Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 1. A - Armati

arbetsstugan i Sverige började sin verksamhet (på initiativ af fru A. Retzius, f. Hierta) i Adolf Fredriks församling i Stockholm i jan. 1887. Sedan dess hafva i hufvudstaden upprättats ytterligare 10 sådana anstalter, alla med stöd af anslag från "Stiftelsen Lars Hiertas minne" samt med understöd af kommunen (25,000 kr. för år 1903) och församlingarna (fria lokaler och delvis penningbidrag). Sammanlagdt 1,774 barn åtnjöto 1902 undervisning i hufvudstadens arbetsstugor. Hvarje arbetsstuga har sin egen styrelse, som representeras i en för Stockholm bildad centralkommitté. I samband med arbetsstugeverksamheten har de senare åren anordnats utsändning till landsorten af s. k. feriebarn, hvilka gratis under 4--8 veckor mottagits af bondfamiljer m. fl. I det öfriga Sverige har arbetsstugeidén med stor framgång utvecklats, i det f. n. (1904) 50 arbetsstugor där upprättats. För utbildande af föreståndarinnor och lärarinnor anordnas årligen i Stockholm lärokurser, i hvilka äfven åtskilliga utlänningar deltagit. Vid utställningen i Paris år 1900 tillerkändes fru A. Retzius guldmedalj för ett stort planschverk, "Modellsamlingar från svenska arbetsstugor för barn". Se vidare A. Retzius, "Arbetsstugor för barn, en sammanfattande framställning af arbetsstugoverksamheten i Sverige" (1897). C. O. S.

Arbetstid. Se Arbetarfrågan (sp. 1331 --32), Fabrikslagstiftning och Normalarbetsdag.

Arbets-transmission, maskinb., ledningar för öfverförande af mekaniskt arbete. Till sådana höra axelledningar med sina lager och kopplingar, kugghjuls- och friktionshjuls-växlar, rem- och linledningar, vefrörelser m. m. W. H.

Arbets-tryck. 1. Tekn. Det högsta tillåtna tryck (t. ex. i en ångpanna). -- 2. Konstt. Sådant afdrag af graverade eller etsade plåtar, som kopparstickaren eller etsaren tid efter annan tager under arbetets fortgång. Oegentligt kallas äfven dylika afdrag proftryck, en benämning, som endast bör tillkomma profafdrag från den färdiga plåten. Arbets-tryck äro mycket begärliga för samlare af gravyrer. A. T--G.

Arbetsvals, text. Se Kardning.

Arbetsöfverföring (äfven, ehuru mera oegentligt, Kraftöfverföring) användes i stor omfattning inom industrien, dels för fördelning af mekaniskt arbete till drifvande af olika maskiner inom industriella verk, dels för öfverföring af arbete från en aflägse liggande kraftkälla till en förbrukningsplats. Arbetsöfverföring eger rum dels medelst rent mekaniska anordningar, dels hydrauliskt eller pneumatiskt, dels medelst elektricitetens tillhjälp. Mekaniska anordningar för ändamålet äro de vanliga axelledningarna, remmar, linor och dylika organ. Mekanisk arbetsöfverföring på större afstånd sker vanligen genom linledningar. Intressanta äro de äldre mekaniska anordningar, som länge begagnats i våra bergslagsdistrikt, de polhemska s. k. "konstgångarna", ett system af trähäfstänger, som genom en fram- och återgående rörelse öfverföra arbete ofta på långa afstånd, vanligen från ett vattenfall för drifvande af grufpumpar och dylikt. -- Hydraulisk arbetsöfverföring (med tryckvatten eller olja) användes för vissa specialändamål, såsom då stor kraft och jämförelsevis mindre hastighet erfordras, bland annat för vissa väg- och vattenbyggnadsarbeten, för manövrering af kanontorn m. m. Pneumatisk arbetsöfverföring (med komprimerad luft) användes i stor utsträckning bl. a. för borrmaskiner vid bergsprängning. -- Den elektriska arbetsöfverföringen användes numera i allt större utsträckning dels för arbetsfördelning, dels framför allt för öfverföring på långa afstånd, för hvilket fall den särskildt väl lämpar sig. I Sverige äfvensom i Schweiz och Amerika har den redan fått en storartad användning för tillgodogörande af vattenkraften för industriens behof (se vidare Elektrisk arbetsöfverföring). A. E--M.

Arbil, stad i turkisk-asiatiska vilajetet Bagdad, emellan Tigris' bifloder Stora och Lilla Zab. A. är det forna Arbela (se d. o.).

Arbin, Axel Magnus von, ingenjörofficer, f. 1717 i Stockholm, deltog som löjtnant vid fortifikationen i det finska kriget 1741 och såsom major i det pommerska 1757--62, under hvilket han utmärkte sig både som ingenjör och soldat. Det då i Sverige rådande partiet hindrade likväl hans befordran. Emellertid adlades han 1761 af tyske kejsaren och 1762, efter krigets slut, äfven af Adolf Fredrik. 1773 blef han generalkvartermästare och direktör för fortifikationen. 1773 och 1782 var han preses i Vetenskapsakademien, af hvilken han blifvit ledamot 1772. Han tog såsom generallöjtnant afsked ur krigstjänsten 1784 och dog 1791. -- Under pommerska kriget upprättade A. en för sin tid vacker och utförlig Rekognosceringskarta öfver såväl svenska Pommern med Rügen som den del af preussiska Pommern, där armén agerat. Bland de få skrifter han efterlämnade må här nämnas det värdefulla tjänstgörings-reglemente för fortifikationen, hvilket trycktes i Greifswald 1761 under titeln En svensk ingenieurcorps uti fält, med dess tillhöriga sysslor, samt de i Vet. akad. handl. 1773 och 1783 tryckta presidii-talen om Kungl. svenska fortificationsstatens inrättning. Biogr. af G. W. af Tibell. (L. W:SON M.)

Arbiter l. Arbitrator (lat.), skiljesman, kompromissarie, Arbiter bibendi (lat.), "dryckes-konung", hos romarna den person, som presiderade vid ett dryckesgille. Han valdes genom lottkastning och benämndes äfven rex (magister) convivii, hos grekerna symposiarchos.

Arbitrage [-tra*], fr. (af lat. arbitrium), utslag af skiljedomare, ungefärlig uppskattning. Som handelsterm betecknar ordet numera en jämförelse mellan de vid olika börser eller handelscentra rådande kursskillnaderna, och man använder det nu för tiden knappast annat än i fråga om växel-, penninge- och fondregleringar, där frågan gäller om hvar man kan billigast köpa eller med största fördel afyttra dylika valutor. Arbitrage kan sålunda gå ut på att erhålla visshet antingen om den faktiska differensen mellan samma slags valutor å olika börsplatser eller ock skillnaden mellan olika slags valutor å samma börsplats. I förra fallet måste uträkningen ske så, att man kan finna sig hafva gagn af att t. ex. draga på London i st. f. att likvidera i francs, i senare fallet att verkställa betalningen i guld, sedlar eller på annat sätt. En noggrann kännedom om kutymer och usancer m. m. är en nödvändig förutsättning för arbitrage. Se Haupt, "Arbitrages et parités". En rätt god handbok är Swobodas "Die kaufmännische arbitrage". RM.

Arbitrageur [-*ör], fr., person, som verkställer arbitrage (se d. o.).