Sida 126
En söndagsmorgon i Carl XIII:s torg
»Hvad dricker hennes nåd för vatten?»
»Carlsbader, ty min läkare påstår, att min lefver är lindrigt tuscherad.»
»Och min tror, att min venstra lunga är lätt affici-erad, och derför dricker jag Marienbader,» underrättade en annan.
»Jag dricker Marienbader för min migrän,» upplyste en tredje.
Annars är migrän det onda som damerna oftast klaga öfver, men som de minst skulle vilja kurera sig för. Migränen, sjukdomarnes drottning, bemantlar så lyckligt kärlekens små distraktioner och intrigernas fina spel.
»Hvem var den der charmanta damen herr grefven nyss talade med?» hörde jag en herre fråga en annan.
»Friherrinnan R**,» svarade grefven vårdslöst; »hon dricker Stålpyrmonter för, sina nerver.»
»Åh! 1111 vet jag... hon är ung, skön och, som jag hört, olyckligt gift. . . Tiofaldt afundsvärd den som är hennes älskare!.. . Jag gåfve gerna ett finger för en enda ljuf handtryckning af henne.»
Grefven smålog medlidsamt och piskade sin lackerade stöfvel med ett guldvirkadt ridspö.
En handtryckning är dock icke att förakta. Handen är hälften i kärlekens nöjen.
»Ni är lycklig, min grefve,» yttrade den andre med en suck.
»Bah! en bagatell, min baron!»
En bagatell!... Det heter i öfversättning: en qvinnas rykte. En älskare har alla de egenskaper och fel som en man icke har. Men aldrig blir en man så väl hämnad af någon som af sin hustrus älskare.
En enda person tycktes likväl denna morgon vara medelpunkten för allas uppmärksamhet. Det var en äldre man med kraftfull kroppsbyggnad, teologie-doktorshatt på hufvudet och stora mörkbruna blixtrande ögon derunder. Äfven 0111 man icke vetat hvem han var, skulle man ha tagit honom för en af det högre ljusets få utvalde här på jorden. När hjernan, tankens salong, rikt ekläreras al snillets lågor, sprider sig från dess fönster, ögonen, ett sken som lyser vidt omkring. Detta var fallet med
Källa: Project Runeberg ·
