dessa lida icke någon skada af luftens inverkan. Så snart sporerna komma under förhållanden, där ej syre finnes, gro de. Det mest bekanta exemplet på en anaërobiont är den vanligaste af de bakterier, som framkalla smörsyrejäsning (se Jäsning). Äfven tetanusbakterien är en anaërob. Jfr Bakteriologi. G. A.*
Anafi l. Nanfi (det gamla Anaphe), grekisk ö bland Cykladerna, öster om Santorin (Thera). 47 kvkm. 700 inv. På öns södra kust ruiner efter ett Apollontempel.
Anafor (grek. anafora, lat. anaphora, upplyftning, upprepande, tillbakasyftning, afseende). 1. (Äfven Epanafora) Retorisk figur, bestående i ett uttrycksfullt upprepande af ett eller flere ord i början af flere på hvarandra följande satser, t. ex. i följande verser af Topelius:
Så är sagan nu om sången, Så det ädla Suomifolket, Så den vise barden säger. A. M. A
2. Hvarje hänförande af en sats eller en satsdel på ett föregående ord. Till skillnad från de i egentlig mening demonstrativa pronomina, som hafva afseende på (utpeka) ett verkligt föremål i den yttre världen, hvilket antingen förut varit obekant eller åtminstone ännu icke blifvit infördt i talet, betecknar det anaforiska pronomen en hänvisning på eller upptagande utaf ett redan förut i talet nämndt objekt. Jfr skrift af E. Windisch i Curtius' "Studien" bd II. K. F. J.
Anafrodisi l. Anafroditism (af grek. nekande an och Afrodite, kärlekens gudinna), det tillstånd, då könsdriften är utslocknad. Detta tillstånd, som i regeln följer med en hög ålder, kan äfven framkallas af utsväfningar och af vissa sjukdomar, som försvaga organismen.
Anafrodit (af grek. nekande an och Afrodite, kärlekens gudinna), dels individ utan könsdrift, dels detsamma som afrodit (se d. o.).
Anafroditism. Se Anafrodisi.
[bildtext] Anagallis arvensis.
Anagallis L., bot., växtsläkte tillhörande fam. Primulaceæ. Af detsamma finnes i södra och mellersta Sverige en art, A. arvensis L., rödarv, hvilken är en liten grenig åkerört med oftast motsatta, hela blad och röda eller blå (A. arv. [beta] cærulea Schreb), på långa skaft från bladvecken sittande blommor. Rödarven har fordom varit använd i åtskilliga sjukdomar och är giftig. Enligt Plinius betraktades den ej sällan såsom en herba magica, hvilken skulle kunna utgöra skyddsmedel mot allt slags ondt. Flere från Medelhafsländerna härstammande arter, såsom A. collina Schousb. och A. verticillata All., äro små nätta, stundom äfven hos oss såväl i boningsrum som på kalljord odlade växter. G. A.*
Anaglypt l. Anaglyf (af grek. anaglyfe, upphöjdt snidverk, relief), plastiskt konstverk i half-upphöjdt arbete, basrelief. -- Anaglyptik, konsten att arbeta anaglypter.
Anaglyptik. Se Anaglypt.
Anaglyptoskop (af grek. anaglyfe, upphöjdt snidverk, relief, och skopein, se), en apparat, som visar fördjupade former af en medalj såsom relief.
Anagni [ana'nji], stad i italienska prov. Roma, området Frosinone, s. ö. om Rom. 9,612 inv. (1901). Biskopssäte sedan 487. A. är det gamla Anagnia, hernikernas hufvudstad.
Anagnost (grek. anagnostes), föreläsare (hos greker och romare vanligen en slaf eller frigifven); i den äldre kristna kyrkan titel på den kyrkotjänare, som för menigheten föreläste ur bibeln.
Anagoge l. Anagogi (grek. anagoge, af anagein, föra uppåt), upphöjande, lyftning. Användes dels om sinnets lyftning genom betraktelse af de himmelska tingen, dels om det slags tolkning (i synnerhet i fråga om bibeln), hvilken består däri, att man höjer sig från den naturliga och bokstafliga betydelsen till en andlig och symbolisk. Det var i synnerhet den judisk-alexandrinska skolan (Filon, samtidig med Kristus), som begagnade den s. k. anagogiska tolkningen. (J. HDR.)
Anagogisk. Se Anagoge.
Anagram (grek. anagramma, uppskrift), en bokstafslek, bestående däruti, att genom bokstäfvernas omsättning i ett eller flere ord ett nytt ord eller en ny sats bildas. Man skiljer emellan tvenne slags anagram. Det ena slaget bildas därigenom att man i motsatt ordning läser bokstäfverna i ett ord eller en sats, d. v. s. från slutet mot början, t. ex. Roma af Amor. Det andra slaget tillåter en fri omflyttning af bokstäfverna, blott ingen af dem utelämnas. Af "Calvinus" bildas t. ex. "Alcvinus" (Alcuinus); af Révolution Française fås Véto, un Corse la finira och La France veut son roi; Monte-cuculi kan ombildas till Centum oculi. Anagrammet är en österländsk uppfinning. Det nyttjades flitigt af de judiske kabbalisterna och var äfven kändt af de klassiska folken. Jfr Wheatley, "On anagrams" (1862).
Anahuac (fornmexik.), "i vattnets närhet", ursprungliga namnet på det forna konungariket Mexico. Anahuacs platå är numera namnet på den södra och högsta delen af mexikanska högslätten, vid Mexico med en höjd af 2,266 m., vid Toluca 2,625 m.
Anaitis (pers. Anahita), pers. myt., en kärleksgudinna, som dyrkades af kappadocier, armenier, perser och meder. Af romare och greker likställdes hon med Venus (Afrodite). Hennes dyrkan bestod i vilda utsväfningar.
Källa: Project Runeberg ·
