Sida 553
Andrada, portugisiskt släktnamn
betrakta såsom ett slags själfreglering, hvarigenom organismen söker motverka de skadliga följderna af den störda växelverkan mellan blodet och den yttre luften. Allteftersom endast inandningen eller endast utandningen eller båda akterna af respirationen äro försvårade, skiljer man mellan inspiratorisk, exspiratorisk och blandad dyspné. -- Ett exempel på inspiratorisk dyspné lämnar t. ex. strypsjuka hos barn, då luftstrupen är tilltäppt af i densamma afsatta hinnor. Alla muskler, som kunna bidraga att utvidga bröstkorgen, sättas därvid i rörelse. Det oaktadt blir inspirationen ytterligt långsam och utdragen, men utandningen försiggår normalt. Ett motsatt förhållande, en exspiratorisk dyspné, eger rum t. ex. ofta vid kroniska bröstkatarrer och vid emfysem i sjukdomens början, under det i senare stadier af densamma båda akterna af respirationen ske med ansträngning. Icke allenast vid de flesta sjukdomar inom andnings- och cirkulationsorganen är andnöden ett ofta förekommande symtom, utan äfven sjukdomar på andra områden kunna betinga den. Så t. ex. är den icke ovanlig vid svulster i buken och vid gasbildning i tarmarna, då därigenom ett hinder för andningen och hufvudsakligen för utandningen åstadkommes. P. W.*
Andocides. Se Andokides.
Andokides (grek. Ἀνδοκίδης, lat. Andocĭdes), grekisk talare, enl. Plutarchos f. 468 f. Kr. i Aten, enligt en annan uppgift, den sannolikaste, först omkr. 440. Han tillhörde en förnäm släkt och egnade sig redan tidigt åt politisk verksamhet i oligarkiskt syfte. 415 invecklades han i den vidlyftiga s. k. Hermokopid-processen och måste fly från sitt fädernesland, dit det först 402 förunnades honom att återvända. Tre år senare anklagades han för kränkning af de eleusinska mysterierna, men försvarade sig segerrikt. -- Under A:s namn finnas i behåll fyra fullständiga tal. Af dessa kunna dock endast två med någon visshet anses som äkta. Hans stil är ren och enkel, men för öfrigt röjer han icke någon högre grad af begåfning eller konstmässig utbildning. Sin största betydelse hafva hans tal genom det rika historiska material, som de innehålla. A. M. A.
Andorfjället, vackert fjäll 852 m. ö. h., i Nordre Trondhjems amt. Från Blomlisätern, där en turisthydda finns, har man härlig utsikt öfver Snaasendalen och Snaasevandet. RM.
Andorgö l. Andörja, en omkr. 140 kvkm. stor, bergig ö i Tromsö amt, Norge, mellan Hindö och Senjen. Högsta fjället är Aarbustadtind, omkr. 1,200 m. Ön tillhör Ibestads pastorat och har 1,265 inv. (1902). O. A. Ö.
Andorra, republik på gränsen mellan Frankrike och Spanien. 452 kvkm. Omkr. 6,000 inv., romerska katoliker (någon officiell folkräkning har aldrig företagits). Landet är beläget i den ogästvänligaste delen af Pyrenéerna och utgöres af en stor dal, som genomflytes af Envalire, samt flera smärre dalsänkor. Dess befolkning, hvars bildning står mycket lågt, lefver hufvudsakligast af boskapsskötsel. Åkerbruket är högst obetydligt, och någon industriell verksamhet är knappt att tala om. Smuggling utgör för öfrigt en mycket anlitad förvärfskälla. Republiken är indelad i sex kommuner och har till hufvudstad Andorra la vieja ("gamla Andorra"), som är byggdt på toppen af en hög klippa samt har omkr. 900 inv. Den utgör ej någon fullt suverän stat, utan står under Frankrikes och den spanske biskopens af Urgel gemensamma öfverhöghet. Det enastående förhållandet inträffar sålunda, att en stat har två skyddsherrar på en gång, af hvilka dessutom den ene själf är en annan makts undersåte. Lagstiftande och beskattande makten handhafves af ett generalråd, bestående af 24 medlemmar, valda fyra för hvarje kommun. Verkställande makten utöfvas af en förste och en andre syndicus, valda af generalrådet. Stor makt hafva de af Frankrike och biskopen af Urgel utnämnde domarna i första instans. I andra instans dömer en appellationsdomare, utsedd omväxlande af Frankrike och biskopen af Urgel, samt i tredje instans kassationsdomstolen i Paris.
Republikens finanser äro ordnade på primitivaste sätt. De små penningutgifter, som äro nödvändiga, i rundt tal 30,000 francs årligen, betäckas dels genom indirekta skatter, afgifter af värdshusinnehafvare m. m., dels af direkta skatter, som i mån af behof utkräfvas från kommunerna. Till Frankrike betalar A. årligen 960 francs och till biskopen af Urgel 460 francs. Alla andorraner, som kunna bära vapen, äro skyldiga att tjänstgöra under fanorna. Milisen består af omkr. 600 man infanteri.
A. fick omkr. 775 sin själfständighet erkänd af Karl den store, till belöning för att dess invånare tjänade frankerna som vägvisare öfver Kataloniens berg under de moriska krigen. Landet kom senare i beroende af konungarna af Navarra, hvarur så småningom utvecklade sig vasallförhållandet till Frankrike och biskopen af Urgel. Under franska revolutionens dagar fick A. behålla sin själfständighet, likaså under Napoleon I:s välde. Se Sutter Laumann, "Au val d'Andorra" (1888), och Ragnar Lundborg, "Europas minsta stater" (1900). R. LBG.
Andover [ä'ndovə], stad i nordamerikanska staten Massachusetts, 35 km. n. om Boston. 6,813 inv. (1900). Lärarinneseminarium, teologiskt seminarium och Phillips academy (grundad 1778).
Andr., i naturvetenskapliga namn förkortning för Henry Andrews, en engelsk målare, som i början af 1800-talet utgaf ett stort verk med kolorerade växtplanscher.
Andrada, portugisiskt släktnamn, som burits af flere i den portugisiska litteraturhistorien omtalade män. -- I senare tid hafva tre bröder med detta namn tagit verksam del i Brasiliens frigörelse från Portugal. Den äldste, José Bonifacio d'A. e Silva, f. 1763, på en gång statsman, mineralog och poet, utnämndes 1800 till professor i geognosi vid universitetet i Coimbra samt till generalintendent öfver det portugisiska bergsväsendet. Han begaf sig 1819 till Brasilien, där han 1821 i São Paulo ställde sig i spetsen för själfständighetsrörelsen och 1822 blef minister. 1823 lämnade han detta ämbete och sändes s. å. till Frankrike, där han vistades till 1829. Han blef förmyndare för den omyndige kejsar Pedro II 1831--34, men afsattes genom ett upplopp och dog som privatman 1838. Utom vetenskapliga afhandlingar och politiska uppsatser utgaf d'A. Poesias d'Americo elyseo (1815), genom hvilka han vunnit rykte som en af Brasiliens bäste skalder. Af hans tvenne bröder, som jämväl voro brasilianska ministrar, egde den yngste sönerna José Bonifacio d'A. och Martim Francisco d'A., båda kända som diktare, den förre genom Rosas e goivos (1849), den
Källa: Project Runeberg ·
