Sida 350
Allmänna barnhusinrättningen i Stockholm
hade visserligen Karl XII uppställt grunderna för ett bevillningssystem, snarlikt det vi nu ega, men det kom aldrig till verkställighet. Bevillningsförordningarna blefvo fortfarande uppställda efter sinsemellan högst olika grunder, och ståndsindelningen vidhölls alltjämt. 1752 ordnades bevillningsförordningen för första gången i olika artiklar. Se vi på en bevillningsstadga för något senare år, t. ex. den för 1789, finna vi första artikeln, där de personella afgifterna äro upptagna, afdelad i flera kategorier och hvarje kategori i en mängd afgiftsklasser: för städerna 60, för civil- och militärstaterna 42. Andra artikeln innefattar bevillning af rörelse, fastighet, löner, hyror, arrenden m. m. Tredje artikeln stadgar bevillning för hvarje fönsterluft i boningsrum och fjärde artikeln s. k. öfverflödsafgifter för rättighet att begagna ekipage, betjänt, fickur, tobak, siden, förgyllning o. s. v. Afgifterna voro lämpade efter hvars och ens lefnadsvillkor. Efter statshvälfningen 1809 gjorde sig genast behofvet af ett ordnadt bevillningsväsen gällande. Den personella bevillningen blef 1812 en personell skatt i egentlig mening, lika för alla utan afseende på stånd eller lefnadsvillkor. Med afseende å inkomstbevillningen försöktes 1810 det s. k. progressiva systemet, hvilket dock vid tillämpningen mötte stora svårigheter, hvarför man 1812 öfvergick från progressivafgift å inkomst till additionell progressivafgift å själfva afgiften; men 1815 öfvergafs jämväl detta system, och jämlik beskattning af all fastighet och all inkomst af kapital eller arbete uppställdes såsom grundregel Sistnämnda system har sedermera alltjämt varit rådande, men under den fortsatta tillämpningen uppkommo en mängd utväxter på systemet, och efter fyratio år kvarstod grundtanken knappast annat än på papperet. Rikets ständer begärde då en utredning, som verkställdes af en kommitté, hvars betänkande (tr. 1859) innehåller historik och förslag till ny författning i ämnet, uteslutande grundad på jämlikhetsprincipen. Bevillningsstadgarna från och med 1861 äro uppgjorda i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnda kommittéförslag.
Den för 1903 gällande bevillningsstadgan (af 3 dec. 1897, med ändringar 3 dec. 1898, 15 dec. 1899, 14 juni 1901 och 31 mars 1903) fastställer bevillning af fastighet med 6 öre per 100 kr. taxeringsvärde å jordbruksfastighet och 5 öre af annan fastighet, att betalas af egaren. Men för jordegendomar, upplåtna under åborätt, å lön anslagna boställen, ofria tomter, afsöndrade lägenheter och - under vissa förhållanden - skogsområden betalar innehafvaren. Statens fastigheter äro befriade, liksom äfven allmänna stiftelser, kanal- och väganläggningar, bönehus o. d., såframt de icke lämna någon inkomst. För inkomst af kapital och arbete erlägges bevillning med en för hundra af inkomstbeloppet, dock så att, när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst, däri inbegripen äfven hustruns, understiger 500 kr., denna årsinkomst är bevillningsfri, att när den icke uppgår till 1,200 kr. 450 kr. äro fria och att när den icke uppgår till fullt 1,800 kr. 300 kr. äro fria. Sådan befrielse åtnjutes icke af enskild för inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, där han är skrifven, ej heller af bolag. Till ledning för taxeringen skola vissa uppgifter lämnas af stadsdomstolar, domare på landet, hypoteksinrättningar, brandförsäkringsverk, personer, som handhafva tillsyn öfver förmynderskap, agenter för utländska försäkringsverk, bolag och rederi, så ock af en hvar annan, som nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till belopp af minst 5,000 kr.
De i äldre bevillningsförordningar intagna bestämmelser ang. bevillningsafgifter för vissa rättigheter och förmåner - utländska handlandes och konstnärers verksamhet i Sverige (med undantag för norrmän, som idka handel med norska produkter), skogsfång och kolningsfrihet å allmänningar, bankers sedelutgifningsrätt - hafva sammanförts i en särskild förordning af 2 dec. 1892 med ändringar 10 juli 1893, 21 maj 1897 och 14 juni 1901. Däremot lämnas i bevillningsförordningarna fortfarande föreskrifter om taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet samt om debitering, uppbörd, afkortning och redovisning, hvarjämte instruktion för taxeringsmyndigheterna är vidfogad. KBG.
Allmän farled. Se Farled.
Allmän flottled. Se Flottled.
Allmän klagodag. Se Klagodag.
Allmänna arbeten, gemensamt namn på sådana ingenjörsarbeten, som utföras för det allmännas eller statens räkning eller ock med understöd af statsmedel. För svenska statens järnvägs-, telegraf- och telefonbyggnader m. m. anslås medel i vanlig ordning till beslutade nybyggnader, men dessutom lämnar staten årliga bidrag: till vägbyggnader 1,000,000 kr., till hamnar, broar och farleder 300,000 kr., till utdikning af frostförande mark 300,000 kr. samt låneunderstöd till sänka markers torrläggning och odling 1,000,000 kr. och till enskilda järnvägsanläggningar 1,500,000 kr. (Siffrorna gälla början af 1900-talet.) Jfr Allmänt arbete. FR. E.
Allmänna barnbördshuset, en 1775 i Stockholm, under ledning af professor David v. Schulzenheim upprättad anstalt, som har till bestämmelse dels att, såsom välgörenhetsinrättning, till vård emottaga barnaföderskor under deras barnsängstid, dels att, såsom läroanstalt, lämna tillfälle till praktisk undervisning i barnförlossningskonsten såväl för medicine studerande som för barnmorskelärlingar. Anstalten står öppen för hvarje barnaföderska utan afseende på stånd eller villkor, äfven om anmälningen skulle ske med förseglad namnsedel. Enligt gällande reglemente, utfärdadt 28 jan. 1898, besörjes anstaltens ekonomi af en direktion med fem ledamöter under ledning af öfverståthållaren. Inseendet öfver sjukvården vid anstalten åligger ofverläkaren, professorn i obstetrik vid Karolinska institutet, som därvid biträdes af institutets medicine studerande, bland hvilka 12 i sänder under 4 månader erhålla fri bostad i anstaltens egendom, Handtverkaregatan n:r 19. KBG.
Allmänna barnhusinrättningen i Stockholm. Det "orphanotrophium", till hvars anläggning drottning Kristinas lärare, Johannes Matthiæ, år 1633 fick tillstånd jämte lämplig kronotomt, "inemot" (i närheten af) Rörstrand, och rättighet att för köpta tomter däromkring njuta lika frihet som för den donerade tomten, utvidgades 1637 till ett allmänt barnhus, hvilket genom privilegier, som sedermera flera gånger utvidgats, tillförsäkrades vissa förmåner och inkomster, däribland den s. k. barnhustunnan. I en mängd testamenten har anstalten dessutom blifvit ihågkommen med penninggåfvor. Den var intill 1666 upplåten åt ett bolag och stod därefter under
Källa: Project Runeberg ·
