Sida 122
Den lilla öfverstinnan
Skrattande tillstängde jag vagnsdörren, och det nygifta paret kuskade al. Det var då icke så farligt med det tredje äktenskapet.. Det roade den gamle mannen att agera gift, etter att såsom sådan ha spelat en så olycklig rol i verkligheten. Han hade tått, såsom hans ord en gång föllo, en >riktigt barnslig hustru», något som han alltid önskat sig.
En annan dag träffade jag öfversten och »lilla öfver-stinnan», såsom hela grannskapet snart kallade henne, bredvid en månglerskas bord på Rödbotorget.
»Jag vill ha plommon, jag ska ha plommon!» skrek öfverstinnan.
»Men, min lilla gumma, plommon äro farliga att äta,» förklarade öfversten, »du ska få det der vackra päronet i stället.»
»Jag vill inte ha päron, men plommon vill jag ha,» fortfor hennes nåd med gråten i halsen.
»Men jag har ju sagt, att det är skadligt att äta plommon . . . Om du äter, så blir du bara sjuk, och då blir gubben din så ledsen.»
»Men du har ju sagt, att Gud skapat allt som växer på jorden?»
»Javisst har han det.»
»Och du har sagt, att Gud är god och att allt som han skapat är godt.»
»Visserligen.»
»Då ä’ också plommon godt, och det är bara du som är elak ... Du är stygg, Kalle, och jag bryr mig inte om dig mera.»
Derpå började lilla öfverstinnan högljudt gråta, och affären slutades dermed att hon fick sin vilja fram och sina plommon.
»Tårpäsen är tör qvinnan livad piggskinnet är för igelkotten,» sade öfversten; »och bara hon väl kryper i den, så är det förbi nied all makt öfver henne. Skedvatten fräter jern; men tör att lösa upp de fastaste grundsatser och det orubbligaste mod behöfs ofta icke mer än en enda liten tår ur en qvinnas öga. Derför borde qvinnan af allmän lag förbjudas att gråta, liksom mannen att draga värja eller knif i oträngdt mål.;
»Men du har inte stjernan på dig i dag, min gubbe,» anmärkte ånyo hennes nåd.
»Man bör inte jemt ga med stjerna,» förklarade öfversten; »men du ser väl, att jag har blågula bandet på mig.»
Källa: Project Runeberg ·
