Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 1. A - Armati

vid floden Arpatsjai. Det blef 961 de armeniske konungarnas residens. Enligt sagan hade det 100,000 hus och 1,001 kyrkor. Efter 1040 blef det många gånger eröfradt af olika folk och förlorade därigenom mycket af sin glans, till dess det slutligen, 1319, fullständigt förstördes genom en jordbäfning. En mängd praktfulla ruiner vittna ännu om dess forna storhet.

Anianpelto, ansenlig by och marknadsplats i Asikkala socken i Tavastehus län, vid Päijännes södra strand. Hamn för ångfartygen på nämnda sjö.

Anicet-Bourgeois [anise-bor*åa'], Auguste, fransk dramatisk författare, f. i Paris 1806, d. därstädes 1871, fick en torftig uppfostran, men gjorde vid nitton år lycka som teaterförfattare och utvecklade därefter en rastlös alstring af dramer och s. k. folkskådespel, vådeviller, lustspel, komiska operatexter, tragedier o. s. v., sammanlagdt omkr. 200 pjäser. Inom melodramen var han den främste, med outtömlig förmåga att bygga en spännande handling. Oftast hade han medarbetare, hvilka utförde hans utkast. Själf lär han ha författat dramerna Térésa, Angèle och Cathérine Howard, hvilka bära Alex. Dumas d. ä:s namn. öfver 20 af A:s stycken hafva uppförts i Sverige. (E. F-T.)

Anicetus, påfve omkr. 154--165. På hans tid uppkom den strid angående påskens firande, som afgjordes först på mötet i Nicæa 325, i enlighet med den västerländska kyrkans åsikt.

Aniche [ani'*], stor by i franska depart. Nord, 13 km. ö. s. ö. om Douai, med stora stenkolsgrufvor, glasbruk, kemiska fabriker och järnverk.

Anidros (grek. anidrosis), ett sjukligt upphäfvande af svett-afsöndringen. Förekommer ej sällan i vissa kroniska sjukdomar.

Aniello, Maso. Se Masaniello.

Anien. Se Anio.

Aniene. Se Anio.

Anil (af lat. anilis, af anus, gammal kvinna), käringaktig.

Anilein, handelsnamn på vissa anilinfärger, särskildt fuksin och mauvein.

Anilin (af anil, portugisiskt namn på indigo), kem. tekn., en organisk bas, sammansatt efter formeln C₆H₅.NH₂, upptäckt 1826 af Unverdorben bland de produkter, hvilka bildas vid upphettning af indigo. 1834 upptäckte Runge anilins förekomst i stenkolstjäran; dess beredning af nitrobensol upptäcktes 1842 af Zinin. Rent anilin är en färglös, egendomligt luktande, starkt ljusbrytande olja med eg. vikt 1,036, som i luft genom oxidation hastigt brunfärgas och slutligen förhartsas. Kokar vid 183°. Är en mycket svag, i vatten föga löslig bas. I kemiskt hänseende förhåller sig anilin såsom ammoniak och gifver upphof till alldeles analoga derivat. Karakteristiskt för anilin är den vackra violetta färg, som det meddelar en klorkalklösning. Anilin förekommer endast i ringa mängd i stenkolstjära (1/3--1/2 proc.) och beredes därför i stort genom reduktion af nitrobensol med järn och saltsyra. Nitrobensol fås genom inverkan af salpetersyra på bensol, ett kolväte, som utgör stenkolstjärans flyktigaste beståndsdel. Anilin är en viktig industriprodukt, enär man däraf bereder en mängd färger (se Anilinfärger). Tysklands export af anilinolja och anilinsalter uppskattades för år 1900 till 14 mill. kg. Värdet per ton uppgick s. å. till 1,000 kr. H. E.

I färgfabriker gifver anilinet ej sällan anledning till förgiftningar, i det att arbetarna dels inandas ångor däraf, dels komma i direkt beröring därmed. Illamående, blåblekhet (cyanos), djup sömn eller dvala, stundom med konvulsioner, uppträda; till döden torde dock förgiftningen mycket sällan leda. Anilinet framkallar dels förstöring af blodfärgämne (bildning af methemoglobin, se d. o.) och röda blodkroppar, hvarigenom blodets förmåga att föra syrgas till kroppens organ i hög grad nedsättes, dels förlamning af centrala nervsystemet. Äfven kronisk anilinförgiftning har iakttagits. C. G. S.

Anilinfärger (jfr Anilin), kem., kallas alla de många och viktiga organiska färgämnen, söm härleda sig från anilin och den därmed besläktade basen toluidin (se d. o.). Fabrikation af anilinfärger utgör, hufvudsakligen i Tyskland, en storartad industri, som daterar sig från 1856, då Perkin, en engelsk kemist, försökte att af anilin framställa kinabarkens verksamma beståndsdel, kinin. Under sina försök därmed fann han, att af anilin kan fås ett vackert violett färgämne, mauvein l. "Perkins violett". Denna tillfälliga upptäckt väckte stort uppseende. Redan ett par månader efter det Perkin fått patent på sin uppfinning bildades såväl i Tyskland som i Frankrike fabriker för att i stor skala tillverka det nya färgämnet. Bland de fabriker, som numera tillverka anilinfärger, är "Badische anilin- und sodafabrik" i Ludwigshafen vid Rhen den största; den sysselsätter 148 vetenskapligt utbildade kemister, 75 ingenjörer och 6,200 arbetare samt har ett aktiekapital af 20 mill. mark.

Anilinfärgerna kunna indelas i 4 hufvudgrupper, näml.: 1) sådana, som uppstå ur anilin och toluidin genom oxidation -- rosanilingruppen; 2) sådana, som uppstå genom oxidation af anilin och paradiaminer -- safraningruppen; 3) sådana, som uppstå genom omsättning mellan anilin (eller substituerade aniliner) och andra ämnen -- indulin-nigrosin-gruppen; och 4) sådana, som härleda sig från anilins och toluidins diazoteringsprodukter -- azogruppen.

1. Rosanilingruppen. Redan 1856 hade Natanson och 1858 A. W. Hofmann tillfälligtvis iakttagit, att anilin kan gifva upphof till en vacker röd färg. Dessa iakttagelser, som förut ej ådragit sig någon uppmärksamhet, gåfvo efter anilinindustriens uppkomst anledning till ifriga studier. Man fann då, att anilinrödt uppstår genom inverkan af allahanda lindrigt oxiderande ämnen (t. ex. arseniksyra, tennklorid, kvicksilfversalter) på en blandning af anilin och toluidin. Tillverkningen af anilinrödt (som i handeln går under namnen fuksin, azalein, solferino, magenta, rosein) började 1859. Den kemiska sammansättningen af anilinrödt utreddes af Hofmann, som visade, att färgämnet är klorvätesyrade saltet af en i sig själf färglös basisk kropp, rosanilin, uppkommen ur anilinolja, d. v. s. en blandning af en molekyl anilin, en molekyl ortotoluidin och en molekyl paratoluidin, genom förlust af sex atomer väte.

Basens konstitution i vattenfritt tillstånd kan uttryckas genom formeln:

C₆H₄.NH₂ / C--C₆H₃.CH₃.NH₂ \\ C₆H₄=NH