Sida 248
Akroterion, bygnk., de på en gafvels trenne hörn anbragta små fotställ
[bildtext] Parthenon i dess nuvarande skick.
en särskild afdelning, till hvilken intet museum i världen eger något motsvarande. L. D.
Litt.: Beulé, "L'acropole d'Athènes" (2 bd, 1854; 2:a uppl. 1863), E. L. Burnouf, "La ville et l'acropole d'Athènes aux diverses époques" (1877), Ad. Bötticher, "Die akropolis von Aten" (1888), Omont, "Athènes au XVII:e siècle" (1898), och Gardner, "Ancient Athens" (1902), samt "Journal archéologique d'Athènes (1885 ff.).
Akros, sockerart af sammansättningen C6H12O6, identisk med i-fruktos eller i-levulos. Är af särskildt intresse såsom den första sockerart, hvilken ur syntetiskt framställbara utgångsmaterialer har vunnits i rent tillstånd, [alfa]-akros erhölls först rent af E. Fischer ur akrolein, genom addition af brom och behandling med barytvatten, hvaraf namnet. H. E.
Akrostikon (af grek. akros, öfverst, ytterst, och stichos, rad) kallas en dikt, i hvilken versradernas eller strofernas begynnelsebokstäver sammanlagda bilda ett ord (vanl. ett namn) eller en sats. Redan hos den alexandrinska tidens greker och den romerske skalden Ennius finnas verser med akrostikisk anordning. I äldre svensk poesi äro sådana dikter vanliga. Jfr Alfabetiska sånger.
Akroterion (grek., lat. acroterium), plur. Akroterier, bygnk., de på en gafvels trenne hörn anbragta små fotställ, hvilka äro afsedda att bära skulpturprydnader, och hvilkas estetiska betydelse är att motväga intrycket af de sluttande gafvellinjernas nedskjutande rörelse. De grekiska och romerska templens akroterier buro vanligen symboliska prydnader, såsom gudabilder, lejon, gripar (på Athenes tempel, fig. 1), troféer, trefötter, lyror (på Apollos tempel), skålar o. d., men äfven stiliserade afbildningar af växtformer, i synnerhet palmetter, hvarvid
Källa: Project Runeberg ·
