Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 1. A - Armati

(den sistnämnda en trippelstjärna, bestående af en röd, en grön och en blå komponent). A. N-R.

Andromeda L., bot., växtsläkte, tillhörande fam. Ericaceæ. Af detsamma finnas i Sverige tre arter. De äro alla smärre buskväxter med öfvervintrande, alltid hela och smala, ofta små och barrlika blad samt långskaftade hvitröda eller hvita blommor. Den allmännast utbredda är A. polifolia L., rosling eller rödpors, med lansettlika blad och hvitröda blommor. Den utgör särskildt en af de vackraste prydnaderna på Sveriges vidsträckta hvitmossar från lappmarkerna, där den är mycket vanlig, ända ned till nordliga Skåne och Bleking. Linné, som var mycket intagen af denna växt, gaf den i sin "Flora lapponica" det namn den nu bär, därför att den var "bunden vid Lapplands öde kärr lik Ovidii Andromeda vid klippan" (Nyman). Växten innehåller ett narkotiskt gift, andromeda-toxin l. androme-toxin, och bladen lära i Ryssland användas till garfning och svartfärgning. De tvenne andra arterna, A. tetragona L. och A. hypnoides L., äro fjällväxter, som anträffas här och där i våra högfjäll. G.A.*

[bildtext] Perseus och Andromeda (efter en berömd väggmålning i Neapels museum). (Se sp. 996.)

Andromeda-nebulosan, astron., en med blotta ögat synlig nebulosa, något ofvanför och v. om Mirach i Andromeda. Nebulosan, som var känd redan af araberna i medeltiden, observerades i Europa först 1612 af Simon Marius. Af Roberts fotografier framgår, att nebulosan består af flere koncentriska ringar, skilda genom mörka mellanrum och omgifvande ett ljusstarkt centrum. 1885 observerades en ny stjärna af 7:e storl. i centrum, men denna minskades hastigt och var försvunnen följande år. Spektrum är kontinuerligt. Nebulosan består alltså af fasta partiklar. A. N-R.

Andromeda-toxin l. Andrometoxin. Se Andromeda, bot.

Andromonoeci, [ligatur oe] bot., det förhållande, som eger rum hos andromonoika växter (se d. o.).

Andromonoika växter (af grek. aner, man, monos, ensam, och oikos, hem), bot., de växter, som på samma individ bära både hanblommor och tvåkönade blommor. Jfr Pollination. G. L-M.

Andronicus, Livius, romersk skald. Se Livius.

Andronikos (grek. Andronikos, lat. Andronicus), tre bibliska personligheter. -- 1. En Antiochos Epifanes' ståthållare i Antiokia, som lät taga lifvet af den gamle judiske öfversteprästen Onias (2 Makk. 4: 31--38). -- 2. En befälhafvare på Garizim under samme konung (2 Makk. 5: 23). -- 3. En till kristendomen omvänd jude i Rom, aposteln Paulus' vän och medfånge (Rom. 16: 7). E. S-E.

Andronikos (grek. Andronikos, lat. Andronicus), forngrekisk arkitekt från Kyrrhe i Syrien, byggde det ännu bibehållna Vindarnas torn i Aten. Detta lilla intressanta verk från den grekiska konstens senare tid, troligen uppfördt i 1:a årh. f. Kr., har på takets spets en rörlig koppartriton, som med en liten staf visar vindens riktning, och under gesimsen personifikationer af de åtta hufvudvindarna framställda i relief. Nedanom dessa äro inristade linjer, som tjäna till solvisare, hvarjämte byggnaden var så inrättad, att den i mulet väder och under natten tjänade som vattenur, hvarför den också kallas Andronikos' horologion (ur).

Andronikos (grek. Andronikos, lat. Andronicus), namn på fyra östromerska kejsare. -- 1. A. I, reg. 1183-85, den siste af Komnenernas ätt, son till Isak Komnenos, bekant för sitt växlingsrika, äfventyrliga lif. Under en jakt råkade han i turkisk fångenskap 1141, blef efter några år lössläppt och af kejsar Manuel satt till anförare öfver krigshären i Cilicien. Han blef soldaternas älskling och föll därför i onåd hos kejsaren, som lät fängsla honom. Efter 12 års fångenskap i Konstantinopel lyckades han under många äfventyr fly till den ryske storfursten i Kiev. Sedan han åter blifvit försonad med Manuel, bistod han denne med ryska trupper mot ungrarna, men föll ånyo i onåd, flydde till Antiokia och sedermera till Jerusalem. Där förförde han konung Balduins änka, Teodora, och flydde med henne till den turkiske sultanen i Damaskus, benådades en tid därefter, men blef snart förvisad till Pontos. Då kejsar Manuel dog, återvände han till Konstantinopel, lät mörda Manuels änka och son samt utropa sig själf till kejsare. Han styrde riket med kraft och duglighet, men förlorade efter två år lifvet i ett uppror. Se vidare Östromerska riket. -- 2. A. II, reg. 1282--1328, af Palaiologernas ätt, störtades från tronen af sin sonson A. III och dog i kloster 1332. -- 3. A. III, reg. 1328--41, en svag och utsväfvande furste, förde olyckliga krig mot bulgarerna och de osmaniske turkarna, hvilka under hans regering fattade fast fot vid Bosporen. -- 4. A. IV Palaiologos (Palæologus), reg. 1376--79, störtade sin fader, Johannes V, från tronen 1376, sedan han efter ett med turkisk hjälp året förut företaget upprorsförsök hade blifvit fången och bländad. Efter fyra års regering tvangs han af fadern till tronafsägelse. Han dog 1385.

Andronikos (grek. Andronikos, lat. Andronicus), forngrekisk filosof, från Rhodos, den elfte föreståndaren för den peripatetiska skolan, utgaf Aristoteles' skrifter omkr. 70 f. Kr.